Dr David W Haslam är expert på fetma och kardiometaboliska sjukdomar (cardiometabolic disease). Jag antar att det senare är en kombination av hjärt- och matsmältningsrelaterade åkommor. I Start the week (sista som sändes innan det pågående uppehållet), som jag har bloggat om tidigare, har han medverkat som gäst och berättat om sin och makan Fiona Haslams bok ”Fat, Gluttony and Sloth”. Där tar makarna Haslam en koll på hur fetma ses på i samhället.
Jag har inte läst boken men följande, korta, inslag var intressanta i intervjun, om man frågar mig och mina anteckningar.
Haslams tar upp hur fetma skildras i populärkulturen. Till exempel anses den fete pojken traditionellt sett vara något av en trickster. Synen på vad som är fetma och inte har dock ändrats med tiden.
Till exempel är David Lambert, ”The fattest man in Britain”, och Elizabeth Dawtrey (sic?), ”The fat girl of Bethnal Green”, som turnerade runt som cirkusfreaks marginellt överviktiga med dagens mått. De skulle inte få någon att höja på ögonbrynen om de vandrade in på ditt lokala McDonalds. Jag fann den här sidan med John Trunley, ”The fat boy of Peckham”, som ett exempel.
Enligt Haslams ”dödar [fetma] fler människor i den utvecklade världen än terrorism, klimatförändringar eller krig”. Men det finns ”hopp” även om det inte är särskilt hoppfullt för de över viktiga. Haslams säger att…
”not only do obese people die prematurely but obesity increases the chances of infertility, reduced libido and erectile dysfunction, and when two fat individuals form a relationship, the risks multiply.”
De feta som inte räddas av bättre kosthållning, eller kirurgi, kommer alltså att äta sig själva till döds eller gå under av medicinska problem.
Dagens fetma-epidemi kommer att ses som en historisk parentes.
Publicerat av Indy 
