Fyra Nyanser av Brünt – Stil i P1

Susanne Ljung har fått oförtjänt mycket beröm för Stil i P1 och därför tycker jag att hon och hennes program behöver en sågning.

I programmet som sändes fredagen 28 augusti klarade man av följande punkter(1):

a) Gloria Swanson(2),
b) pärlor,
c) glamour samt…
d) intervju om glamour med twatten Johan Hallberg, enligt SR stylist med glamour som specialitet.

Jag låter a) slippa undan min slägga men däremot på b) saknade jag i alla fall ett omnämnande av pearly kings/queens. Kanske är min kritik bara ett utfall av grav anglofili men jag tycker ändå att det bör avhandlas eftersom det är just dessa som inspirerar t ex Alexander McQueen. Punkten c) var rätt flytande och behandlades utan någon som helst anknytning till världen utanför kläder. Jag hade förväntat mig lite mer analys eftersom det är det som många berömmer programmet för. Slutligen d). Den här intervjun var mer Sacha Baron Cohen än SBC i egen hög person. Den som har lyssnat/kommer att lyssna kommer upptäcka att twatten Hallberg hela tiden säger till ”celebrity” istället för kändis/artist/stjärna vilket är småroligt i sig.

Allra roligast blir det när Susanne Ljung rabblar upp namn på designers och Hallberg får bedöma hur mycket glamour de är. Typ så här:

Susanne Ljung: Gaultier?
Johan Hallberg: Mycket!
Susanne Ljung: Prada?
Johan Hallberg: Ja! Jättemycket!
Susanne Ljung: Alexander McQueen?
Johan Hallberg: Ojojoj!

Och så vidare…

Hade det här varit satir över modevärlden daterat 1996 hade det varit lätt att dra på smilbanden. Nu är det Sveriges Radio P1 och på fullt allvar. Det jag undrar efter programmet är slut är om jag är…
1: …för oinsatt eller…
2: …för insatt = lika mycket twat som glamour-stylisten.

När redaktion börjar prata om anorektiska ideal (Kate Moss!) och sen ”avslöjar” att några modemagasin(3) har haft den(4) slitna klyschan Beth Ditto på sina omslag med samma snusförnuftiga självgodhet som om de nyss hade uppfunnit en maskin som motverkar växthuseffekten, avslöjar både JFKs och Kennedys mördare och samtidigt delar ut gratis avsugningar får jag nog och stänger av.

Efter att ha ägnat så här mycket utrymme åt det programmet, som du finner här (kolla även in podcast-arkivet), känner jag instinktivt en lust att skriva transkriberingar av Reith-föreläsningar.

(1) …slarvigt.
(2) …ok, det här reportaget var godkänt.
(3) …för 500 år sedan…
(4) …tyvärr…

Uppdatering: Nej. Mina konspiratoriska tankar om att Johan Hallberg var en skapelse av anti-homo-lobbyn visade sig tyvärr vara felaktiga. Efter en googling så finner jag den här ”artikeln” i gratistidningen Metro där samme man (Det kan bara finnas en. Snälla!) intervjuas och citeras med anglicismer och allt.

Intermission: Daniel Klingström om höstmodet

GoIndy låter sin alldeles egen Daniel/modeexpert/modebloggare förlåt, stilbloggare (tumregel: tjejer modebloggar, unga män stilbloggar) svara på frågor om modehösten 2009:

Vad ska man ha på sig i höst/höstmodet?
Modet i höst är dressat. Man ska var proper, hel och ren. Vi kommer att se mycket vandringskängor som ser ut att höra hemma i lite regnigare, kallare klimat.

Vad blir så poppis i höst/höstmodet att vi tröttnar snabbt?
Jag tror att de rutig skjortorna kommer bli så oerhört populära rätt snabbt. Särskilt utanför storstäderna och framförallt i de norra delarna av Sverige.

Vad ska man definitivt inte ha på sig i höst/höstmodet?
Shorts, linnebyxor och sommarkläder kommer av naturliga skäl att plockas bort.

Brittiska brudar jag avgudade under 90-talet – plats 4/5

1994 var ett riktigt guldår för britpopen. Blur släppte Parklife, Oasis Definitely Maybe och Suedes Dog Man Star. Tre fantastiska skivor. 1994 var också året då Echobelly, frontade av Sonya Madan, släppte sitt debutalbum Everybody’s Got One (EGO).

Sonya Madan stod ut i britpopen genom sitt indiska ursprung. 1990 mötte hon svenske Glenn Johansson och tillsammans bildade de Echobelly. Tillsammans gjorde de några av de bästa Morrissey-låtarna som inte har skrivits av just Morrissey.

Som exempel på hur fantastiskt Echobelly kunde låta har jag valt låten Insomniac från nämnda album. Att Madan klädde sig i Union Jack var ”kontroversiellt” back in the days.

Det var i de här dagarna som Moz uppträdde insvept i Union Jack i Finsbury Park framför en publik som främst kommit för att kolla på Madness, ett band som mot sin vilja drogs med en skinheadpublik. Att framföra låtar som National Front Disco och Bengali in Platforms framför dem var kanske inte så välgenomtänkt. Cornershop-mannen Tjindar Singh brände sina Morrissey-plattor i protest. Samtidigt fick blur en hård omgång i pressen för deras photoshoot med temat British Image nr1, där de posade i Fred Perry-skjortor, uppkavlade jeans och DM kängor.

Och på det sättet förändrades fokus från att handla om fenomenala Echobelly till att istället teoretisera om idiotiska brittiska karlar. Kolla in videon!

Accessoar: Herrväska

Muhammad Naeem Noor Khans bästa tips inför väskköpet:

Tänk på …
… funktion snarare än trend
… vad du vill få plats med: vilka mått har din laptop?
… att en utanpåficka hjälper dig att hålla koll på mobilen, liksom en innerficka gömmer det du vill skydda
… hur du vill bära den: på axeln eller i handen

Ingela Klemetz Faragos favoritfärg

Ibland har man helt enkelt för lite att göra. Istället för att uppfinna hjulet en andra gång, begå folkmord eller att förlova sig med en prinsessa så skriver jag här.

Nästan lika kul som att skriva här på GoIndy är det att skriva på andra människors sidor. Flera dagstidningar skriker till exempel desperat efter att folk ska peppra dem med sina egna hemma-snickrade åsikter. Fråga bara Carl C Hägmark.

Igår kunde man chatta om ”stil, mode och trender” i Sydsvenskan. Den stil-, mode- och trendmedvetne Indy kunde givetvis inte hålla sig borta från den här källan till visdom som erbjöds och kände sig tvungen att skicka en fråga från sitt allra djupaste inre.

indy: vilken är din favoritfärg?
Ingela Klemetz Farago: jag gillar greige,som är en blandning av grå och beige, gillar den till min hudton och tycker det är supersnyggt med en mjuk tex korallrosa mixat till den färgen, grått gillar jag också, mörkblått, men det flexar på humör

Så där ja.

Danskar – pt 4

Köpenhamns huvudbangård, fredagen 31:e juli, 10:21:

Jag väljer att ignorera att den unge mannen har en keps som sitter ovanpå huvudet, istället för PÅ huvudet.

Jag väljer att ignorera att han har på sig en konstig röd/vit mc-skinnjacka över en t-shirt med jättemycket text på.

Jag väljer även att ignorera att han kämpar med att hålla tillbaka sin enorma kamphund som ser ut att vilja bita skallen av en narkomans slitna schäfer.

Istället fastnar min blick på den unge mannens jeans. De är stentvättade, fransade längst ned och de har jättemånga dragkedjor. Bland annat strax under knävecken (dock ej runtom, så att jeansen kan förvandlas till shorts, vilket hade varit praktiskt på sätt och vis) och, givetvis, tvärs över bakfickorna. Frågorna jag ställer mig efter att ha sett detta denim-mirakel är:

1. Är inte dragkedjor dyra? Detta borde pressa upp priset på byxorna.

2. Bortsett från homies med kamphundar finns det en marknad för de här kreationerna?

3. Varför lägga ut så mycket (pekar tillbaka till fråga 1) pengar på ett så fula brallor?

Och avslutningsvis: vad det kommer att pipa när han ska passera säkerhetskontrollen på en flygplats!

Tre i rad

Sverigedemokraternas senaste annonskampanj?

von Sydow-Löwengrip-Fahrman

(bild länkad från Sydsvenskan, klicka på bild för att nå artikel)

Danskar – pt 3

Flera ställen vid flera tillfällen. Senast på Huvudbangården i Köpenhamn, 3:e juli, 09:20.

Här har vi en tiotusen-kronorsfråga: varför envisas danska män med att ha Karlsson-på-taket-frisyren? Senast i fredags skådade jag den när en man, runt de sextio, kanske yngre, vandrade förbi med just den frisyren. Bland danska män kring mellan 40-60 år skulle jag, helt ovetenskapligt, vilja påstå att den här frisyren är överrepresenterad.

Det verkar finnas en viss övervikt åt arbetarklass men den har även skådats på män som ser ut att vara akademiker. Bäraren jag tänker främst på kombinerade frisyren med en manchesterkavaj vilket jag räknar som ett klassiskt akademiker-tecken(1).

På plus-sidan, om man ska försöka bete sig någorlunda objektivt, ser jag tre argument:

1) Den verkar lättskött. Metrosexuellt tramsande med hårvårdsprodukter behövs inte.
2) Om bäraren har den är det ett tecken på god hårväxt. Det kräver en rätt ordentlig kalufs för att få till en Karlsson-på-taket-frisyr. Hatten av för den medelåldersman som har kvantitet och kvalitet att bära den.
3) Den gör sig i kombination med en propeller på ryggen. Inte mycket att tillägga där inte.

På minus-sidan kvarstår faktumet att frisyren är ful. Det jag saknar just nu är någon slags historisk eller kulturell förklaring till den(3).

'Karlssen på taget?'

(1) …På samma sätt som den rättmätiga(2) kungen alltid har krona på huvudet.
(2) Just det. Rättmätiga.
(3) Och mer akut: en kopp kaffe.

Bored to Death 2

…Och så meddelas att det att den årliga skyddsjakten på modebloggare har inletts. I år, 2009, är det sanktionerat att skjuta av manliga modebloggare som heter ”Daniel”. Även modejournalister som håller till på radio och envisas med att stava sitt förnamn som ”Danjel” är inkluderade. Givetvis sker detta för att säkra stammens fortlevnad.

Detta sagt så undrar jag vad som är hönan och vad som är ägget i det här fallet? förnamnet eller modeintresset?

Danskar – pt 2

Öresundståg mellan Laholm och Malmö, i sätet tvärs över, på väg mot Köpenhamn, klockan 13:25, söndagen den 21:a juni.

Hon, i de sena 30-tidiga 40, klädd i keps med en logga som har två sammankopplade versala ”G” i. Kepsen är rutig, åt Burberry-checkhållet. Hon bär svart solglasögon.

På överkroppen bär hon en gråmelerad Nike-hoodie och på underkroppen ett par tighta jeans och ett par vita sneakers.

Som accessoarer till detta har hon Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor” i dansk översättning samt tre barn, varav två är klädda i hiphop-stil (en av dem har en keps PÅ huvudet, det vill säga inte nedtryckt utan liksom liggande ovanför) och det tredje barnet (ca 12 år) har en nit med en liten vit sten i örat.

Om man antar att kvinnan är mor till barnen kan man samtidigt dra slutsatsen att de två förstnämnda barnen har en annan far än det sistnämnda.