Julafton för fotbollsfans

Från att jag landade på Stansted den 27:e december till att jag lämnade den 2:a januari hann Arsenal spela hela 3 matcher. Chelsea, Wigan och Birmingham.

Om man kan bortse från att det kan vara en aning kyligt, men inte i närheten av så kallt som det har varit i Sverige i år, så är dagarna kring jul och nyår idealiska för den fotbollsintresserade London-resenären.

Res dit med en tom väska och köp kläderna på plats under mellandagsrean.

Glad i hatten – slut på modebloggandet

Temavecka ”modeblogg” är över. För den här gången. Bara ett till inlägg, ok?

Efter att ha överdoserat bilder från Alexander McQueens höst/vinterkollektion 2009/2010 bestämde jag mig för att skaffa hatt. Tillfället gavs under en bakfull vandring genom Camden (omskrivet tidigare i det här inlägget, där jag kastade en Brian Eno-referens till mina läsar-svin) och tillfället togs.

Idag är jag en hatt rikare. Dessvärre har jag inte ännu haft den på mig. Inspirationen kom från följande:

Karl för sin hatt

Så här ser min hatt ut:

Min hatt

För att fylla hatten med innehåll har jag läst Umberto Ecos Baudolino, Luke Haines Bad Vibes, Michael Hodges AK47 och Mike Davis Planet of Slums. I bakgrunden skymtar Neil Gaimans American Gods.

Brand Aware – Qoniak från Weekdays

Qoniak från Weekdays

I orange – T-shirt med öppna sidor och krage
I grönt – Poncho-liknande tröja med fyrkantig krage
…båda plaggen ifrån samma Qoniak-kollektion.

Det var mitt tredje besök på Weekdays på ungefär lika många veckor. I min hand hade jag en kasse med det tredje plagget ur samma kollektion (just den T-shirten, en midjekort svart luvtröja med öppna sidor, ligger i tvätten vid fototillfället). Jag hade uppenbarligen haft Pokémon-approachen till kollektionen – gotta catch ”em all!

Ungefär två år senare, i skrivande stund, har min intensiva romans med Qoniak minst sagt svalnat. Frankt talat så har de senaste kollektionerna varit skit. De speciella detaljerna som gjorde nämnda T-shirts så fantastiska är ersatta av konventionell skärning och tryck. Jag skyller på lågkonjunkturen.

En gammal sanning säger följande, och jag är beredd att hålla med:

I stunder av ekonomisk kris är det vanligt att modeföretag återvänder till det enkla. De överger extravagant design och ägnar sig åt klassiker istället. Styrelsen beordrar designers att göra enkla mörk kostymer etc. Här finns dock en paradox i systemet. De flesta som är intresserade av mode har dock i regel redan en sober mörk kostym vilket leder till att modeföretag inte alls ökar sin försäljning genom att stryka kunderna medhårs.

Jag anar just den här ugglan i Qoniak-mossen.

Buskis is the New Black

Fler än två svenska dagstidningar sätter etiketten ”buskis” på det senaste äventyret för de fyra ärrade veteranerna Carrie, Charlotte, Miranda och Samantha. Det ser inte bättre ut än att stilikonerna har fallit ut ur modet. Följaktligen…

Indy presenterar stolt:

Sex and the City 2 - Manolo Blahniks och jäkelskap

Carrie: Gubevars va i ä frösen.
Charlotte: Vaffö dra na enne ner basken frå Vivienne Westwood över örone?
Carrie: Jo, sa en höre, förrna gôngen i gjoret varö änna som fråge om i sulle ha en cosmopolitan – å då höde ja int´!

Miranda: Å gefte säj ä präsix som å köpa skodon frå Jimmy Choo – så fort i har funne en sôm i vill ha så dykert upp en bättere modäll!

Samantha: Ja se kärlar ä som spärmier – dä finns milijarrrder men dä inte môe som dä ble fôlk åv!

Sydsvenska Dagbladet
Aftonbladet

Brand aware – American Apparel pt2

American Apparel paltor - 2

Mer American Apparel-kläder. Mörkgrön v-neck. Svart-vit halvlängdsärm T-shirt. Grön kortärmad hoodie med dragkedja och mörkblå detaljer. Neongrön och svart cirkelscarf som bas.

Gemensam nämnare genom båda ”Brand Aware”-inläggen: Basplagg, ofta i klara färger. No-nonsense design i nonsense färgskala. I de senaste kollektionerna (som jag har varit totalt ointresserad av) har det blivit allt vanligare med tryck. Ifrån rätt sparsmakade Helvetica-t-shirts till plottriga Sesame Street tribute t-shirts via välmenande ”Legalize” t-shirts har American Apparel blivit mer och mer lika andra high street-grannar.

Detta förstärks ytterligare av att American Apparel öppnar store-in-store på Selfridges och vid det här laget har chocken över de Terry Richardson-inspirerade reklamkampanjerna lagt sig. I Sverige inträffade den samtidigt som American Apparel drog in i Stockholm. ”Aktuellt” eller bara bra PR?

T&A: Terry Richardson-inspirerat

Brand aware – American Apparel pt1

American Apparel paltor

Starring: vinröd V-neck, plånbok i vinyl(?), grön och blå t-shirt, neongrön (men urtvättad) oversized t-shirt, see-through blå t-shirt, svart linne (Sébastien Tellier-kollektionen), två par sockor (vit-lila resp grön-vit).

Några plagg ur min American Apparel samling. Uppenbarligen rätt trogen till märket.

Siouxionismen Revisited

Jag skrev om den här och i New York gjorde jag slag i saken. Hade kanske varit lite mer på riktigt om den varit mer identisk med T-shirten i videon men kanske haft bandnamnet under eller på ryggen men nära nog.

Siouxie Sioux and The Banshees T-shirt

American Apparel på väg utför?

I The Guardians affärsdel skriver man om den amerikanska klädkedjan American Apparel och dess ekonomiska problem.

Jag kom i kontakt med American Apparel kring 2006 när jag bodde i London. Jag minns de Terry Richardson-inspirerade reklamkampanjerna och de färgglada kläderna. Efter en en snabbinventering i mitt huvud uppskattar jag att jag äger sju T-shirts, två halsdukar, en hoodie, en kofta, två par knähöga strumpor, underkläder, en plånbok, en väska och ett armband ifrån American Apparel.

Under senaste trippen till New York var mina besök på American Apparel fruktlösa. Basplaggen var de samma som jag hade köpt 2006 och de nya kollektionerna var rätt ospännande – inte sällan identiska med H&M sortimentet fast med större prislapp. Dessutom var det en helt annan känsla i butikerna. Mina första besök i kedjan var färgsprakande upplevelser med up-tempo beat. Mitt besök på American Apparels butik på Lower Broadway var mer down-tempo; trulig personal och blek ny-folk i högtalarna.

Axel von Fershion

Eugène Delacroixs "Friheten på Barrikaderna"

Från vänster:
Jean-Philippe (liggandes) bär lössittande skjorta (H&M) och hatt med rosett (modellens egen)
Eric-Batiste bär basker och puffärmad skjorta (båda Zara) tillsammans med förkläde i läder (Alexander McQueen, från modemässan i Milano 2009)
George bär hög hatt (Alexander McQueen), rock (A Child of Jago), mörkblå väst med vitt innertyg (Religion), skjorta (H&M) samt mercer trousers (All Saints)
Natascha bär röd mössa (Religion) och gul klänning med rött band (Westwood, Gold label)
Yusuf bär mössa, scarf och skjorta (H&M), väst (Westwood) och GG runner jeans (All Saints).

Liggande (från vänster):
Bertrand bär omlott-skjorta (A Child of Jago) samt blå strumpa (American Apparel).
Josie, knäståendes, bär resin split jeans (All Saints), rött bälte (modellens eget), blå jacka med puffärm (McQueen) samt scarf (modellens egen).
Nicolaus bär march pants (All Saints), linne (H&M) samt rock (A Child of Jago).

Modesmog

Det verkar som att London har bestämt sig för att franska revolutionen är det nya svart. Friheten på barrikaden, svettfärgade undertröjor (att återvinna från 2005s Deadwood-mode as worn by Las Vegas-rockers ”Killers, The”), trikoloren och dammigt-otvättade jeans.

Just det.

Dammigt-otvättade jeans.

EXAKT den sortens dammigt-otvättade jeans som Robespierre bar. Är man en glad borgare som precis har inrättat ett terrorstyre handlar man på All Saints eller Religion. Är man en barnprinsessa bördig från Österrike som gifts bort av politiska skäl för att hålla Sachsen, Preussen, Hannover och Rhen-palatinatet på mattan och verkligen tar sin chans att ”skina” medan man mister sitt huvud köper man de svindyra men samtidigt otroligt imponerande paltorna från Jago.

O’er and oot.