Blondie pt2 – the verdict

Phillip Blond är en udda fågel, speciellt om man kommer från en svensk kontext. Blonds utopi är det civila samhället, om man med civilt samhälle menar en småskalig gemenskap där människor agerar lokalt med självstyre över sin tillvaro men i ett dynamiskt lokalt nätverk. Det lokala nätverket som teologen Blond föredrar är församlingen och viss klassaktivism. Blond menar att hans samhälle gick förlorat 1945 (vilket onekligen lämnar öppet mål om man vill göra ett blixtsnabbt avslut på diskussionen med en referens till Nazi-Tyskland). När Labour tog över så innebar det det första steget bort från det lokala småskaliga och fackföreningar och big business rullade in. Att Blond slår till mot big business (som t ex den stora livsmedelindustrin i motsats till slaktaren och fiskhandlaren) ger en udd mot det liberala konsumtionssamhället i en annars rätt pang-påig attack mot vänstern.

Enligt Blond så har vi hamnat där vi är idag på grund av 60-talets motrörelse. I motsats mot Blonds egen etikett ”Red Tory” så uppstod här ”Blue Labour”, det vill säga en individualistiskt inriktad socialism – egoistiska hippies. Det är dessa som har skapat New Labour; latteliberalerna, ”de urbana”, osolidariska men optimistiska gentemot statliga rörelser. Ett rött skynke i de här sammanhangen är fackföreningarna som i Blonds värld har förstört en organisk sammanslutning av arbetarklassen. En tidigare horisontell relation mellan jämlika har ersatts av en vertikal hierarki i och med bildandet av den nationella välfärdsstaten. Hårddraget kan man här påstå att Blond förmodligen hade föredragit att arbetarna skulle gå från fabriken till kyrkan och sen gå hem och hålla käft.

I svenskt politiskt liv skulle jag placera Blond som någon slags kristdemokrat, möjligtvis med en svag dragning åt vänsterkristenhet. Som svensk hade han varit rabiat anti-sosse och förmodligen även haft problem att dra jämnt med liberaler också. Blonds fokus på samhälle (society) går inte riktigt ihop med svensk politik men det får man se i en brittisk kontext, en slags konservativ motrörelse mot Thatcherismen. Den rörelse som Blond förespråkar tror jag inte har särskilt god grogrund som UK ligger just nu. De konservativa under Cameron kommer förmodligen inte att kunna eller vilja demontera de institutionerna som en sådan omsvängning kommer att kräva även om deras ”gröna outande” (som verkar genuint trovärdig i jämförelse med de Nya Moderaternas pinsamma försök, vilket har en förklaring i att brittiska landsbygden alltid har varit adelns, tydligt genom rävjaktsdusterna) på sätt och vis anknyter till Blonds tankar.

Om man ska bedöma programmet i sig får man se det som ett lätt bakslag mot Blond. Hans argument som han tog upp plattades till och, det ska tilläggas, sällskapet han hamnade i var inte direkt några fans av hans ideologi eller Red Tory-artikel. Blond could have had more fun…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: