Queueless

Vi är alla lika men olika och så vidare och det är ”kulturen det är fel på, inte religionen”(1).

En slags kultur inträffar när det kommer till att stå i kö. I vissa kulturer är det raka linjer och ihärdigt vänta på sin tur medan andra har avskaffat köandet helt för att ersätta det med de vassa armbågarnas kamp. Igår, onsdag, hamnade jag på första parkett när den senare varianten drabbade samman med den tidigare.

Jag är vän av ordning. Vid upprepade tillfällen har jag försökt att implementera kö-systemet i armbågs-situationer. Jag har i vissa av nämnda tillfällen hotats med stryk men har trots det samma längtan efter att införa universellt, civiliserat köende. Man ska kunna stå i kö och samtidigt läsa en bok, tidning eller, om man befinner sig i på en obekant plats, en karta. Det är en god grundregel.

Alltså: strandad på Kastrup på grund av ett fel på tåget som jag nyss satt och sov på. Nyvaken. Sliten efter en hård dags på jobbet. Tillsammans med en tåglast av passagerare står jag i en klunga och väntar på nästa tåg som förhoppningsvis ska ta mig till Malmö Central.

Kastrup har sin egen karaktär eftersom det inte bara är ett tågstopp utan även en flygplats. Har man en önskan att få se en rödbränd skånsk familj i shorts i novemberkyla är det här definitivt platsen som man ska söka sig till.

Hursomhelst. Klungan med resande som har lastats av det första tåget står lugnt och väntar på hänvisat säkerhetsavstånd till rälsen. Informationsskärmarna visar ”medtager ikke passagerer/do not board”. Ur högtalarsystemet så ropas det ut att det kommer att komma två stycken tåg med enbart avstigande innan nästa tåg till Malmö kommer. Budskapet borde vara rätt klart. Två tåg. Medtager ikke passagerer. På minst tre språk.

MEN! Vad händer? Jo, så fort man anar första bästa tåg på väg in på stationen. Då träder de in, denna anekdots huvudpersoner.

Han, klädd i ett par märkliga jeans. Hon med två barn och farmor/mormor i släptåg. Jag måste återvända till jeansen. De är sydda i ljus denim. De är lätt morotsformade (aningen bylsiga uppåt och avsmalnande nedåt). Ännu märkligare är att de är till uppskattningsvis 10 % gjorda i brunt läder. Halva (!) fickorna och påsydda detaljer är alltså gjorda i läder. De hade kunnat sitta på en hipsterröv i Shoreditch men nu sitter de istället på en märkbart stressad östeuropé som har lämnat över kommandot till sin fru (följer slaviskt?).

Kommando tar hon med råge. För medan alla andra människor på perrongen står stilla, alternativt lämnar utrymme för de som ska stiga av det nyss ankomna tåget bestämmer sig frun för att gå i motsatt riktning, mot spåret. Jag kan tänka mig känslan hon har där hon utan ansträngning kan tränga igenom folkmassan likt en kniv genom varmt smör. Det verkar inte finnas en gnutta tvivel om att hon och hennes familj gör ett felaktigt beslut. Å andra sidan låter klungan dem fortsätta framåt mot spåret utan att påtala något eller ens ställa sig i vägen för att markera köordningen.

Väl ombord slår sig familjen sig till rätta. Hon, härföraren, placerar man, farmor/mormor och barn på ena sidan av vagnen och sätter sig själv på sätet mot gången på motsatta sidan. Att tåget är tomt verkar inte störa märkbart. ”Konstigt folk, de där skandinaverna som står och väntar på perrongen. De ska nog ta ett annat tåg.”

Hela perrongen vinkar unisont adjö, och familjen vinkar tillbaka (farmor/mormor vinkar med en näsduk!), när tåget rullar iväg till servicebangården. Döm om deras förvåning när de upptäcker att de befinner sig på en öde industritomt istället för i Malmö. Kanske blir chocken så stor att de beslutar sig för att skapa sitt eget fantasi-Malmö just där och då?(2)

(1) Nej.
(2) Nej. Faktum är att en konduktör säger till och ifrån. Familjen tvingas bryta upp och stiga av och vänta på nästa tåg, som även det endast är till för avstigande. Vid det laget har de lärt sig en läxa och stiger inte ombord. När sedan tåget till Malmö kommer står de i pole position och har alltså fått någon slags utdelning på sitt tilltag. Och alla vi andra har fått en underhållande anekdot om köande, märkliga jeans och irrationellt beteende.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: