På humorfronten

2009/07/31

I The Guardian gör Ben Logan ett rejält jobb när det kommer till att beskriva ställningarna i humorvärlden. Du kan läsa artikeln här.

Brittisk centrerat ja visst men det är väl värd läsning.

I Sverige slipper vi de här moraliska ställningstagandena. Här skrattar vi åt Hey Baberiba-gängets Sommar med Göran. Den filmen behöver jag inte såga här. Tyvärr misstänker jag att den kommer hamna i betygsfållan 2 av 5, eftersom recensenter anar oråd och inte vill ge filmen draghjälp med 0-betyg.

I övrigt rekommenderar jag den här texten av pålitlige Magnus Linton. Han delar mina åsikter om Ann Heberlein.


Grattis Carl C Hägmark – ny medarbetare på Sydsvenskan

2009/07/31

Efter två gästspel (sök på kategorin twunts) på https://goindy.wordpress.com/ har Carl C Hägmark nu fått en tjänst som gästredaktör på Malmö-baserade dagstidningen Sydsvenskan. Idag, räknar vi tre artiklar där Carl C Hägmark har haft sitt senioradvisande finger med i spelet.

Du hittar honom på de här sidorna (obs, det här är inga artiklar som kräver någon läsning, de är endast med för bevisföringen):

http://sydsvenskan.se/webbtv/article531809/quotVarldens-mest-hajpade-telefonquot.html

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article531821/The-Pirate-Bay-forbjuds-i-Holland.html

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article525026/Bokens-mojligheter.html

En artikel jag läste i morgontidningen, där Hägmarks idol Chris Anderson nämns återfanns inte på nätet vid senaste scanningen men kan förmodligen hittas på kultursidorna senare under dagen.

Stort grattis Carl C Hägmark! 2.0-kampen går vidare i gammelmedia!

(P.S. Det här inlägget vinner(1) på att man läser Carl C Hägmarks tidigare inlägg på den här sidan, se länken ovan D.S.)

(1) Minst sagt!


3. Romarbrevet 2009

2009/07/31

Vulgar Latins

Plötsligt så sitter han/hon bara där. På andra sidan gångvägen i den lilla parken. Han/hon är klädd i mörka solglasögon, ljusa jeans, en grön blus och ett par sandaler. Kombinationen av den rejäla hakan och de stora fötterna avslöjar att det inte är en född kvinna. Det är svårt att låta bli att iaktta honom/henne.

Ännu svårare är det för en man i de sena trettio/tidiga fyrtio. Han, klädd i vita shorts och och en ful, aningen skrynklig pikétröja med en aning gles hockeyfrisyr, väljer att sätta sig bredvid trots flera lediga parkbänkar. Snart får de sällskap av en somalisk man. Hur vet jag att han är somalier? Jo, jag snappar upp ordet ”Mogadishu” i den italienska dialogen.

Ett tag ser det ut som den lätt surrealistiska trion har ett fungerande samtal. En allians av utstötta och missanpassade. Idyllen tar dock abrupt slut. Han/hon reser sig plötsligt och tonfallet avslöjar att han/hon inte är nöjd med samtalets utveckling. Rasande trampar han/hon bort och jag kan inte låta bli att ta en sista koll på de enorma fötterna.


Intermission – Carl C Hägmark – Återkomsten

2009/07/30

Hej igen,

Jag heter fortfarande Carl C Hägmark. En del av er känner kanske mig bättre som “OL-Charl1e”. Det är mitt namn i Second Life. Om ni känner mig därifrån så är chansen stor att ni känner igen min kostym som jag har på mig just nu. Min avatar har nämligen en exakt likadan. Jag försörjer mig på att skriva om sociala medier och Internet-nyheter.

När andra journalister rapporterar om t ex oroligheterna i Burma, Iran eller vad det nu kan vara så behöver de skyddsväst, hjälm och reseparlör. Det är typiska 1.0 saker som kostar pengar.

När jag rapporterar om oroligheter i Burma eller Iran behöver man bara ge mig betalt tillräckligt mycket för att jag ska kunna betala mina uppkopplingskostnader och eventuellt bekosta en DVD-box (vad som helst av David Chase eller Joss Whedon!).

Mina rapporter skiljer sig dock ifrån Uddénar, Eksedlar och Wadströmar och allt vad de heter genom att de är webb-baserade. Vi lever nämligen i en tid då informationen är fri. Ingen kan hindra informationen och därför kan ingen hindra mig från att informera att någon annan har funnit information. Hängde ni med?

I den nya ekonomin och informationssamhället är vi alla delaktiga. En man i Pakistan filmar en demostration med sin iPhone och lägger upp det på nätet. En man i Turkiet hittar filmen och mixar ljudet. En man i Tyskland hittar det mixade klippet och lägger upp det på sin hemsida. Ett halvår senare finner en journalist i USA klippet och länkar till det via sin digitala nyhetsnod. Jag eller någon av mina kollegor lägger in klippet i rapporteringen om oroligheterna i Bangladesh. Vi lever en samplingskultur.

Dessutom så handlar inte nyheterna så mycket om händelsen i sig längre. En man blir misshandlad till döds i Stockholm. So what? Jag är inte intresserad av att söka svaret på varför. Vad som är intressant är att se hur händelsen ger ringar på vattnet på Internet. Hur många har gått med i en protestgrupp på Facebook där man protesterar mot det meningslösa gatuvåldet som resulterade i att stockholmaren avled?

Jag vill tro att jag bidrar till en global kultur där alla förstår varandra. Jag går in på en engelsk hemsida och hittar ett klipp där en apa cyklar på ett barn som tappar en glass. Dagen efter har jag rapporterat att apa-cykel-barn-glass-klippet är en hit, en viral i Storbritannien. Jag säljer detta till fem dagstidningar i Sverige som samtliga länkar till klippet och plötsligt är det en hit även här.

Just nu sitter jag och skriver på en text till en kultursida inte långt ifrån dig. Jag gör små inhopp i gammelmedia till och från. Den här gången har jag en text där jag mordhotar en SVT-chef för att han/hon inte har ordnat så att vi i Sverige kan se ett HBO-dokudrama om Clinton-åren samtidigt som det sänds i USA. Det är årets viktigaste drama och det är ett brott att inte visa det för svenska tittare på bästa sändningstid. Enligt en hemsida ska dialogen vara Shakespearesk. Det är ett ord som jag tycker verkar bra att använda på en kultursida.

När vi ändå är inne på ämnet politik. Vi närmar oss upptakten på valrörelsen i Sverige. EU-valet var bara genrepet och, ta mig på orden här, den som vinner slaget om nätet vinner valet. Eftersom jag när en enorm mancrush på Barrack Obama menar jag att det parti som lyckas engagera gräsrötterna bäst kommer att vinna valet (det vill säga det partiet som får flest röster). Hemligheten? Det sker genom nätet!

Jag har en dröm om att Per Schlingmann kommer att ringa mig och be mig att vara hans svenska version av West Wing-C.J. Jag skulle föreslå att vi skapar en sida med användargenererat material och vågar släppa kontrollen uppifrån. För att förbereda mig mentalt för detta läser jag igenom mina egna artiklar från EU-valet där jag delade ut betyg åt partiernas youtube-kampanjer.

Detta sagt så är jag fortfarande en mycket tragisk människa som egentligen är jag mer intresserad av att få veta om min ex-fru någonsin ska komma tillbaka till mig än om Nokia 6760 Slide kommer att bli en hit.


Situationer vi minns: Dasperadon

2009/07/30

Situationen är som följer. Vi är fyra manspersoner som står och väntar inne att någon av de två toaletterna som finns på plats ska bli lediga. Ingen pissoar så långt öga kan nå. Inte en droppe regn. På flera da’r osv.

Vi står lite så där olustigt som det blir när man bara kan avvakta i tysthet. Här finns inte utrymme för något småprat. Inga ”brukar du gå hit?”. Inga ”vad gör du här, då?”. Bara koncentrerade blickar på de där färgbrickorna som signalerar grönt för välkommen och rött för var god dröj.

Inom loppet av en minuts tid kommer det här ha gått från att vara en avvaktande tystnad till att bli en pinsam tystnad.

In stormar en femte man. Han är i de sena femtio-tidiga sextio. Han har shorts, kortärmad skjorta och ett par pilotglasögon med tonade glas. Mannen kastar ett öga på kön. Mumlande för sig själv stegar han fram till den första av de två toalettdörrarna, rycker våldsamt i handtaget, förflyttar sig vidare i sidled till andra dörren, rycker lika våldsamt även i det handtaget. Lika snabbt som han dök upp försvinner han sedan.

Han är försvunnen. Vi står kvar. Stämningen är aning tryckt när personerna som har varit inne på toaletterna väl kommer ut.


2. Romarbrevet 2009

2009/07/29

Slacks Romana

Längs med Colosseum rör sig en strid ström med turister. Det är massor av amerikaner och asiater. Hur tråkigt klyschigt det än må låta så märks de förstnämnda genom att göra sig hörda. Asiaterna sticker ut eftersom det är ytterst få utom-européer i Italien, om man bortser från de unga afrikanska männen som släpar på enorma mängder kopior av exklusiva väskor och klockor.

I sorlet och stöket så fascineras jag av en kategori människor. Nej, det är inte de sydasiatiska männen som kontrollerar väsk- och klockförsäljningen just vid Colosseum. Istället är det de medelålders italienska männen som poserar som romerska soldater och gladiatorer. De är alla väderbitet solbrända, rätt vältränade även om man skymtar en begynnande kulmage bakom harnesket.

Vad får dessa män att dag efter dag ta på sig kostymer av varierande historisk korrekthet? Även om många har ordentliga utstyrslar så ser många kostymer ut som Buttericks-rip offs på Asterix-utstyrslar.


Pompey ruined?

2009/07/29

Ännu mer fotboll.

Under mindre än ett års tid har Portsmouth, som precis klarade sig kvar i Premier League, förlorat/släppt/sålt av bland andra följande spelare:

Lauren, Parnarot och Johnson i försvaret, Mendes, Muntari och Diarra på mittfältet samt Defoe och Crouch i anfallet.

Just nu verkar det vara budgivning på Distin och David James och Sol Campbell verkar inte intresserad att förlänga sitt kontrakt. Det samma ser ut att gälla för exempelvis John Utaka.

Hej då Premier League för Pompeys del om nån frågar mig. Värt att tillägga är att Portsmouth FC, som lyckades vinna FA Cupen 2008, var en produkt av Sacha Gaydamaks pengar och Harry Redknapps spelarinköp. Inte sällan handlade det om att plocka upp spelare som hade skrivits av som föredettingar och få tillbaka dem i god form (detta kan sägas om Campbell och Crouch).

Just spelarinköpen var minst sagt kontroversiella.