John Galt-linjen: Lund-Stockholm

Ur nyhetsflödet:

06:12 | fredag 10 juli 2009
Nya tåglinjer inte för funktionshindrade

Följande text är en travesti ett stycke ur Ayn Rands omfattande(1) verk ”Atlas Shrugged”/”Och världen skälvde”. För er, som likt mig, äger Signets brittiska upplaga från 1996 rekommenderar jag att ni läser ifrån sidan 558 och framåt för att se vad jag refererar till. När det kommer till det eventuellt omoraliska i att döda karaktärer i en fiktion så hänvisar jag till nämnda verk. Har du inte läst detta har du inte rätt att döma nedanstående text.

Den tionde juli 2010 nekades en rullstolsburen man ifrån Lund, att komma ombord på tåget till Stockholm. Det visade sig att det privata transportföretaget som drev sträckan inte kunde möta de krav på tillgänglighet för rörelsehindrade som ställts på dem och därför tvingades han att stanna hemma i Lund. I stunden förbannade mannen detta och var uppriktigt rasande på att han inte fanns med på tåget mot huvudstaden. I efterhand skulle han dock se på detta som en välsignelse…

Två timmar efter att tåget hade lämnat stationen i Lund på det som tidigare var känt som linjen mellan Malmö och Stockholm men som sedan privatisering var känd som John Galt-banan inträffade katastrofen. Underhållet av rälsen var eftersatt av att de regelbundna kontrollerna hade ignorerats. Istället för att satsa på underhåll hade det likaledes privata rälsföretaget valt att betala ut årliga bonusar till sina aktieägare. Detsamma gällde tåget och vagnarna. Det var inte bara handikappsanpassningen som varit åsidosatt de senaste budgetåren. Såväl tåg som vagnar var omoderna men detta hade ignorerats av både företag och regering. Regeringen ville inte lagstifta om sådant eftersom de ansåg att en lag om standardisering av järnvägstrafiken skulle sätta den fria konkurrensen ur spel. Om någon ämnade trafikera John Galt-banan med handdrivna dressiner så var det fritt fram. Staten ska inte gå in och reglera sånt som marknaden kan ta hand om, var linjen som den som-alltid-käcka näringsministern glatt proklamerade.

Kanske skulle hon ändrat sin uppfattning om hon inte just denna dag hade befunnit sig på just detta tåg mellan Lund och Stockholm.

Det sägs att katastrofer händer av slump och att de som drabbas av dem inte kan hållas ansvariga…

I vagn 2, säte 57, satt en professor i nationalekonomi. Under sin ungdom hade han predikat för en jugoslavisk planekonomi men hade omvänts till en marknadsliberal inställning under 90-talet. Hans omsvängning hade applåderats av borgerliga ledarsidor och han fick ofta mycket och utbrett utrymme på deras debattsidor för att storma mot statlig inblandning i ekonomin. När han hade hoppat på tåget anade han inte att han skulle sluta sina dagar med sin nacke krossad till müsli efter att han slungats in i sätet framför. Vägen till helvetet är kantad av goda avsikter, hördes hans sista, stönande flämtanden.

Snett bakom honom, i säte 54, satt en kvinna som ansåg att det var hennes rätt att köpa alvedon när som helst på dygnet. Att statligt ägande alltid var av ondo var hennes grundinställning. Att hennes röst på ett politiskt block vars ambition var att privatisera alla statens tillgångar skulle sluta i en huvudvärk i form av att hennes ansikte mosades mot hennes IMAC var inte något hon hade räknat med. Alvedon hjälper knappast mot ett näsben som skjuter in i hjärnans mjuka massa. Oavsett om den kan inhandlas klockan åtta, tolv, fjorton eller tjugotre.

Den unge mannens armar var det enda som syntes. De stack fram under det säte som krossat stora delar av hans skelett och inre organ. Mannen, krossad under säte 46 i vagn 2, hade varit genuint ointresserad av om staten eller marknaden skötte järnvägarna. Min kärnfråga är den personliga integriteten, brukade mannen säga. Den iPod, som just nu var ett med mannens interna organ, var full av illegalt nedtankad musik som han ansåg sig ha rätt till. Att skivbolag och artister ville ha betalt för dessa produkter var befängt. Det går inte att hindra informationen, menade mannen. En bit information som mannen hindrat sig själv ifrån var den artikel i ekonomibilagan i dagens tidning som meddelade att tågbolaget som drev John Galt-linjen under de senaste åren betalat ut miljonbelopp till sina aktieägare. Kanske hade en röst på ett parti som värnat om det allmänna kunnat ge mannen möjlighet att rösta för hans integritetsskyddade rätt att stjäla upphovsskyddat material i nästa val.

I vagn 3, säte 30, slungades en man som inte ansåg att staten ska bedriva opinionsverksamhet i form av arbetsmiljöforskning in i bröstkorgen på sitt resesällskap, en kvinna som hade gjort en förmögenhet på att rekrytera läkare till sitt uthyrningsföretag och sedan hyra ut dem till hutlösa summor till de sjukhus som de tidigare varit anställda hos. Mannens skallben blev till en mänsklig murbräcka som inte bara dödade kvinnan i rekryteringsbranschen utan även hennes ofödda barn, som vid det laget redan fanns inskriven i bostadskön och en plats till ett privatägt dagis som hade gjort det till sin mission att låta rika barn leka bäst. Räddningspersonalen som röjde upp efter olyckan hade stora besvär att skilja de båda liken åt.

Inte heller mannen i säte 17 i samma vagn klarade sig. Mannen ägde ett företag i byggbranschen och hade inför senast valet gjort bedömningen att en skattesänkning hade högre prioritet än solidaritet med tredje världen och en bibehållen, generös flyktingpolitik. Mitt bistånd kommer i form av en resa till Thailand i vinter, resonerade mannen, inte kort före att hans bröstkorg penetrerades av den kulspetspenna som han nyss hade fyllt i tågtidningens korsord med. Förtvivlad slet han ut pennan bara för att öppna en pumpande blodfontän som sprutade ut över de brinnande liken av management consultants som suttit i sätet tvärsöver.

Det var som fan, tänkte den grånande rockern i reklambranschen samtidigt som han desperat försökte stoppa tillbaka tarmarna som välde fram ur det hål i hans bål som nyss slitits upp av ett samuraj-svärd som han ämnade ha med i nästa musikvideo. Nu hjälpte inte att han var tjenis med Madonna.(2)

I den specialdesignade lyxsvitsvagnen som hade kopplats på efter de vanliga tågvagnarna hade en man av någon oförklarlig anledning precis innan kraschen virat in sig själv i pianotråd. Mannen hade i och med sin födsel hamnat i en position där han var symbol för landet. Han hade sedan den dagen försörjts med skattemedel. Varje gång röster höjts om det moraliskt tvivelaktiga i detta hänvisades till tradition och det excellenta varumärke han och hans familj utgjorde. Utan att ha någon som helst reell makt och något som helst ansvar för landet han var symbol för hade han några år tidigare utnyttjat sin plattform till att hetsa mot människor som precis som han själv försörjdes på bidrag och de som tvingades till det ansvar han själv var skyddad ifrån. Att han frekvent omgavs av rykten om utomäktenskapliga affärer och umgicks med andra statsöverhuvuden som nått sina positioner på odemokratiskt sätt var något som ignorerades. Följaktligen tystades även den här pianotrådskatastrofen ned i den efterföljande rapporteringen.

Näringsministerns ledbrutna lik låg som en trasdocka tvärs över resturantvagnen. Hennes kaffemugg hade plattats till över hennes ansikte, vilket fick den att likna ett gristryne. En ståltermos hade pressats halvt genom hennes rygg och stod upp likt ett tredje bröst från hennes bål. Hennes öga gled åt sidan och, om det fortfarande hade kunnat se så hade det skådat hur hennes sällskap ur näringslivet, en direktör som ansåg att hans talang att flytta jobb ifrån Sverige till diktaturen i Burma var värd tiotals miljoner om året, fick sin hjärnsubstans pickad av några småfåglar. Småfåglar. Småfåglar som skriker efter mat. Inte flitiga bävrar alltså.

(1) ”Omfattande” i bemärkelsen ”jävligt tjocka”.
(2) OK. Det här var lågt ska medges.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: