Kulturindustriella komplexet pt1

Handen upp för den som vet vad som är den gemensamma nämnaren för följande låtar, nyss utgiven på skivbolaget Warner.

Lyckliga Gatan – Anna lena Löfgren
Högt över havet – Arja Saijonmaa
Musik Skall Byggas Utav Glädje – Lill Lindfors
Bra vibrationer – Kikki Danielsson
Bullfest – Schytts
Vi bor på landet – Bröderna Djup
Loppan – Flamingokvintetten
Växeln hallå – Janne Lucas
E’ de’ det här du kallar kärlek – Lasse Holm & Monica Thörnell
Skomakar-Anton – Lasse Stefanz
Kärleken är evig – Lena Philipsson
Leende guldbruna ögon – Lennartz (sång: Yankho Kamwendo)
Fyra bugg & en Coca-Cola – Lotta Engberg
We Are All The Winners – Nick Borgens Orkester
Min Mor Sa Till Mej -Orup
Tusen röda rosor (Tusind röde roser) – Stefan Borsch
De’ ä’ dans på Brännö brygga – Stefan Ljungqvist
Vad har du under blusen Rut -Streaplers
Hallå Västindien – Vikingarna

OK. Förutom att samtliga låtarna (och artisterna) har passerat sitt bäst före-datum med minst ett decennium så är det enligt Warner ”våra mest omtyckta allsånger”. Fuck you, Warner. Fuck you, EMI, också för den delen som ger ut det här, även det en samling gammal skåpmat som hottats upp med den förhatliga allsångsrubriceringen.

Låt oss reda ut en det här en gång för alla: allsång är inte en genre. Allsång är något man gör. Tillsammans. Vad som helst kan bli allsång om man sjunger det i grupp. Även sånger som är skrivna av utländska artister på främmande språk. Om man ögnar igenom listan med låtar och artister så ser man nämligen att det är en svensk samling artister med låtar på svenska som rubriceras som ”allsång”.

Kära Warner och EMI. Bara för att man redan äger rättigheterna till ett stycke visor och dansbandsmelodier är inte det anledning nog att pumpa ut sån här skit.

Jag skyller(1) allt(2) på dagens ungdom (nätrövarna). Det här är cyniska produkter riktade till människor som är 45+ och följaktligen inte vet hur man laddar hem Tokio Hotels senaste alster och därför måste släpa sitt träningsoverallspaketerade arsle ned till en statoilmack och spendera sina sista slantar på en avslagen samling låtar där avsändaren (skivbolaget) utgår ifrån att mottagaren inte förstår ett endast ord engelska (med undantag av Borgen-låtens refräng och orden ”coca cola”).

Jag trodde på fullt allvar inte att det gick att klämma in så många fel på en cd-skiva men ack vad jag bedrog mig.

(1) …givetvis…
(2) Nästan allt i vart fall men definitivt allt när det kommer till problem som är musikrelaterade.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: