Baby P-rapporteringen del 3

När jag trodde att det var case closed och förbi med min rapportering om rapporteringen i den här ”uppseendeväckande och fruktansvärda historia[n]” så dimper det ned ett mejl i inboxen.

Det är Catarina Håkansson, som gjorde Aftonbladets version, som har tagit sig tid till att svara på frågorna som jag sände iväg.

Jag skrev, blått, och Catarina Håkansson svarade, i svart, kursivt(1):

Jag undrar hur ni ställer er till att skriva om det här fallet i svenska medier; är det här något som faller in under kategorin ”allmän-intresse”? Om inte, vad skulle ni kategorisera det som?

Det är en verklig tragedi och en hemsk historia på alla sätt. Visst finns det ett allmänt intresse – min artikel är bara en av flera vi publicerat. Det jag valde att vinkla artikeln på var dock hur brittisk media, allmänhet och rättsväsende fungerar eftersom det skiljer sig från hur det är i Sverige. Och att ta reda på om det kunde bli en likadan utveckling här eftersom tragiska händelser och namnpubliceringar också sker här.

Båda era tidningar har valt att publicera bilderna och namnen på de inblandade. Hur ställer ni er till det?

Namn- och bildbeslut tar inte jag. Vill du kan jag kolla vem som chefade den dagen? Men det är inte ovanligt att vi gör det vid händelser i utlandet. De inblandade kan naturligtvis ta skada av sådan publicering – men främst av inhemska publiceringar.

Baby P hade syskon, som fortfarande är i livet. Hur tror ni att de kommer att påverkas av publiceringen? Jag är medveten om att det framförallt är ett dilemma i Storbritannien.

Jag tror inte de kommer påverkas av det vi gjort. Däremot av pressen i England.

Håkansson skriver också:

Jag ber om ursäkt att du inte fått svar av mig tidigare. Jag svarar på alla mejl, den här gången tog det ovanligt lång tid eftersom jag varit ledig i flera dagar och går på först om ett par timmar.
Hur som helst… Mina svar ligger i ditt första mejl.
Allt gott, Catarina

Skickat från min iPhone

Se där! En Carl C Hägmarkism! Sånt smicker kommer man långt på och givetvis låter jag bli att höra av mig och ta reda på vem som chefade.

Jag är dock inte helt övertygad om gräns-argumentet. Internet känner som bekant inga sådana gränser och dessutom så tycker jag att det är lite obehagligt att det ens moraliska förpliktelser bara ryms på ett geografiskt område(2).

Och så går jag i dvala och väntar på nästa journalistiska övertramp.

Du finner de tidigare inläggen om rapporteringen om Baby P-fallet här och här.

(1) Opraktiskt men konsekvent i den här ”serien”. Jag ska skärpa mig och låta mina frågor står i svart nästa gång.
(2) Hjälp. Den sista formulering är snudd på Ranelidsk.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: