Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 42

Mainer vaknade sakta till liv. Det snurrade i skallen. Han andades i handflatan, doften av sur whiskey, och konstaterade att det var bakfyllan som spelade flipper i skallen. Ett flipper i stål. Med svensk tillverkade landminor som kulor. Slarvigt tillverkade av klanen Wahlgrens ungar. När han sedan reste sig tvingades han omvärdera sitt tidigare konstaterande. En pöl av blod, hans eget dessvärre, omgav platsen han vaknat på. Ännu en sån morgon, tänkte Mainer och torkade bort blodet från bakhuvudet med en tidningsnotis. En tidningsnotis som skrek ut i krigsrubriker att huvudvärk kunde vara dold folksjukdom.

Den huvudvärken jag har, tänkte Mainer, är den riktiga folksjukdomen. Det götlaborgska folket går omkring med en blödande, bultande huvudvärk av ett batongslag. Ett batongslag av samhällelig omoral. En omoral som sprider sig från botten till den allra högsta toppen av samhället. Och den sprider sig i hastigheten av ett… Ett batongslag. Ett batongslag mot huvudet. Eller mot någon av kroppens mjukdelar, typ njurarna. Kanske till och med levern. Och på tal om levern…

Efter att ha sänkt en klunk whiskey lämnade Mainer rummet. Kartan var försvunnen men han hade tydligt memorerat den i sitt bultande huvud. Som fortfarande bultade efter batongslaget alltså. BATONG! BATONG! BATONG!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: