Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 50

I hamnen hittade Mainer poeten. götlaborgskänd skitsnackare. Men även en sanningssägare. En sanningsägare om man följde den allmänna sanningen. Ingen annan man hade ett lika känsligt pekfinger upp i den götlaborgska värstvinden. Just nu hade Mainer inte tid att bli emotsagd och valde därför att söka efter poetens ord. En man med ett välfuktat pekfinger uppe i den genuint förorenade götlaborgsluften som kunde peka vart vinden blåser var vad Mainer sökte och det var vad han fick.

– Vad tror du om den här skiten, burdusade Mainer fram med whiskeyflaskan nära mun.
– Jag tycker att familjen och tryggheten är skit och står i vägen för den berusade, lidande konstnären, fyllesnackade poeten medan han ströläste om sitt älskade Roma i Sportbladet. Jag vill vara full och ensam. Och du, min käre Mainer, du ska åka med nästa bananbåt till Brasililililien.

Och där, i Götlaborgshamnen, skiljdes de båda åt. Poeten satt kvar på hamnkanten medan det raglande polisfyllot sökte svar i väster. Vilken resa det skulle bli.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: