Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 20

Mainer stod och njöt av lugnet på balkongen. Det var första gången på 19 kapitel som han kände att han kunde koppla av. Släppa alla krav och alla måsten. Egentid. Egentid för fan.

Han lutade sig på balkongräcket och svepte sin Whiskey. Solen gick ned över Skitgamla Ullevi. Ja herrejävlar…

– Hallå där! En röst bröt tystnaden. Mainer kollade över axeln och såg grannen sitta med ett rejält tilltaget glas grogg på sin sida balkongen.
– Hallå på dig själv, kontrade Mainer vresigt.
– Fin kväll ikväll, sa grannen och rättade till nackstödet.
– Fin kväll, nickade Mainer instämmande.
– Skaruharejenstänkare? sa grannen och sträckte fram en rejäl karla-grogg. Mainer tog emot glaset och svepte. Det brände till i halsen.
– Tack!
– Det var så lite så, sa grannen och fyllde på en ny. Mainer tackade och tog emot.
– Den var stark den, sa Mainer.
– Testa den här, sa grannen och fyllde på ytterligare ett glas. Mainer svepte glaset följt av ett djuriskt frustande.
– Argghh!
– Mmm, nickade grannen instämmande. Jag skulle aldrig få för mig att dricka det där själv. En till, Mainer?
– Ja, va fan…
Mainer gick ytterligare fem ronder mot starkgroggen. Sen blev det för mycket. Mainer slungades bakåt samtidigt som hans huvud for fram som en hackspettsnäbb och sprutade högalkoholhaltig maginnehåll över balkongkanten. Han föll ned på rygg och fortsatte att hosta upp makrillrester som nån bisarr slags fontän. Hans balkong såg ut som en Pollock. Mainer försökte resa sig upp men halkade i sina egna spyor. Han landade med ansiktet ned vilket i sin tur provocerade fram ytterligare fem minuter av kaskadkräkande. Mainer vadade nu knädjupt i sina egna halvsmälta lunchrester.
– Å herre min gud! Åh herre min gud! skrek Mainer mot Götlaborgshimlen. Å herre min…

Mainers ansikte, förvridet, ändrades från avgrundsvrålet till ett hulkande ljud. Först en långsam rap. Mainers ögon stod ut ur sina hålor. Ytterligare en rap. Grannen vände bort sitt ansikte. Mainers armar drogs bakåt, hans bål buktade framåt, huvudet lutades långsamt bakåt och så satte det igång igen. Mainers kropp, såg ut som den födde genom hans mun. Hans kropp bildade en perfekt båge när spyan började välla fram ut ur hans gap, ut i luften, för att sedan landa dryga metern från där han stod. Scenen pågick i vad som för en åskådare måste varit minst en minut men i Mainers skälvande kropp kändes det som en evighet.

Plötsligt tog slut, lika abrupt som det hade börjat. Mainer såg genuint förvånad ut. Med ena handen på magen, och den andra tvättandes bort svetten från pannan och spyorna från hakan kollade han upp och mötte grannens blick.

Grannen skakade på huvudet. Han suckade djupt. Så sträckte han sig efter en flaska, korkade upp och slog upp ytterligare en rejält tilltagen grogg.
– Skaruharejenstänkare? sa grannen och sträckte fram glaset. Mainer tog motvilligt emot glaset med samma hand som en minut tidigare torkat spyorna från hans panna och svepte…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: