Intermission – Danny Ibasevic – Återkomsten

Hej,

Jag heter Danny Ibasevic och alla svenska killar är mesar som gång på gång låter sig köras över av kärringar och bh-brännande feminister. Det sagt så menar jag inte att man ska behandla kvinnor respektlöst. Män som behandlar kvinnor respektlöst är i regel osäkra på sig själva och sin sexualitet (=bögar). En riktig karl slår inte sin kvinna.

Ungefär så kan det låta när jag går loss i debatten. Det sagt så känner säkert de flesta av er igen mig redan. Född i Västerås 1973. Strulig uppväxt. Skolk. Graffitti. Snatteri. Etcetera. Skiten ledde till att jag blev filmad av en snubbe och filmen visades på högstadieskolor över hela landet. Sen dess känner alla mig.

Det har hänt en hel del skit sen ni hörde av mig senast, 3:e augusti. Skiten i det här fallet är min satsning på killar med strulig bakgrund i förorten, projektet som går under namnet ”Dannys Angels”. Som jag skrev förra gången har jag haft en del problem med kids som har svårt att byta väg. Lite som Carlito, dufattarvajagmenar?!?

Jag förstår dem. När man har en livsstil som är gangsta är det svårt att byta ut det goda livet mot svensson-slitet. Jag kollar själv ofta på Scarface och kommer på mig själv med att önska att det var jag som satt i skinnsoffan med fett med cash och allt som följer, dufattarvajagmenar?!?

Eftersom samtliga stadsdelsnämnder har brutit med mina änglar har jag därför pitchat två förslag på nya initiativ som kan främja interationen och för att bryta utanförskapet. Mina förslag är:

Dawg’s own bitch

Att ta hand om ett liv är något som får människan att växa. Jag har själv tre barn med lika många ex-fruar och jag känner att jag har växt otroligt mycket som människa för varje barn. I projektet Dawg’s on bitch får killar som har det svårt var sin egen pitbullterrier att ta hand om.

IntegrationWithA… (IWA)

Det finns väldigt få kontaktytor mellan kidsen i förorten och bratsen i innerstaden. För att bryta den här nedåtgående spiralen lanserar jag IWA. Konceptet är enkelt. En grupp brats och en grupp förortskids beväpnas med plastvapen och möter varandra på en så kallad laserdome-arena.

Det sagt så återgår jag till att skriva en bok där jag skamlöst rippar min döda farmors gamla receptsamling.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: