BBC under attack – BBC och Sachsgate

Hur förklarar man Jonathan Ross för en person som aldrig har sett eller hört karln? Jag ska göra ett försök som kommer att möta motstånd för de i läsekretsen som känner till honom. Jag gör ett försök, ok? Fritt fram att lägga motförslag kommentarfältet.

Ta några delar Kristian Luuk när han var som mest populär. Bland med lite Annika Lantz. Släng in en pytte-liten smula Rickard Wolff. Det är alltså en smart, kvick, flamboyant karl vi har att göra med. Och han har ett talfel som gör att han säger ”w” istället för ”r”.

Dessutom så har han mer än en gång gått över gränsen när det kommer till att tala sex med sina gäster.

Det är sex-snacket som sätter £18 miljoner-mannen i klistret när han besöker Russell Brands show den 6 oktober 2008. Russell Brand är en fenomenal komiker av det slaget som vi inte har i Sverige. Brand har varit heroinist och är, måhända botad, sexmissbrukare. En missbrukar-natur helt enkelt. Den tredje mannen i den här skaran är Anthony Sachs. Anthony vem? frågar sig nu vän av ordning. Manuel är svaret. Han i Pang-i-Bygget. Det är Anthony Sachs. I programmet kommer nämligen ett par samtal ifrån Brand och Ross till just denne Sachs att sätta igång ett otroligt media-maskineri.

Brand och Ross ringer upp Sachs för att göra en telefonintervju. De når en telefonsvarare. Till saken hör att Brand innan inspelningen börjar har delat med sig med om sina erövringar för Ross. Brand har nämligen haft sexuellt umgänge med Sachs barnbarn. När Ross och Brand inte når Sachs talar Brand in ett meddelande att han är ledsen för att de inte nådde fram men att han respekterar Sachs och han blodslinje. Ajajaj.

Det är i det här ögonblicket som Ross skriker ”han knullade ditt barnbarn!” i bakgrunden.

På detta följer ytterligare ett antal samtal till Sachs telefonsvarare där Brand och Ross försöker att reparera skadan. Programmet kontrolleras av Brands producent som är rätt nykläckt i branschen. Programmet sänds två dagar senare, den 18 oktober 2008. Det kommer in två klagomål under veckan som följer, och detta på ett program som uppskattas ha 400.000 lyssnare. Klagomålen rör att Ross har använt sig av ”f-ordet”. Här hade historien kunnat sluta.

Den 26 oktober skriver tidningen Mail on Sunday en artikel om programmet och antyder att Sachs har blivit känslomässigt sårad (kränkt) av Brand och Ross meddelanden. Sunday on Mail är konservativ och läses främst av äldre människor, inte sällan utanför urbana områden. Efter publiceringen av artikeln börjar klagomål att komma in till BBC. När vi når 2 november har det kommit in 38.000 klagomål.

Sachsgate visade en klyfta mellan den media-smartness som råder i BBC och moralen bland vissa av dess lyssnare/tittare. Meningarna om meddelandena på telefonsvararen är OK eller inte slår också en kil mellan yngre och äldre. De tidigare är mer toleranta men de har i sin tur inga motmedel mot de äldres klagomål som väller in till BBC. Media-kommentatorn Charlie Brooker, som jag ofta återkommer till, föreslår att BBC ska inrätta en ”motklagomur” dit man kan höra av sig om man tycker att klagomål är orättvisa. Brooker menar också att det här är ett utslag av en kultur där folk genom dokusåpor har blivit invaggade i förväntningen att de med ett samtal kan rösta bort saker de inte gillar ifrån sin TV/radio.

Så hur slutar Sachsgate?

Mail on Sunday kampanjar vidare mot omoralen. En vecka efter rapporterar de om ett TV-program som sänts lååångt tidigare där en komiker har sagt att en kvinnlig medlem av brittiska kungahuset är så gammal att det spökar i hennes vagina. Stormen vill inte riktigt ta av dock men det är ytterligare ett exempel på hur omoralen sprider sig ifrån BBC.

Russell Brand tvingas att säga upp sig. Det blir även resultatet för hans controller som hade granskat programmet innan det sändes.

Anthony Sachs, som ingen har brytt sig nämnvärt om sedan Fawlty Towers-dagarna blir återigen ett namn på folks läppar. Hans barnbarn, som även är medlem av burlesque-gruppen Satanic Sluts, säljer sin historia om sina äventyr till en tabloid och tjänar förmodligen en ganska god summa pengar på det.

Och så var det Jonathan Ross. Ross, som hade en TV-show på väg upp tvingas att lägga den på is. Det blir ett uppehåll under ett par månader. Men samtidigt som Ross är paria i en del av befolkningen är han fortfarande hjälte hos andra. Dessutom är det inte vidare ekonomiskt att ha en man med miljonlön utan att han behöver höja ett finger.

Det riktiga offret är BBC och deras komedier. Sedan Monty Pythons dagar har BBC lyckats producera otroliga mängder populär underhållning och inte sällan så har den varit edgy. Det kan handla om The Young Ones, Absolutely Fabulous eller The Thick of It. Det är rätt stökigt. Det svärs och krökas friskt.

Efter Sachsgate har BBC ögonen på sig av en blodtörstig publik som vill bli underhållen men absolut inte vill bli provocerad.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: