BBC under attack – Ett par avslutande ord

Då vill jag inleda med att tacka för er som har släpat igenom er den här högst ovetenskapliga och undermåligt journalistiska sammanfattningen av ett par BBC-relaterade inlägg. Som jag pekat ut tidigare så har jag inte gjort särskilt mycket grävjobb och det är möjligt att jag har ”korsat något hörn” på vägen för att få igenom mina teser. Påpeka gärna om det är något fel så ska jag kolla in det närmare. Det sagt vill jag ändå passa på att summera läget, utifrån de tidigare inläggen.

Trots att många britterna och nästan 95 % av alla svenskar (1) överens om att BBC är världens bästa TV-kanal med otrolig kvalitet på så otroligt många fält (nyheter, underhållning, sport, kultur, you name it!) så har BBC just nu ett otroligt lågt självförtroende.

Digitalisering och lönerna är två handgripliga problem som är lätt att mäta upp i kronor och ören. Det förra kommer att kosta och kommer att kosta otroligt mycket mer än vad man räknade med. Digital Britain drogs igång under en högkonjunktur som man trodde skulle vara för evigt. I dagsläget går all privatägd, brittisk media back och att de dessutom skulle tvingas att hosta upp för en digitalisering verkar mycket osannolikt. Att regeringen Brown skulle skjuta till ytterligare pengar i ett läge när deras kassa sjunker som en sten är inte att tala om. Som jag skrev i inlägget om BBC, Irak och David Kelly så är det dessutom en regering som har tröttnat på BBC. De är inte bästisar längre helt enkelt. Det här är dessutom en regering som räknar sina dagar. Regeringen Brown är en sjuk patient vars anhöriga ringer till en präst istället för en doktor.

Följaktligen måste BBC göra loss pengar till Digital Britain från sin egen kassa. Jag misstänker att det kommer att leda till färre satsningar på dyra produktioner som drama. Just nu öppnar Browns kulturminister Ben Bradshaw, som för övrigt är registrerad partner till en BBC producent, för att lätta på reglerna om produktplacering. Jag tror, och här kan jag vara ute på hal is, att det här är ett sätt att beefa upp privatägda TV-kanaler att få igång sin produktion av t ex drama-serier. Samma Bradshaw gick nyligen ut och attackerade BBC för deras misshushåll med licenspengarna.

Detta leder in till diskussionen om lönerna. Just nu är fokus på inkomstbandsindelningen. Det som man fruktar från BBC är att de ska bli tvungna att redovisa exakt vad de betalar för en Jonathan Ross, en David Walliams eller en Stephen Fry. Även om ingen av de privata konkurrenterna kommer att kunna hosta upp en lön som motsvarar Ross nuvarande kontrakt (förutsatt att BBC inte på ett sätt eller annat tvingas förhandla om det) så finns det risk att de kommer att kunna bjuda över när det kommer till någon av de andra profilerna. Här misstänker jag att BBC kommer att tvingas att se över sin personalpolicy (vilket förmodligen kommer att resultera i out-sourcing till privata produktionsbolag istället för egna anställningar, vilket kan gå riktigt fel!), använda sig av låg- eller obetalda praktikanter och, vilket är det mest vettiga, kapa i mellanchefsdjungeln.

Det om det ekonomiska.

Det som Sachsgate resulterade i är inte lika lätt mätt i pund och pence. Det handlar om självförtroende. Även om Ross och Brands publicistiska övertramp var rätt harmlösa (och inte ens i närheten av Gilligan och Dykes som fick förödande konsekvenser) så har det lett till att BBC har förlorat initiativet. Även här spelar politiken roll. Eftersom Browns regering är dödsdömd redan innan valet som de kommer tvingas ha om, jag förmodar att det är, 8 månaders tid räknar alla med att Tories tar över näst. Tories står närmare din genomsnittlige Mail on Sunday-läsare än Russell Brand.

Mina farhågor säger mig att Tories kommer att, om än motvilligt, fortsätta Digital Britain trots att det är rätt mycket av ett ”new labour”-projektet. Det har redan plöjts in så mycket resurser där så att det inte går att backa. De kommer därför att tvinga BBC att skära ned på lönerna, speciellt på löner som Jonathan Ross. Inte för att den är det stora problemet utan för att det är något handgripligt som folk kan samlas runt och säga att det inte är ett OK sätt att spendera licenspengar.

Tories kommer att kräva att BBC fortsätter med sändningar på walesiska och rapporterar om lokalnyheter ifrån Belfast. Det är hedervärda uppdrag men det är inte det som samlar storpublik. Det är som SVTs nyheter på samiska. Följaktligen får BBC skära ned på talanger och på drama-satsningar. Det är dyra produktioner. Samtidigt är det de som samlar den brittiska allmänheten framför TV:n. Det är ju det här som är så fantastiskt med BBC. För att använda mig av ett politiskt buzzword skulle jag säga att detta är ett utmärkt exempel på Storbritanniens ”Soft Power”. Nu är det hotat.

Oavsett var framtiden tar oss så befinner sig BBC i limbo tills det har genomförts ett val. Kommer de stanna kvar på en sambos soffa i ett destruktivt förhållande eller blir de tvungna att flytta in hos en girig och elak hyresvärd?

Tack för ordet.

(1) 5 % tycker att HBO är det bästa sen skivat bröd, men de personerna är alla ”hägmarkare”, enligt följande exempel: 1, 2, 3, 4 och slutligen 5.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: