Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 7

Mainer lämnade stationen. Han var inte den typen som ämnade spendera resten av sitt liv med att mögla bort bakom ett skrivbord. Möjligtvis om det inkluderade whiskey, men hey! Det går ju lika bra att dricka på stående eller gående fot.

Sagt och gjort.

Efter att ha navigerat genom Götlaborgs gator och aven-la-nyer, givetvis med ett hårdkokt beat och närbilder på…
1. Mainers knogar som höll ett fast grepp om ratten,
2. Mainers ögon, fotade genom backspegeln,
3. vindrutetorkarnas färd fram och tillbaka över vindrutan,
4. stämningsbilder utifrån (kanske en där en kostymklädd man ryggar tillbaka för en baglady)
… så nådde han fram till Lislaberg.

På vägen in gav Mainer en skrynklig hundralapp till ett snorigt barn som samlade in pengar till ett teaterprojekt i Moçambique. För att belöna sig själv för sin medmänskliga insats svepte Mainer en klunk whiskey.

Sån var han.

Mainer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: