Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 16

Mainer slog näven genom TV-kanalens glasdörr. Det blödde ymnigt om hans sargade näve.
– Järnspikar! sa han inte.

Mainer letade efter något att förbinda sin blödande hand i en närliggande sopkorg. Döm om hans förvåning när det visade sig att någon hade lämnat ett paket med rakhyvlar i sopkorg.

Mainer höll upp sina händer framför sig och skrek av smärta kombinerat med vrede. Med tänderna drog han tillbaka trencoat-ärmarna för att inte förstöra sitt signaturplagg. Mainer kände blodsmaken av sitt söndergnuggade tandkött i munnen.

Om han nu skulle följa den ursprungliga planen, att öppna dörren inifrån genom hålet i glaset skulle han lämna DNA-spår. Det gick inte för sig. Mainer valde istället alternativet att sparka upp dörren. Det borde han ha gjort från början. Mainer siktade…

…Och missade. Hans ben for genom det redan öppna hålet i glaset. En glasskärva sökte sig genom byxtyget och in mot Mainers smalben. Resultatet? Ett stort blödade köttsår från smalbenet ända upp till låret. Mainer skrek av smärta och föll till marken. Ett tag funderade han på att falla in i en återblick från sin barndom, kanske en incident som på något sätt reflekterade det dilemma han nyss försatt sig i. Kanske var det dags att berätta om den där gången han, mot sin fars förmaningar, rörde sågen… Ljudet av en nyckelharpa var nästan på väg att ljuda.

Nej. Det gick inte för sig. Mainer återfick medvetandet och krälade fram till dörren och släpade sig igenom dörren. På vägen igenom lyckades det fastna åtskilliga småskärvor av glas.

Nu var han åtminstone inne. Mainer sökte igenom arkivet och fann bandet han sökte. På etiketten stod det ”allsång – folklig underhållning”. Mainer reste ett ögonbryn. Han tog bandet och började gå. På vägen ut märkte han att etiketten hade orsakat honom ett skärsår i handen, precis vid tumvecket. Det som gör så ont!

Annonser

2 Responses to Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 16

  1. Cecilia skriver:

    Det här funkar ju bättre än tandfén. Måste lägga in en ny beställning, men på vad? En ängel, kanske (änglar är de nya vampyrerna, hävdar initierade källor). Eller vad sägs om en nervpirrande cykeljakt inne på Liseberg med ett mellanspel i form av en kittlande gyttjebrottningsmatch mellan tre lättklädda, kvinnliga dvärgar? (Växelklipp däremellan så kan det nog bli riktig nagelbitarklass.) Kanske en barndomskompis till Mainer som extraknäcker som clownogram, men får ett psykiskt sammanbrott pga stressrelaterade orsaker och måste vyssas til sömns på Mainers soffa.

    • Indy skriver:

      Be careful with what you wish for… 7 veckor kvar bara.

      Jag brukar vara rätt generös med att tillgodose min publiks önskemål när det kommer till helgdeckar’n men ibland kan det även hända att veckoaktuella händelser letar sig in.

      Cykeljakten på Liseberg/Lislaberg verkar dock vara rätt lätt att pressa in i Mainers strapatser. Vi har ju lämnat honom där i ett tidigare kapitel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: