Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 2

Mainer kröp ned i sängen. Frugan läste en roman med kronologiskt upplägg, fungerande narrativ och välskriven dialog. En riktig bok alltså. Sån var hon. Frugan.

Mainer kunde inte låta bli att stryka sin hand längs hennes tinning, ned till hakan. Där dröjde han kvar med handen. Frugan la ifrån sig boken. Hon vände sitt huvud mot Mainer och så kysstes de. Mainer var i himmelriket. Hans hand hade förflyttat sig till hennes nacke som han masserade ömt.

Frugan drog sig långsamt tillbaka. Hon blundade fortfarande. Så öppnade hon sina vackra, blå ögon och mötte Mainers blick.

– Men Mainer… började frugan. Vet du inte vad temat för veckan är?

Mainer tänkte efter. Frugan hade rätt. Att han hade missat det.
– God natt, sa Mainer. Han kysste frugan på pannan och släckte lampan. Han la sig nära frugan så han kunde höra hennes andning. Nu sov hon. Mainer petade henne ömt i sidan. Hon sov som ett barn. Mainer började nu långsamt och noggrant att trycka in kudden i sin mun. Till slut kunde han endast andas genom näsan.

Mainer skrek ett minst fem minuter utdraget ”neeeeeeeeeeeeeej” in i kudden.

Annonser

14 Responses to Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 2

  1. LillaFossil skriver:

    Hej! Hittade dig med hjälp av googlesökning på ”STIL i P1”. Jag älskar P1 och tycker STITL ärväldigt bra men kritik är också bra! Finns så lite intressant i modejournalistiken att det går att ”komma undan” med lite vadsomhelst. Ingen borde få sitta med pekpinne och berätta vad som är glamour och vad som inte är det!

    • Indy skriver:

      Hej LillaFossil! jag är även jag ett stort fan av P1 och lyssnar halvt intresserat/halvt självplågande på Stil. Jag tycker ofta att det är ett inledningsvis intressant program men brukar ofta tröttna fem-tio minuter in i programmet när jag tycker att de slarvar och tappar bort viktiga spår i sina teman.

      Apropå mannen som fick agera glamourtermometer i moderöven så dök han upp i SVTs modesatsning Fashion. Där var programledaren snäll och begränsade twatteriet, vilket fick honom att framstå som rätt sansad för att vara en modemänniska.

      (Inlägget vi diskuterar ligger här)

  2. LillaFossil skriver:

    Hej igen!

    Igår: Dansbandskampen. Jag känner mig utesluten och blir förvirrad. Den glättiga modejournalistiken och jag är inte ens två sidor av samma mynt. Ändå säger vi båda oss vara modeintresserade, men för mig handlar det inte om de senaste skorna, om att vara snygg eller lättsam glädje. Det är bra mycket djupare än så och handlar om kroppar, om kön, politik och sexualiteter. Jag vill också få plats. Jag tar mig men vill också få en.

    Igår på Dansbandskampen bedömde Ebba von Sydow kläderna. När jag hörde det slogs jag av dessa uteslutande tankar. Det är som Fashion: fasansfullt och ledsamt.

    Jag tycker om ditt sätt att skriva!

    • Indy skriver:

      Hej igen LillaFossil,

      välkommen åter! Att känna sig utesluten och förvirrad efter att ha sett på Dansbandskampen är inget problem; det är snarare ett tecken på att man fortfarande har kvar sin värdighet (någon gång kommer jag kanske att utveckla mina tankar om Dansbandskampen, förmodligen inte, men jag kan säga att min inställning till det programmet är ungefär som till fenomenet televiserad allsång). Kombinationen Dansbandskampen och Ebba Von Sydow låter som, förlåt min franska, en riktig mindfuck. Det känns som ett cyniskt inkorpererande av ”fashion” i ett koncept (dansbandskulturen) som traditionellt sett har gett fan i ”fashion” och levt sitt eget liv vid sidan om.

      Jag tycker att en del aspekter av livet ska värnas från behöva granskas ur modesynpunkt och dansband är en av dessa (allmän sjukvård, aborträttigheter och folkmord är några andra exempel).

      Ofta när jag umgås med modemänniskor kommer jag till insikten om att mode är mer att likna som en sekt än som ett intresse. För att kunna nå till toppen måste man göra sig av med ironi och humor på vägen för att dels få respekt men även kunna hänge sig 100 %-igt.

      Jag tycker att du skriver riktigt bra du med. Du är välkommen tillbaka, som sagt.

  3. LillaFossil skriver:

    Hej igen Indy!

    Vad är mode för dig?

    Tack för komplimangen!

    • Indy skriver:

      Hej igen LillaFossil,

      Vad som är mode för mig? Bra fråga. Mode (när det kommer till kläder) för mig, så här på studs, är förändringar plagg som sker med jämna mellanrum. Det är en förändring som når ”mainstream” och det är en förändring som sker av produktionstekniska anledningar. En eller flera klädtillverkare bestämmer sig för att slå om sin produktion till att skapa ett plagg som anammas av mainstream. I min värld skiljer jag på mode och trend – det senare är inte lika omfattande och kräver inte samma tid, produktionsomställning och genomslag.

      Jag behöver nog mer tid på mig att reda ut begreppen men jag hoppas att du är nöjd med mitt första svar.

  4. LillaFossil skriver:

    Förstår jag dig rätt om jag tolkar det som att mode för dig handlar om kläder? På vilket sätt i sådana fall?

    • Indy skriver:

      Jag förväntade mig inte spanska inkvisitionen! (skämt, ett gammalt sådant)

      När jag svarade på din fråga så utgick jag från att det var ”mode inom klädindustrin” som gällde. Jag tror att det går att applicera svaret som jag gav dig på andra industrier också men det är lätt att gå på klädindustri-spåret eftersom jag antar att det är det som folk i allmänhet associerar ordet ”mode” till (även om jag anser att det går att använda uttrycket inom hårstyling, biltillverkning och akademi också).

      För att koka ned mitt svar som jag gav tidigare tror jag alltså att det handlar om ett tidsintervall och samspel mellan producenter och konsumenter MEN jag har alltså ett fokus på det ekonomiska. Det finns en industri som kräver att våra kläder ska bytas mer frekvent än det tar att slita ut dem.

      Kanske blir det lättare för mig att svara om du snävar ned din fråga en aning. Jag hoppas inte att jag slösar med din och min tid med de här två inläggen där jag försöker att förklara min tes som jag tänkte på när jag först läste din inledande fråga. Jag har kunnat lista ut genom att läsa din blogg att du har ett intresse för genus-frågor. Är det kläder/genus som du vill att jag utvecklar mitt svar om?

      Jag måste tillägga att jag imponerad av…
      1) hur flitig du är.
      2) att du tar upp mycket intressant ämnen.

      Avslutningsvis måste jag säga att jag tycker att det är intressant med kläder (och andra utseende-uttryck) eftersom det säger en hel del om vem man är/försöker vara/vill bli.

  5. LillaFossil skriver:

    Nej, jag vill att du ska svara som du vill! Jag syftade också på mode som mode i klädindustrin.

    Nu förstår jag mer hur du tänker: du tänker mest på det ekonomiska, jag mest på det kulturella (om det nu är en distenktion däremellan låter jag vara osagt eller: nej ,det är det inte). Föreställningar om den naturliga kroppen ligger mig allra närmast.

    Tack fina Indy! Verkligen tack. Jag startade Fossilen för att få göra av mina kunskaper någonstans och för att jag aningen generad har fastnat på lite modebloggar och, de är så, ytliga!

    • Indy skriver:

      Shit vad jag är marxistisk men jag måste nog spinna vidare på det här med industri/kultur: om jag förstår mig själv rätt så anser jag att kulturen kommer efter industrin. Yes. It’s produktionsmedel och överbyggnad all over. Om femtio år kommer LVHM att kämpa med att komma ifatt kinesiska (och i viss mån indiska) modehus. Stefan Perssons avfärdande av det svenska modeundret, som det skrevs om igår eller om det var i förrgår, känns som ett hett spår. Dags att börja göra research på det kinesiska modeundret och placera sin fallande fondpengar.

  6. LillaFossil skriver:

    Kulturen efter industrin? Vad är kultur för dig i sådana fall?

    • Indy skriver:

      Tror mig när jag säger (skriver) att du inte vill gå där. Det är en fråga som jag har tvingats besvara i för många uppsatser etc för att jag ska ge mig in det. Jag lämnar över det till andra teoretiker. Riktiga teoretiker. Inte såna halvdana bloggare som mig själv som hellre gör listor över de bästa kvinnliga artisterna från de brittiska öarna under 90-talet.

      Men. Det jag tror att jag vill få sagt är att ett kapitalistiskt-ekonomiskt system kommer att producera en kapitalistisk-ekonomisk kultur.

      Jag hoppas att du nöjer dig med det svaret.

  7. LillaFossil skriver:

    Jag blir förstås nyfiken på varför men tror dig (tills jag har något annat att säga)!

    Ja, kultur, är livet, mitt. Gör en lista är du snäll över de bästa brittiska musikerna och gör den inte ohanterlig, gör så att det går att ta sig in i en annan värld. Så gör jag en litterär lista?

    Jag håller med angående kapitalism och kultur, men det finns så många olika sorters kultur och alla är som tur är, inte kapitalismens sorgebarn!

    • Indy skriver:

      Om du vill se min lista över de bästa brittiska kvinnliga artister under 90-talet rekommenderar jag att du klickar på kategorin ”brittiska brudar” vid sidan om. Det är en lista som jag gjorde under fem veckor. Varmt rekommenderad.

      När det kommer till brittiska musiker i allmänhet så kan jag flagga för min lista över de bästa musikerna under 00-talet (dyker upp här på fredag) eller varför inte kolla igenom min lista över 00-talets 99 bästa låtar (ligger under kategorin ”listor”). Mmm. Det är mycket listor just nu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: