Dekad – TV-serierna

Vi börjar med att packa tidskapseln med TV-serierna som vi lämnar efter oss ifrån 2000-2009. Å ena sidan fanns det de som menade på att det här var åren då vi övergav TV-apparaten för att kolla på program på dator. Å andra sidan fanns det de som menade på att det här var åren då vi övergav filmen och valde TV istället. Det går inte att tala TV-program mellan de här åren utan att nämna HBO, den amerikanska betalkanalen som kanske allra mest, och bäst, representerade den här utvecklingen inom TV. HBO gav oss…

– fantastiska The Wire (som fortfarande är fantastiskt även om så många irriterande människor har kramat ihjäl det)
– fantastiska Six Feet Under,
– fantastiska The Sopranos (som inleddes 1999 och därför inte kvalar in på min lista)

…och däremellan gav oss…

– träiga Asterix-äventyret Rome (tillsammans med BBC, TV-varianten av en tårta med hamburgare på – jättebra var för sig men tillsammans…),
– ojämna och over-the-top våldsamma Oz,
– plågsamma glossfesten True Blood.

Nu hamnar inte någon av de här serierna på min topp-tre. Istället så väljer jag att placera västernserien Deadwood på medaljplats. Deadwood skrevs av David Milch, mannen bakom På spaning i New York sändes mellan ursprungligen mellan 2004-2006. Till en början var den avsedd att handla om hur ett samhälle i utkanten av det romerska imperiet utvecklades från tältläger till ett fungerande samhälle men en övermättnad på filmmarknaden av ”svärd och sandaler”-produktioner, t ex Gladiator (2000), Troja (2004) och Kingdom of Heaven (2005), fick TV-bolagsfolket att be om en annan setting för Milchs manus. Det fick bli en serie om vilda västern, en plats som allt för länge hade lämnats åt marodörer som Dr Quinn. Under sommaren 2005 var det Al Swearengen, i kombination med TV4s schemaläggare, som såg till att jag stannade hemma till klockan tolv på fredagkvällarna.

Historien om hur nybyggarsamhället Deadwood går från ogenerad laglöshet på gräsplättarna mellan tälten till illusionen av lagrådighet på gatorna mellan husen och karaktärerna som befolkade den bjöd på ett av decenniets bästa TV-serier.

Och en jävla massa svärande.

Just det. Svärande. Det var ju exakt den ingrediensen som, leverat ifrån Peter Capaldis karaktär Malcolm Tucker, var en av anledningarna som gjorde (här tar jag i, men jag är allvarlig) geniet Armando Iannuccis The Thick of It till en av decenniets bästa TV-serier. Placerat i ett medie-besatt Whitehall med ett skotskt kontrollfreak som premiärministerns högra hand var satiren hela tiden farligt nära verkligheten. Mycket riktigt lyckades även satiren att föregå verkligheten i samband med att det uppdagades att MPs hade fuskat med dubbelt boende.

The Thick of It, på svenska dömt till döden av SVT som döpte om det till Trist herr minister, går just nu på sin andra säsong efter att ha ynglat av sig i två specialepisoder och en långfilm (lyckade adaptionen In The Loop). Dessutom har Iannucci redan lanserat ”oppositionen”, Torys skuggminister med medhjälpare, vilket talar för att David Cameron inte går helt säker från Ianucci.

I hösten 2005 befann jag mig i Storbritannien och följde The Thick of It i ”realtid”. En vecka efter att BBC hade avslutat första säsongen (eller andra säsongen beroende på hur man ser det – det är komplicerat, ok?) inledde Channel 4 den tredje säsongen av Peep Show. Precis som The Thick of It har även Peep Show mycket gemensamt med Ricky Gervais och Stephen Merchants The Office. Precis som i de två nämnda brittiska komediserierna bjuder även Peep Show på plågsamma situationer i kontorsmiljö. Men manusförfattarna Jesse Armstrong och Sam Bain går ett steg vidare. Deras grepp att filma ”inifrån i karaktärernas huvud”, voice-overn som säger vad karaktärerna tänker, ofta i motsats till vad de säger och gör, fungerar fortfarande lika bra i den pågående sjätte säsongen. Tack vare de perfekt castade David Mitchells Mark och Robert Webbs Jez lyckas de dessutom dela upp världen i två delar: de som älskar Mark och Jez och de som inte har sett Peep Show.

Medaljplatserna – kategorin TV-serier:
Deadwood (2004-2006) – David Milch
The Thick of It (2005-) – Armando Iannucci
Peep Show (2003-) – Jesse Armstrong och Sam Bain

Runner-ups – kategorin TV-serier:
The Wire (2002-2008) – David Simon, Six Feet Under (2002-2005) – Alan Ball, The Office (2001-2003) – Ricky Gervais och Stephen Merchant

Annonser

2 Responses to Dekad – TV-serierna

  1. Lots skriver:

    Nathan Barley!

    • Indy skriver:

      Fanns med på runner-up:en inledningsvis men räckte inte hela vägen. Hur fantastisk Nathan Barley må vara så känns det ändå som att vissa episoder hade varit bättre i sketchform. Konceptet var bättre än programmet i sig. Men vem vet? Kanske kommer Nathan Barley att dyka upp senare i en annan lista på något annat sätt…

      *självgott leende på läpparna*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: