Dekad – Musikerna (förord)

Precis som det tidiga 2000-talet förmodligen kommer att gå till historien som tiden då Internet inte bara dödade papperstidningen, radion och Hollywood kommer det att påstås att även musikindustrin as we knew it (skivbolag och fysiska format som LP-CD osv) fick ta på sig träfracken. Förhoppningsvis (just det – förhoppningsvis) kommer rocken ändå att överleva. Vi rör oss i allt snabbare takt mot en framtid då rockartister inte längre bara förväntas skriva fantastiska låtar utan även måste se till att vara hela och ”rena” webb-entreprenörer.

Framtidens artist är med största sannolikhet en person som har ett personligt kontrakt med minst ett klädföretag, ett tjog olika sponsorer på sin hemsida varifrån antalet nedladdade mobiltelefon-signaler (alla med en liten inledande och avslutande jingel från tjoget sponsorer) bestämmer hur mycket pengar artisten i fråga INTE kommer kunna bränna på droger och skörlevnad som historiskt sett har karaktäriserat rock’n’rollen under sin 24/7-långa turné land och rike fram.

Den rock’n’rollen som tidigare har varit en fe som viftat med sitt magiska trollspö över rebeller och gett dem oväntad makt över de som ställer sig i raka led har tackat för sig och lämnat över till den där killen som tycker att integritetsfrågor är det viktigaste som finns. ”Folk skapar musik för att de vill – inte för att tjäna pengar!” säger han. ”Men jag då?” säger jag. ”Jag som tycker att de där futtiga 10 % av cd-skivspriset som går till artisten är det minsta jag kan göra för att visa uppskattning…” ”Va?!?” säger killen. ”Jo, du hörde rätt”, svarar jag. ”Jag är exakt en sån person som tycker att typ 150 SEK är en skälig summa pengar för den inre tillfredställelse som dryga timmen musik ger mig. Jag är alltså villig att betala den summan pengar för att jag ska kunna fortsätta gå ned till skivbutiken på hörnet, Jukebox R.I.P, och köpa mig en skiva; en skiva som jag inte bara kommer att lyssna på utan även att uppleva visuellt i det tillfälle jag tar ut den lilla bookleten ur cd-fodralet och njuter av artwork och tillfredställelsen av att få veta vem som spelade bas och vem som producerade.”

Vid det här laget är killen med integritetsfrågan tyst. Han mumlar lite tyst om att jag kanske kan ladda ned både musik och omslag och sedan ta kontakt med artisten själv över en webbsida. ”Tack men nej tack”, svarar jag. ”Det är för komplicerat. Allt jag vill är att det ska finnas ett fungerande system där ett skivbolag, med revisor, producent och alla andra funktionärer, ska skapa utrymme för mina favoritartister att kunna koncentrera sig på musiken samt alla aspekter av livet som alla människor som varje dag tvingas hålla på med livspusslande inte kan ta del av.” Integritets-killen kollar ned i sitt ölglas. Jag suckar och kollar ned i mitt. ”Allt jag begär”, börjar jag. ”Allt jag begär är att mina artister får fortsätta att vara artister utan att behöva leva sina liv som revisor, promotor, roadie, producent, reklampelare och spinninginstruktör i ett.”

Integritets-killen säger något i stil med ”lycka till” och lämnar. Medvetenheten om att han äger ett skivbolag som bara finns online gör mig ledsen. Inser han inte vad han gör med rocken? Han har lämnat diskussionen för tidigt. Jag har knappt börjat! När ska jag konfrontera honom med min tes att man aldrig kan förstå Pulps This is Hardcore om man inte har sett bilden av mannen i den kritvita badrocken och halskedjan i artworket? Kan någon greppa Primal Screams Exterminator utan att ha sett omslagsbilden (det räcker inte med att se en thumbnail av den i sin media player, ok)? Country Life och For Your Pleasure? Modern Life is Rubbish? Transformer? Mechanical Animals? Coming Up? Windowlicker? England Made Me? Homogenic? Et cetera. Et cetera. Et cetera. Et cetera. IN THE MIDST OF LIFE WE ARE IN DEBT ETC!

Listan över musikerna jag beundrade under 2000-talets första decennium presenteras på just den här bloggen fredagen den 20:e november.

Annonser

2 Responses to Dekad – Musikerna (förord)

  1. Odd skriver:

    I can´t wait.
    (Har jag hört talas om någon av dem? Eller hört? Eller har jag någon av dem i min skivhylla?)
    (Jo, man hör att hela frågeställningen hör hemma i ett annat årtionde… årtusende!)

    • Indy skriver:

      Välkommen!

      Jo. Det är rätt välkända namn måste medges. Alla Indy/Indie-pretentioner är som bortblåsta. Artisterna som jag har valt ut borde vara representerade i många skivhyllor eller åtminstone finnas i en folder döpt till ”viktigta filer – OBS inte als nedladat!” (Jupp, förutom att de laddar ned musik på olagligt vis kan dagens ungdom inte stava ordentligt)

      På fredag presenteras listan.

      Med vänliga hälsningar,
      1900-tals pojken

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: