Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 12

När Mainer kom hem var det full fart. Frugan stormade ut ur köket, märkligt uppsnofsad. Det luktade gott av mat ända ut i hallen. Potatisgratäng? Jo, nog var det allt en potatisgratäng hans känsliga luktsinne anade.
– Älskling, kvittrade Mainer. Jag är hemma!
– Var fan har du varit? skrek frugan åt Mainer samtidigt som hon dammade av listerna i hallen. Vet du inte vad det är för dag?

Mainer visste inte vad det var för dag men insåg att rätt svar på frågan inte skulle generera ett ”välkommet in i leken” och chansen att tävla om en helg på ett spa. Det här var något som han hade missat i planeringen.

– Du har exakt fem minuter att byta om. Camdéns och Bolins kommer när som helst!

Mainer drog sig till minnes. Camdéns och Bolins! Det var trippelparmiddag på gång. Låt går för Camdéns. Men Bolins… aj aj aj. Mainer hade alltid haft svårt att umgås med dem. OK för henne men han… Nä. Det här skulle bli en lååång kväll. Han tog en klunk whiskey.

– Är du fortfarande kvar?!? röt frugan. Mainer lunkade av mot toalettdörren, för att snabbt fräscha till sig. Dra en kam genom rufset. Köra en vända med braunen över det skolåde-formade käkpartiet. Kanske till och med lite roll-on. ”Vill du ha den inslagen?” hade expediten i butiken frågat. ”Nej, jag tar den under armen”, hade han svarat. Ja, herrejävlar…

– Nej! skrek frugan och slet tag i trenchcoaten. Du får ABSOLUT inte använda DEN toaletten! Där har jag städat. Gå till toaletten på övervåningen!

Mainer gick mot toaletten till övervåning. På vägen stannade han till vid bokhyllan. Om man skulle… Mainer ögnade snabbt igenom vad som fanns att tillgå ifrån litteraturhistorien. Clownen Jac, Jack, Skriet från vildmarken… Mainers ögon fastnade vid Ayn Rands Och världen skälvde. Han tog den ur bokhyllan och gick mot toaletten. Knappt hade han hunnit sätta sig ned när han hörde ringsignalen ifrån dörren.

– Du får öppna, skrek frugan från nedervåningen. Jag håller på med maten! Arrrggghhh!

Mainer konstaterade att det inte var läge att plocka fram megafonen och börjar förhandla genom att skrika genom toalettdörr och golv. Han lade ifrån sig boken och småsprang ned för trappan. På vägen ned kollade han in i ungarnas rum. Ungarna laddade hem en dansremix av Editors Papillon. Förgrymmade ungar, tänkte Mainer. Det här ska någon få skit för men det finns en tid och en plats för allt. Just nu var det dags att vara värd. Han rättade till trenchcoaten. Det ringde återigen på dörren.

– MEN VAFFAN! ÖPPNA FÖR I HELV…! skrek frugan ifrån köket. Doften av potatisgratäng och tjälknöl (var det tjälknöl?) blandade sig med en vag doft av bränt. Mainer insåg att situationen höll på att gå över styr. Han gav sig själv ett, påklistrat, leende i hallspegeln innan han öppnade dörren.

– Nämen! sa Mainer med spelad förvåning. Är det inte grannen?
– Jomenvisst är det det, är det det! sa Bolin. Varför hade Bolin upprepat ”är det det”? Freak!
– Välkomnas välkomnas! sa Mainer för att förvirra Bolins tillbaka. Manövern lyckades. Bolins bytte förvirrade blickar medan Mainer tog deras ytterkläder och visade in dem i finrummet. Bolins kollade sig omkring. Bortsett från att frugans kvävda snyftanden och blandade svordomar ifrån köket var det tyst som i graven.
– Lite musik kanske? sa Mainer. Bolins nickade ivrigt till svar. Tonerna av Bo Kasper dränkte ljuden ifrån köket.
– I CENTRUM VA? skrek Bolin.
– NEJ – JAG HAR GÅTT ÖVER TILL KRIM! skrek Mainer.
– NEJ – SKIVAN! skrek Bolin till svar och nickade mot skivan.
– VA? Mainer blev ställd. Typiskt Bolin. Han försökte att komma undan diskussionen genom att titta på skivomslaget. Bolin hade rätt. Skivan hette mycket riktigt ”I Centrum”. JO! DET ÄR RÄTT! I CENTRUM!
– OJ! NU KOMMER CAMDÉNS OCKSÅ! skrek hon-Bolinen. De tre kollade ut genom fönstret och såg Camdéns volvo-kombi rulla in på garageinfarten. Medan Bo Kasper sjöng om att allt ljus var på honom var fokus just nu på herr och fru Camdén som försökte att baxa ett slags metall-konstruktion, avsedd att rymma tretton bag-in-box-kartonger, ut ur kombins baggageutrymme.

Mainer lämnade Bolins i sticket och finrummet tillsammans med Bo Kasper. Han kollade in i köket där frugan just nu höll på att mikra skiten ur en djupfryst familjepizza (Hawaii). Hon såg INTE glad ut. Mainer återvände till hallen. Han log, falskt, mot spegeln och såg samtidigt över axeln att Bolins stod och skrattade åt Mainers samling Jean M Auel-böcker. Fuck Bolins, tänkte han och öppnade dörren åt Camdéns.

– Hallå hallå! ropade han glatt. Det var tomt utanför dörren. Mainer kliade sig i huvudet. Var hade Camdéns tagit vägen? Han kollade ut genom dörröppningen och såg att de tappert kämpade sig fram med bag-in-box-stället. De hade kommit dryga metern ifrån kombin under den tid som Mainer hade rört sig mellan finrummet via köket till hallen. Mainer vinkade åt dem. Fru Camdén nickade en aning ansträngt till svar. Gott om tid, konstaterade Mainer för sig själv. Han stängde dörren och återgick till Bolins. Han gick in i finrummet. Bo Kasper sjöng om en liten jävel. Var det för tidigt med en whiskey? Mainer stirrade på Bolins. Bolins stirrade tillbaka. Mainer log.

– BERÄTTADE JAG OM MITT MÖTE MED BIBLIOTEKARIEN IFRÅN MAGDEBU… började Bolin att skrika.
– NEJ! skrek Mainer halvt som svar – halvt som hans hjärtas mening om valet av ämne. Mainer hade hellre pratat om Alex Schulmans fina fadersskildring (vem kunde ana att Schulman hade ett sånt djup?) eller bacardi breezers (de är för söta och det är bara fjortisar som dricker dem!) eller Hannes Råstam (en journalist man inte vill vara utan för allt smör i Småland) eller kriget i Afghanistan (det är ingen liten sak att skicka soldater i krig. Att göra det utan vare sig en klar målbild eller adekvata resurser är att svika alla inblandade.). ETT ÖGONBLICK!

Mainer flydde till köket för att ta fram en fin whiskey men hindrade sig på vägen. Det var inte läge att ge sig in där nu. Han kollade in lite försiktigt och såg att frugan pressade ned en levande kyckling mot diskbänken med ena näven medan den andra näven höjde en hammare. Ur sopkorgen osade en till kol bränd tjälknöl. Aj aj aj. Han återvände till hallen och öppnade ytterdörren.

– Hallå hallå! ropade han glatt, om än med viss desperation. Det var gapande tomt utanför dörren. Mainer kollade ut ur dörröppningen och såg hur fru Camdén släpade bag-in-box-stället längs med den lilla gången från garageinfarten mot ytterdörren. Herr Camdén låg och hyperventilerade av utmattning någon meter bakom. Herr Camdén reste sig upp till sittande ställning och vinkade åt Mainer. Mainer vinkade tillbaka, stängde dörren och var återigen på väg till Bolins. Kanske skulle han kunna dra ut på det ett tag om han läste ett stycke ur Ayn Rands Och världen skälvde? Troligen inte men nu var goda råd dyra.

Mainer rusade upp för trappan och slet upp toalettdörren. Varför hade han inte gått på toaletten istället för att spendera tid med Bolins? Toalettstolen såg verkligen inbjudande ut. En tron i porslin. Mainer var nära att ge upp för frestelsen när han hörde ringklockans signal ned ifrån. Mainer rusade mot trappan. På vägen ned slängde han en blick in i ungarnas rum. De satt tysta och kollade på ett naturprogram om en till synes utvecklingsstörd pingvin i lera.
– Har ni det bra ungar hjärtligt välkomna ska ni vara?! frågade Mainer samtidigt som han öppnade ytterdörren.
– Hej hej, frustade Camdéns. Han lutade sig väggen, snoret hängande ifrån mustachen medan hennes smink rann utmed kinderna. Camdéns pekade på bag-in-box-stället som hade vält över frugans rosenplantering några meter längre bort. Vi tog med oss en present… För ni dricker väl bag-in-box-vin, eller?
– Jomenvisstdetsomärsåinihelvetegotttackartackar! Mainers leende fastnade i ett maniskt perma-grin samtidigt som han hängde upp paret Camdéns fuktiga rockar. Det var dåligt med klädgalgar (ungarna hade varit tvungna att använda dem i något dagisprojekt) så Mainer hängde upp rockarna på krokarna på väggen. Medan sällskapet rörde sig mot finrummet såg Mainer hur klädernas väta lämnade fläckar på fondtapeten. Aj aj aj.

– HALLÅ HALLÅ! skrek Camdéns för att överösta Bo Kasper.
– HEJ HEJ! svarade Bolins.
– NU TROR JAG MINSANN ATT DET ÄR DAGS FÖR EN FÖRDRINK! skrek Mainer.
– MAN TACKAR MAN TACKAR! hojtade Herr Camdén.
– VI HAR TVÅ SORTERS WHISKEY! Mainer pekade på två flaskor som stod i ett skåp. EN FRÅN SKOTTLAND OCH EN FRÅN THAILAND!
– JAG KÖR! skrek Bolins i mun för att sedan blänga förvånat på varandra. JAG KÖR! upprepade de unisont.
– JAG TAR DEN LILLA THAILÄNDSKAN! skrek herr Camdén skälmskt och körde en armbåge i njuren på Mainer.
– JA SE KARLAR! skrek fru Camdén i örat på fru Bolin och skrattade.
– SJÄLV TAR JAG EN… Mainer avbröt sig själv. Bo Kasper hade tystnat. SJÄLV tar jag nog en skotte. Jag köpte den på plats i Skottland för… (Bo Kasper började sjunga igen, den här gången om en cigarett.) …SKOTTLAND FÖR NÅN MÅNAD SEN!
– TREVLIGT! skrek fru Camdén.

Sex timmar senare var det dags att bege sig vidare mot nattklubben som Camdéns rekommenderat. Det var visst en redaktör för en gratistidning som blandade old school hiphop med gitarr-rock. Lite för alla, liksom. Frugan skrek om att taxin väntade. Bolins var klara att lämna sen fem timmar tillbaka men hade låtsat vara upptagna med att studera porträttet av fiskargubben i finrummet. Bolinernas intensiva blickar hade nött bort en flisa ur fiskargubbens pipa.

Vid det här tillfället var det bara Mainer de väntade på.
– Kommer du snart? frågade frugan samtidigt som hon la på lite extra läppstift, plutandes med läpparna åt hallspeglen.
– Jo, jag ska bara… Mainer gick med bestämda steg mot toaletten. Han gick in och låste noga om sig. För säkerhets skull vred han så att låset öppnades. Han kollade ut och mötte sällskapets förvånade blickar.
– Det gick snabbt, sa Bolin.
– Hehe, svarade Mainer. Jag skulle bara se om det var låst eller inte…
– Skynda på lite älskling, sa frugan.

Mainer låste om sig. Än en gång. Var det verkligen låst? Mainer kände efter. Det var låst.
– Vill du ha hjälp att komma ut, frågade frugan. Ska jag kalla på låssmeden?
– Nej, jag skulle bara… Äsch. Mainer satte sig till rätta på toalettstolen. Utanför dörren hörde han ljudet av ett av fru Camdéns örhängen studsa mot hallmatta för att sedan landa på en av ungarnas mössa. Herr Bolins armbandsurs tickande gav honom heller ingen direkt ro. Gud vad lyhört det är! konstaterade Mainer. För säkerhets skull fyllde Mainer toalettstolen med toalettpapper. När han såg sitt verk, den av toalettpapper igenkloggade stolen, fylldes hans huvud av ånger. Hade han genom sin försiktighetsåtgärd försatt sig i en situation där det riskerade bli stopp i avloppet?
– Hur går det? frågade frugan med irriterad röst, om än i sansad samtalston. Mainer hörde Bolins kvävda fniss på andra sidan.
– Ja, se karlar! utbrast fru Camdén.

Mainer insåg att han lika gärna hade kunnat svepa en av finrummets gardiner omkring sig och utfört sina behov mitt i hallen med den här förbannade lyhördheten. Här har man varit trevlig, gett sken av att dricka vin, inte talat i telefon med sin dotter ifrån tysta kupén, tuggat med stängd mun och lyssnat på Bo Kaspers och gjort sig till bara för att i sista sekund avslöja sig vara en människa av kött och blod med anatomiskt korrekt matsmältningssystem. Jag slår vad om att Bolins förångar sin mat inombords och sen avdunstar luktfri gas, tänkte Mainer surt.
– Hallå! skrek frugan och bankade på dörren.
– Det låter som att han tvättar händerna, viskade herr Camdén. Mainer hörde genom dörren hur Camdén klappade lugnande på frugans fluffiga vinterjacka med en lovikavantebeklädd hand. Han är nog på väg ut närsomhelst.

Faktum är att Mainer inte alls höll på att tvätta händerna. Istället var han igång med att fukta en handduk som han, efter att den var jämnvåt, ämnade pressa mot toalettdörrens lägre kant vid tröskeln i syfte att ljudisolera. Mellan toalettstolen och väggen mot hallen hade han dessutom ställt upp tre tomma tolettpappersrullar i syfte att motverka akustikten.
– Nej, Mainer! ropade frugan. Nu åker vi!

Mainer sprang ut genom dörren. Sällskapet kollade på honom som om de hade sett Batman uppenbara sig bara för att slita av sig masken och avslöja att han i själva verket var Snömannen.
– Ja! vad väntar vi på? Mainer överraskade sig själv med sin mycket övertygande spelade entusiasm. Hej och hå!

Sällskapet satte av mot taxin och begav sig in mot Götlaborgs centrum.

Tre timmar senare fick Mainer nog av sällskapet och beslöt sig för att göra ett hembesök hos ett av brottsoffren.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: