”Holidays Season”

2009/12/23

Fans av GoIndy får ursäkta. Det lär inte bli allt för mycket aktivitet här under de kommande dagarna. Dock finns det några timade texter som kommer att dyka upp. Men när? den som lever får se.


Medierna i P1 – 70-talet ringde!

2009/12/22

Jag har rackat ned på Medierna i P1 tidigare på den här bloggen. Varför inte fortsätta?

De två senaste programmen har haft inslag om…
… hur barnprogram balanserar mellan underhållning för barn och marknadsföring för leksaker.
…Journalisthögskolan (JMK) har påbörjat en utbildning av PR-konsulter (med journalistik, reklam och PR på schemat).

I båda fallen använder man släggan, inte skalpellen, för att ta sig an ämnet. Att det var bättre förr är grundinställningen när Medierna letar skurkar. Aningen bättre är det när Tove Leffler tar sig an Gunilla Herlitz, den ”nya” VD:n och chefredaktören på DN.

Jag försöker mig tänka mig in i ett Screenwipe-perspektiv och fundera på hur deras redaktion hade tacklat t ex barnprogramsfrågan. En take på det hela skulle kunna vara att ta ämnet till en reklambyrå och be dem att lägga upp en affärsplan för lanseringen av en ny uppsättning dockor/actionfigurer, fråga sig runt hur de skulle vinstmaximera och sedan pitcha förslaget för SVT barnkanalens chef. Efter pitchen skulle man kunna följa upp med de kritiska släggfrågorna.

Glömde jag förresten att säga att en stor del av senaste programmet går åt att rapportera om IB-affären? Hemma hos Medierna är det fortfarande 1973…


Musikhjälpen – veckan efter

2009/12/21

Tillbaka till ordningen på P3 efter en veckas svält och låtönskande. Behjärtansvärt syfte men samtidigt så väcker det liv i Morrisseys motivering om varför han avstod från att delta i LiveAid (argumentet att skivköpande tonårstjejer inte ska behöva betala för det som regeringen borde använda skattepengarna till).

Det är omöjligt att racka ned på alla de som har skänkt pengar och visat generositet. Det är klart att deras uppoffringar räknas.

Mitt minne från veckan blir, tyvärr, den obekväma stämningen som uppstod i studion när P3-Christer pratade med den unge mannen som precis hade spenderat 22 500 SEK på en gitarr som signerats av Håkan Hellström. P3-Christer kunde inte låta bli att ifrågasätta om det var värt 22 500 SEK att äga just den där gitarren med en autograf på. Den glade ägaren av gitarren svarade något svävande om att det ”var grymt” eller något i en stilen och sen en ny önskelåt.

Nästa år hoppas jag att radioprofilerna slipper fasta.


Arsenal – Hull City 3-0 (omgång 17)

2009/12/20

Arsenal 3
Denilson 45,
Eduardo 59,
Diaby 80
Hull City 0

Fight på planen precis innan halvlek och en massor av gula kort i luften. Arsenals Denilson stegar fram mot bollen och ger ett övertag innan det är dags för avbrott. I andra halvlek drar Arsenal ifrån när Hull satsar framåt med en extra forward.

En mycket intressant helg. Förluster för Pool, Man Utd och ett likaresultat för Chelsea. Arsenal ligger fortfarande en match efter i programmet mot nämnda lag. Nästa match blir mot svårspelade Aston Villa den 27:e december.


Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 59

2009/12/20

Mainer kollade in i salen. Det var dunkelt men där inne, i den stora salen, sittandes kring ett avlångt bord satt en samling människor. De var alla klädda i rosa kåpor och såg ut att äta något utländskt påhitt. De åt med kniv och gaffel…

Mainer smög ut med de, i rött sammet, draperade väggarna för att kunna höra vad de talade om. Precis när Mainer kom inom hörhåll klingade den kåpklädda gestalten vid bordets kortsida i sitt glas. Skaran tystande. Personen reste sig upp och började tala till samlingen. Mainer spetsade öronen.

Elit,

En härlig kväll, eller hur?
En del människor talar om pensionärernas situation. De talar om möjligheten för fler äldre att arbeta längre. Det har jag grava problem med. Det är också därför som vi i regeringsställning kommer göra det ingen annat ids göra. Vi tänker använda moroten och piskan på 65-plussare. Piskan kan ni gissa vad vi kommer använda den till men moroten… ojojoj. Ni VILL inte veta!

Fuck äldres erfarenheter. De är knappast nödvändiga för att klara en framtida arbetskraftsbrist. Och glöm inte de pensionärer som har de lägsta inkomsterna… Det är dom som jag känner mest för. Mest hat. De andra pensionärerna har jag ingen beef med alls. Men de som står före mig i kön när jag är ute och försöker uträtta ärenden under min lunch.

Vi lever i ett halvtaskigt land, där det finns ännu gott om utrymme för reformer som minskar människors frihet. Våra motståndare är otydliga i det mesta. Men ett är säkert: De vill mer frihet. De vill sänka skatter för folk i allmänhet. För sjuksköterskan och bilmekanikern. Och alla andra… Men det får omedelbara konsekvenser för personer och familjer. De ekonomiska marginalerna ökar.

Kanske blir det någon ny cykel för lilltjejen. Semesterresan kanske blir av. Utrymmet att styra och ställa över sina egna liv ökar om våra motståndare får makten.

Vänner,

Friheten visar sitt fasansfulla ansikte i många skepnader runt om vår jord. Det visar sig hos den mamma som ser sitt barn dö i brist på rent vatten. Detta eftersom mamman har investerat i en latte istället för att se om sitt barns behov. Det visar sig hos den pappa som fängslats för sin tro eller övertygelse. Förmodligen för att hans tro och övertygelse faller in under kategorin ”samhällsomstörtande”. Det visar sig hos flickan som drivs av fattigdom in i sexslavhandel. Det visar sig hos pojken som väljer att bli ett drogat dödligt vapen i milisens hand.

Vi ska se frihetens ansikte i alla dess skepnader, var det än må visa sig. Och inte vila förrän det slår ner sin blick i marken, för att aldrig lyfta den igen.

Vänner,

Diskussionens vågor har gått höga om den personliga integriteten. Jag har valt att vara mycket tydlig. De små stegens tyranni kommer att resultera i ett övervakningssamhälle. Vi kommer att ta sig an integritetsfrågorna. Med ödmjukhet och i övertygelsen om att hållfasta principer är nödvändiga. Den mest hållfasta principen är dock att VI kommer att ha kontroll över det kommande övervakningssamhället.

Inför kvällens möte har jag noterat förväntningar om att kulturen ska uppmärksammas mer än förut. En kulturutredning presenterades ju under mötet. Vi märker kanske ändå inte så mycket debatt om framtidens kultur. Jag ser i alla fall inte av någon rafflande debatt inom vårt gäng. Att kulturutredningen exempelvis inte vill nämna ordet kvalitet verkar väcka lika mycket känslor som en ljummen cappuccino.

Därför glädjer det mig när jag vänder örat mot vår rörelse att jag hör svårartade performance-vrål och idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.

Jag har sagt att vi är overklighetens folk. Med det menar jag bara de som är aktiva i vårt gäng och inte alla svenskar som lever på ett sätt våra motståndare vill att de ska leva. De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest.

De hittar vi med god anledning alltid något fel på. Vi talar om för dem att de ska skämmas för att de är inskränkta. Vi talar om för dem att deras tillvaro är falsk och förljugen. Och i förskolan lär vi barnen att lekarna måste vara könsrollsneutrala.

Vi tycker att det vanliga samhället är ett förtryckande samhälle och därför ska det vanliga klandras och motarbetas. Vi tycker att det är rätt att göra uppror mot sådant som är vanligt. Sådär lagom.

Men ibland blir det mer än lagom.

Vi talar ofta om förtryck. Med hjälp av regleringar och höga skatter. Och med all rätt. Men kanske ska vi också börja agera mot vanligt folks rätt att få vara ifred. De ska inte ens få komma undan våra mest uttalade dumheter!

Vid det här laget hade Mainer redan hört nog. Han osäkrade sin revolver. Klicket ljöd i pausen i talet och ekade mellan salens väggar.

– Det är någon här inne! skrek en av de kåpklädda.
– We got company! skrek en annan.
– Game over man! skrek en tredje. Game over!

Mainer lät blyspottaren tala.


Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 53

2009/12/19

På väg hem tänkte Mainer över sina senaste bravader i Brasilililien. Han tänkte på resultaten som hans gode vän Rupert Donlang vid Götlaborgsuniversitetet hade lämnat över. Framförallt tänkte han på hur skönt det skulle vara när det här fallet var över. Det hade varit en lång resa och han anade slutet på den.

Mainer var tvungen att korrigera sig själv. Det skulle FRAMFÖRALLT vara skönt att få slut på det här fallet eftersom det var den dyraste undersökningen som någonsin genomförts inom Götlaborgspolisen. På vägen hade han i och för sig lärt sig visa ödmjukhet för naturfolk och dessutom varit väldigt snyggt animerad i 3D.

Äntligen hemma…


Lördagen 19 december

2009/12/19

…nickade jag instämmande med Terry Pratchetts tankar om religion.
…led jag med Liverpool som gjorde ytterligare en ”ned-match”, den här gången mot Portsmouth.
…somnade jag nästan till Publicerat i P1 efter att ha lidit mig genom På minuten i samma kanal. (Det här är två program som skulle behövas skakas om ordentligt.)
…och fikade med egenbakade biscottis.

Smuggo? Smuggo.

Nu önskar jag mig en förlust för Manchester United som gästar Fulham. Önska sig julklappar till sig själv i all ära men andras motgångar går inte av för hackor de heller.