Trollflöjten på Göteborgsoperan

Shit vad länge sedan jag var på opera.

I lördags fick jag chansen att se premiärföreställningen av Göteborgsoperans uppsättning av Mozarts Trollflöjten, och självklart så tog jag den. Kan det bli mer opera än just Trollflöjten? Givetvis blir jag knockad av upplevelsen. På sätt och vis ingår det i min världsuppfattning om just opera att bli knockad av attacken av orkester och sångare.

De, genom hela föreställningen, imponerande dansarna inleder som fåglar virvlande runt en överdådig picknick där Tamino, vår hjälte, går omkring som den ensamme svartklädde. Kommer han att ”gå Columbine” på de vitklädda picknickgästerna? Nej, istället låter han sig övertalas av tre gäster (senare återkommande i rollerna som tre hjälpande andeväsen) att testa opium, svamp och kokain och så börjar resan att hitta hans Pamina.

På vägen träffar vi Papageno, som får fåglarna att falla från himlen med sin flöjt, Tre damer (Mia Karlsson, Katarina Giota och Carolina Sandgren, som är bäst i föreställningen), Nattens drottning, Sarastro m fl. Det är en vild blandning av tempo och temprament, humor och allvar så länge Taminos rus håller i sig.

När jag lämnar har jag fyllt på mitt operaförråd till max och längtar redan efter nästa gång. Musiken, sången, dansen, kläder och scenlösningen har gett mersmak. Men budskapet? På sätt och vis känner jag mig lika tom som Tamino efter att han vaknat upp ur dimmorna. Göteborgoperans Trollflöjten öppnar för många tolkningar och frågeställningar men ger inga svar utom möjligtvis att kärleken och musiken övervinner allt.

Jag förmodar att det är budskap nog.

Så här tyckte man i DN och Expressen/GT.

Annonser

3 Responses to Trollflöjten på Göteborgsoperan

  1. LillaFossil skriver:

    Jag har inte varit på opera men vill. Jag vill verkligen. Fascinerande styrka, känsla. Jag tror det skulle passa mitt på tok för överdrivna känsloliv.

  2. Henrik skriver:

    Ringen nästa?

    • Indy skriver:

      Varför inte? Jag satt hemma tre lördagskvällar i sträck när de visade en inspelning ifrån Bayreuth någon gång under sena 90-talet på SVT. Det hade varit maffigt.

      Det känns som att ringen är The Shit när det kommer till den här sortens underhålling. Kanske skulle man ta och förlägga historien till förorten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: