Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 54

Medan Mainer tog av sig hatten och böjde sig ned för att knyta av sig skorna iakttog frugan honom under tystnad. Hon såg honom röra sig från hallen och in i finrummet. Väl där slog han sig i sin fåtölj. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd en TRENCHCOAT och läppglans. Frugan skakade på huvudet, mumlade några tysta svordomar och satte igång med att göra en vildrissallad med fetaost.

Frugan inledde med att koka riset enligt anvisningen på förpackningen. Hon hällde av och sköljde kikärterna. Efter att ha skalat, halverat och skivat löken tunt fortsatte hon med att tillsätta blanda i löken, kikärter och tranbär i riset. Därefter var det dags att vispa ihop vitlök, olja och citronjuice. Det blev en aning klent, så hon fortsatte med att smaksätta med salt och peppar. Avslutningsvis blandade hon dressingen med riset och smulade över fetaosten. Enligt receptet skulle hon toppat med persilja men eftersom Mainer hade varit borta en hel helg och dessutom gått raka vägen till fåtöljen istället för att ha hämta ungarna på dagis eller ens hälsat bestämde hon sig för att toppa med taggtråd. Hon gick ut med tallriken till honom, där han satt.

– Hur var helgen, älskling? frågade frugan.
– Jovars, svarade Mainer. Den var över förväntan. Jag har varit i Brasilien… Du som vet allt: var det inte De Soto som upptäckte Brasilien?
– Nej, jag tror snarare att det kan ha varit Da Gama, svarade frugan. Han var ju portugis. De talar portugisiska där…
– Det har du rätt i, nickade Mainer medan han tog en tugga. Vi går på svaret Da Gama.

Mainer reste sig upp – var nästan på väg att gå hela vägen till sitt vältummade ex av nationalencyklopedin för att få klarhet i saken – men ångrade sig.

Annonser

6 Responses to Mainer vid Götlaborgspolisen, kapitel 54

  1. Cecilia skriver:

    Och hans mellannamn var Ranelid.
    Men usch, så där får man inte göra mot sina läsare. Mainer ser ju inte alls ut så. Han är kortväxt och stabbig (antydan till kulmage), har glest, råttfärgat hår och en näsa som drar åt rött (den s k ”whiskeyeffekten”). Och han skulle ALDRIG ANVÄNDA LÄPPGLANS. (Och om han mot förmodan skulle det så skulle han välja en produkt som var mer macho, typ isterfett eller möjligen motorolja.)
    Så snälla, reparera denna skada i nästa avsnitt. Mainer hade KLÄTT UT SIG till Ranelid, visst var det så det var?

    • Indy skriver:

      My gaff, my rules! som The Pub Landlord skulle ha sagt. Vi kan väl komma överens om att det är en bild som dyker upp i frugans huvud när hon ser på Mainer?

      Vi får slåss om saken när det är dags att filmatisera Mainer vid Götlaborgspolisen. Colin Nutley ville visst ha Reine Brynolfsson i Mainer-rollen och Helena Bergström som frugan. Motbudet från Richard Hobert var Göran Stangertz och Lena Endre. När Anders Nilsson ringde och föreslog duon Jakob Eklund och Marie Richardson stängde jag av min telefon.

  2. Cecilia skriver:

    Frugan verkar vara av det medelklassigt folkliga snittet så visst, att hon kittlar till det med lite Ranelid-fantasier så där innan vildrissalladen känns absolut plausibelt. (Och svordomarna när hon vaknar upp ur sin dagdröm och ser sin potatisnäste make framför sig smälter ju in perfekt.)

    Men när det gäller filmatiseringen: Varför tänka så smått? Jag föreställer mig något mer internationellt, något med klass. Meryl Streep som frugan och Kevin Costner som Mainer, kanske. Eller Barbra Streisand som Mainer (musical?) och Robin Williams som frugan. (Skrivs clownen in i manus föreslår jag Tori Spelling.)

    • Indy skriver:

      Eller varför inte en Stor, Europeisk Samproduktion? Udo Kier som Mainer , Emmanuelle Béart som frugan och massa okänt dubbat eurotrash samt han-som-spelade-arn/jan/carl hamilton-i-Ondskan som nu äntligen ska få sitt internationella break. Tänk ”Jag är Dina”!

      Släng in stackars Christopher Eccleston, hopplöse Gérard Depardieu och John Malkovich i 1700-talsperuk i mixen och hoppas på det värsta.

  3. Cecilia skriver:

    Och merchandise, ska det nånsin kunna bli en global dollartickande rörelse måste det till merchandise. Mainer-dockor, Frugan-dockor, Clown-dockor (clownens roll i filmen borde förresten bli mer bärande, känner jag, där finns mycket potential). Limited Edition Mainer-trenchar, Limited Edition Frugan-feta, Limited Edition Mainer-fotsalt etc etc (alltsammans naturligtvis utprånglat i ofantliga mängder).

    • Indy skriver:

      …Och en liten Mainer i hårdplast i Hap-pi-milet…

      Nu snackar vi grejer alltså.

      Jag skulle kunna tänka mig att samarbeta med Sven-Göran ”Svennis” Eriksson som skulle kunna sätta ihop en CD-skiva med sin klassiska Mainer-favoriter och att Paolo Roberto skriver en kokbok baserat på frugans recept. Dessutom kommer det att vara obligatorisk närvaro på Mainer-vandringar genom Götlaborg. En skottskada i låret, en rejäl klunk whiskey samt dålig andedräkt morgon efter ingår i priset.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: