Dekad – Skribenterna

2010/01/29

Följande text var menad att läggas upp innan det omvälvande decennie-skiftet (som kanske inte alls var ett decennie-skifte) men jag hann bara få ihop två personer av tre och så rann det ut i sanden. Om det finns någon som har förslag på hur jag fortsätter är det välkommet med input.

Eftersom jag läser tidningar och ofta råkar passera gränsen för vad som är gammelmedialt (deadlines, stående inslag och en färgglad sportbilaga) i min blogg kan jag inte låta bli att lista skribenterna som förgyllde mitt 00-tal. Läs och begrunda. Om tio år kommer papperstidningarna inte att finnas längre om man får tro dagens teknikoraklen (samma män, även om de idag kommer i både manlig och kvinnlig form, som under 80-talet förespådde att det skulle finnas fax-kiosker i varje kvarter vid millennieskiftet). Å andra sidan, om man frågar manusförfattaren till blockbuster-filmen Mad Max, kommer vi, iförda bondage-huvor, att vara allt för upptagna med att härja landsbygden för att bry oss om något alls som inte rör några droppar bensin och något ätbart.

Under 00-talet fanns det ännu en del människor som genom att föra penna till papper eller finger till tangentbord kunde få mig att lägga ut mycket tid och pengar på att få tag på det tryckta ordet. Ibland hände det till och med att jag köpte en tidning bara för att på bussen hem upptäckte att den skribent som jag hade längtat efter att få läsa inte hade med en text i den tidning som jag spenderat surt förvärvade kronor på. Shit happened. Ibland hände det att man missade ett nummer. Hade man tur fanns den text som man hade missat att köpa på nätet. Eftersom det fortfarande var tidigt 00-tal var risken dock stor att man hade gått miste om den för evigtish (märk väl att jag ”sejfar” upp för att det faktiskt ofta gick att hitta texten men att det ofta var ett rätt tidskrävande äventyr som väntade en).

Var var jag? Jo. En del skribenter fick mig att trotsa surt regn, rusk och snöstormar. De som har läst min Dekad-lista sedan tidigare kommer förmodligen att himla med ögonen medan jag räknar upp namnen. Det handlar som vanligt om vita, nordeuropeiska män (och givetvis är det fokus på den där ön utanför Frankrikes kust). På min topp-tre över skribenter hittar vi…

När mina favorit-preachermen Charlie Brooker och Chris Morris drog igång stora motorsågen över den begynnande hipsterfieringen av populärkulturen skapade de den mänskliga medianoden Nathan Barley. Det var ingen slump att den här irriterande tech-twatten delade initialer med Neil Boorman. Neil och/eller Boorman vem? frågar sig nu en förkrossande majoritet av världens befolkningen. Plogen på åkern i Zaire stannar medan George M’Bado kliar sig i huvudet. Jo. I området kring Shoreditch, östra London, hade den arbetarlösa arbetarklassen precis insett att de council flats som tidigare hade fnysts åt helt plötsligt var hett byte för webdesigners, creative directors och den där killen som precis la Rick Astleys Never Give You Up över en Lady Gaga-video på Youtube (även om de inte visste det då). I det här klimatet var Neil Boorman en pionjär. Samarbetet med nattklubben 333 tog formatet flyer och gjorde det till ett litet konstverk. Gerilla-lokalmagasinet Shoreditch Twat tog Boorman hela vägen upp till modemagasinet Sleazenation (omdöpt till ”Sleaze” efter att Boorman tog över). Här tog dock framgångshistorien om Boorman stopp. Det stora misstaget kan med facit i hand vara att Boorman rensade ut kändisar och ersatte dem med samhällsengagerade popkultur-artiklar. Samtidigt som Posh Spice brann upp på en känd kampanj som visade den nya inriktningen flyttade magasinköpande segmentet till Hello! och Grazia. Boormans produktion på Sleaze med samarbeten med kreativa kollektivet Crash sörjs fortfarande.

Jon Ronson gör sig just nu ett namn tack vare filmatiseringen av reportageboken The Men That Stares at Goats, vilket jag har skrivit om tidigare i bloggen. När Ronson inte gör fantastiska reportageböcker, som till exempel Them där han följer ett par individer som anses vara extremister, skrev han under tidiga 2000-talet fantastiska krönikor i The Guardians helgbilaga. Hans krönikor om hur både hans romantiserade vision och praktiska sida dödar sonens önskan om att få åka lådbil, festen på postkontoret eller hans Lord Sugar-imitationer är läsupplevelser som jag aldrig kommer att glömma. Framförallt de två senare, om konsten att vara kvick och humoristisk i sällskap, är lysande. Både källor till skratt såväl som ett varningens finger.

Annonser

Aston Villa – Arsenal 0-0 (23:e omgången)

2010/01/28

Aston Villa 0
Arsenal 0

Och trots att FA-cupen är sumpad och trots att de fortfarande är oslagna i 10 Premier League-omgångar i rad så vill det sig inte riktigt för Arsenal. Birmingham-laget visar sig vara en för svår nöt att knäcka under onsdagkvällen. För att göra dåligt sämre tvingas Vermaelen att halta av planen och lämna över till Sol Campbell. Nu riskerar Gunners att åter ligga fyra poäng efter Chelsea, som har en match mindre spelad.


Stoke City – Arsenal 3-1 (FA-cupen, fjärde omgången)

2010/01/27

Stoke City 3
Fuller 2,
Fuller 78,
Whitehead 86
Arsenal 1
Denilson 42

Bättre sent… Stoke tar hem segern i den här omgången av FA-cupen. Ärligt talat är det för det bättre. Snökaoset i december-januari har gjort att matcher har skjutits fram och det kommer bli ett tufft spelschema framöver när det är dags för Champions League igen. Wenger borde inte släppa loss vrede över manskapet för den här förlusten. Arsenal är med i toppstriden i ligan och har som sagt FC Porto i CL. Att Sol Campbell förlorar i första matchen tillbaka i Gunners-tröjan är ett dåligt tecken men låt gå så länge det är just Campbell och Silvestre som tar den smällen. Vi spar på Gallas och Vermaelen.


Arsenal – Bolton 4-2 (omgång 22)

2010/01/21

Arsenal 4
Rosicky 43,
Fabregas 52,
Vermaelen 65,
Arshavin 85
Bolton Wanderers 2
Cahill 7,
Taylor (pen) 28

Återträff sedan senaste matchen. Bolton tar kommandot snabbt in i matchen men… Först visar Rosicky, med förlängt kontrakt sedan i höstas, att han fortfarande har ”det”. Fabregas kvitterar, visserligen är uppbyggnaden till målet kontroversiellt eftersom Gallas går hårt åt Boltons Davies. Inte långt senare är det dags för Vermaelen att visa upp sig igen i Gunners offensiv. Det känns som att det var ett tag sedan belgaren visade de här kvalitéerna och det är en välkommen comeback. Matchen punkteras i 85 minuten av Arshavin.

Trots att Arsenal under Wenger har kommit att bli något av en plantskola för nya, unga talanger bekräftar de två senare målen att Wenger dessutom vet när det är dags att köpa spelare. Vermaelen och Arshavin är två av de bästa spelarköpen som Premier League har skådat de senaste åren (jämför t ex med Manchester-värvningarna Tevez och Berbatov).

I en haltande tabell ligger just nu Arsenal på första-platsen. Visserligen på samma poäng men med bättre målskillnad än Chelsea, en match mindre spelad, men det bådar gott.

Samtidigt väntar ett tufft schema framöver. Stoke på hemmaplan kan överraska och Aston Villa ska inte underskattas. Därefter följer den tuffa trion Man United, Chelsea och Liverpool följt av Champions League-spel mot FC Porto.

The horror! The Horror!


Puck-tvåa

2010/01/20

Kollar på ”Succéduon” på SVT Play och har småtråkigt. Konceptet är gammalt och det är svårt att arbeta upp den slags sympati som gör att man har överseende med t ex Mark och Jez i ”Peepshow” (för att jämföra Åshöjdens BK med Arsenal).

”Succéduon” kommer fortsätta i sju avsnitt till.


Manchester not United

2010/01/20

För att vinna tid att skriva annat väljer jag att bara kort konstatera att det var kul att City slog United i gårdagens derby. Att hurra över United förluster är nya Mainer.


Fiendens musik

2010/01/19

Tisdagen inleds med att min ideologiskt medvetna huvudkudde kryper över mitt huvud av barmhärtighet. Barmhärtighet? Jo, för i P1 morgon intervjuas Ylva Johansson (S) om sjukförsäkringssystemet. Så långt så rätt men vad är det Johansson säger? På mindre än en minut hinner hon med trojkan ”individ”, ”individen” och ”individuella”. Är det något som gör mig illa till mods är det sossar som talar om ”individen”. Mig veterligen finns det ordet på Schlingmanns förbjudna ord-lista sedan förra valet. Är det här motdraget mot Nya Moderaternas stöld av ”arbetarpartiet”?