CD-succé! Bokskandal!! Biochock!!!

Jag tycker om att spela spel på TV och dator.

MEN!

Är det något som gör mig förvirrad/förbannad så är det att läsa om dem i tidningar/bloggar. När det kommer till böcker, filmer och skivor är det rätt lätt att se en röd tråd genom recensionerna. Får t ex en singel beyget fem getingar/plus/tändstickor/postiljoner/mjältar så förväntar jag mig något i stil med det här.

När det kommer till TV-spel (och schlager) ställs all den logiken på ända. Plötsligt upplöser man regler som gäller i vanliga fall och en inför en ny skala. I schlager-exemplet kan t ex en habil high energy-dänga signerad Charlotte Perelli helt plötsligt få en femma av en annars så pålitlig recensent som tidigare enbart i vaga termer antytt toppbetyg i samband med återutgivningen av Beatles Revolver. Schlager har alltså lyckats bryta sig loss ur musiken och blivit något annat, en fristående konstart. Applåd för den prestationen.

När det kommer till TV-spel-recenserande så hävdar en del att det finns faktorer som gör att det blir svårare att sätta betyg. Ofta hänvisar man till att det är den tekniska aspekten som kommer in. Om spelmakarna har gjort ett bra jobb med handkontrollen (att ”hoppa”-knappen hamnar tvärsöver mot ”krypa”-knappen) anses det generera högre poäng. Den här faktorn, att sätta betyg på teknisk genialitet, är rätt utspridd i filmkritiken. En film som anses vara en ”tvåa” kan med hjälp av framkantsteknik bli upphöjd till, låt oss säga, en ”fyra” (läs recensionerna av 3-D-spektaklet Avatar för mer information). Det samma kan även appliceras på skivor som anses ligga före sin tid med instrument och mixning.

En annan faktor som ofta används för att markera att TV-spelsrecenserande skiljer sig från litteratur, musik och film är interaktiviteten. Nja. OK, att intrycket av GTA IV blir ett om man läser på historien och spelar därefter i jämförelse med om man väljer att spendera tiden i spelet med att hukandes springa in i en vägg i några timmar. Fast gäller inte det samma om man bara läser samma inledande sida i en bok under ett par timmars tid och där efter väljer att recensera boken på just den grunden?

Anledningen till att jag tar upp ämnet är att hyllade spelet Bioshock precis har fått en uppföljare. Efter som speltillverkarna har en referens till ideologi i sitt spel har de upphöjts till genier (på samma sätt som Super Mario Bros hänvisade till Gilles Deleuze). Det här känns väldigt Matrix, om ni förstår vad jag menar.

Vänta er ett gäng högsta betyg de närmaste dagarna…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: