Popöverdos: Skyddade personuppgifter

I P1-morgon diskuterar man att allt fler lever med skyddade personuppgifter. Och så börjar det röra sig i mitt huvud…

Vad är egentligen problemet? Skyddade personuppgifter. Byta hemort. Byta hårfärg. Få en kontakt hos polisen.

Till att börja med går allt fint. Man flyttar från den stora staden (där man egentligen borde ha stannat, eftersom man har större kompetens när det kommer till personskydd där, allt enligt reportaget) till det lilla samhället. Man hittar en kompis, kanske en trevlig granne. Kontakten hos polisen kommer förbi och sprider värme och trygghet.

Sen händer det. Någon får bensinstopp på vägen förbi och känner igen dig. Denne någon råkar glappa i bästa fall, i sämsta fall anger din placering för personen du gömmer dig för. Härifrån går det nedåt (men fortsätt läsa; jag är säker på att det löser sig).

Din fiende dyker upp. Bryter sig in och hotar dig. Den trevlige grannen märker att något är fel och bestämmer sig för att ta en närmare koll. Tack vare grannen, som kanske får sota med sitt civilkurage när din fiende attackerar honom/henne, kan du kontakta polisen som givetvis ilar över och räddar dig.

Det slutar med dig i polisen armar. En månad senare sitter ni på verandan. Det lilla samhället som var tänkt som ett skydd har blivit ert gemensamma hem. Grannen vinkar glatt från andra sidan staketet. Kanske fortfarande med armen/benet/huvudet i gips.

The End.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: