Två olika England

En intervju med Kenneth Williams och Bernard Manning, två väldigt olika engelsmän. Williams (1926–1988) var skamlös när han i Julian och Sandy-sketcher pratade polari/palare (gay slang). Senast i brittiska valet ekade arvet efter Williams när Simon Schama kommenterade valutgången:

It’s seems like we’ve got a hung parliament… Is it well-hung? Ooh, we never had any complaints!

Bernard Manning (1930–2007) saknade skam även han. Medan Williams arbetade i Londons West End byggde Manning upp sin popularitet på Working Men’s Clubs i Manchester. När den tidigare visade upp en minoritetsgrupp för allmänheten (i ett samhälle där det under lång tid fanns lagar mot homosexualitet) skapade den senare sig en nisch i att, för att uttrycka det milt, göra sig lustig över nyinflyttade afrikaner, karibier och asiater.

Tiderna och värderingarna förändrades. Den värld som Williams representerade vann mer och mer acceptans. Samtidigt är det svårt att se hur Williams, med sina koder, skulle vara lyckligare idag. Manning å andra sidan förlorade sitt anseende och heder. För den som orkar anstränga sig och utsätta sig för det så går det att hitta klipp på Youtube där Manning förnedrar sig genom att uppträda för skinheads på pubar.

2003 röstade britterna fram The 100 Worst Britons och Manning kom på plats 16 (å andra sidan röstades Enoch Powell in på plats 55 över The Greatest Britons). Mannings ”humor” var helt klart inte på modet. Samtidigt är det rätt lätt att se arvet efter Williams. För att nämna två exempel så har både Morrissey och Russell Brand lite av Kenneth Williams i sig.

Ooh!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: