Sommarföljetongen – kapitel 2

Det skulle snart vara över.

Professor Steiner låg ned, till synes livlös, på laboratorie-golvet. Blodet pumpade ut i allt långsammare takt ur skottskadan i hans bröst. Ljuset som sken in ifrån gatulampan in i det nedsläckta laboratoriet föll på telefonen på Steiners skrivbord. Det reflekterade mot porträttet av hans vackra och intelligenta dotter. Han kunde dessutom ana första hjälpen-boxen på väggen. Steiner hade kommit till freds med tanken att hans tid var förbi. Istället för att ringa ambulans eller hans vackra och intelligenta dotter eller rent av försöka stoppa blodflödet på egen hand valde han istället att i sitt eget blod börja skriva ett meddelande på golvet.

Några minuter senare var Steiner död.

2 kommentarer till Sommarföljetongen – kapitel 2

  1. Walter Stadtdorf skriver:

    Jättebra och spännande! Jättebra och spännande om ”jättebra och spännande”, genom ett hål i tid och rum, helt plötsligt betyder ”skitdåligt och spekulativt”!

    Skriva ett sista meddelande i sitt eget blod… Suck! jag har ingen tid för sånt här nonsens.

  2. Optimiz skriver:

    Det ska bli spännande att se om professorns vackra och intelligenta dotter kommer att dyka upp senare i sommarföljetongen! Lovande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: