Sommarföljetongen – kapitel 5

– Richard! Richard!

Richard hörde sin mammas rop från våning under. Han la ifrån sig sin bok om symbolik och rusade ned för trappan.
– Mamma vad vill du? frågade Richard.
– Har du lust att gå ut med de här smörgåsarna till din pappa?
– Självklart! Jag är den snabbaste pojken i hela stan! sa Richard.
– Haha, skrattade Richards mamma och klämde honom i kinden. Se så! iväg med dig!

Fru Arriso kollade ut genom fönstret och såg sonen springa genom trädgården med paketet med smörgåsar i händer.

Richard kom fram till den lilla sjön som låg vid familjens hus. Där ute, på sjön, guppade en liten roddbåt. Richard såg sin far sitta i stilla ro och fiska. Han vandrade ut på bryggan för att kunna påkalla faderns uppmärksamhet. Vad han inte märkte var att en av plankorna på bryggan var lös. Ett steg på änden av plankan och därefter ett högljutt plask. Richard öppnade ögonen och såg solen lysa genom vattnet. Han sjönk djupare och djupare ned i det iskalla vattnet. Hans kropp var som fastkedjad av alger.

– Nu är det ute med mig, tänkte Richard.

4 kommentarer till Sommarföljetongen – kapitel 5

  1. UBackman skriver:

    När jag var liten var jag vid en sjö en gång så jag känner att jag kan relatera till det här. Samtidigt som jag vet att Richard Arriso kommer att överleva det här (och växa upp och bli en välrenommerad professor i symbolik) så kan jag inte låta bli oroa mig för vad som händer. Snälla, ge oss ett kapitel till!

    • Optimiz skriver:

      Ett tag var jag nära att lägga ned den här följetongen; Arriso verkade bara vara för perfekt. Nu när jag har sett att han har en svaghet känner jag att jag har lust att fortsätta. Det ska bli spännande att se om det här kommer att påverka historien.

      Det som stör mig är att man hoppade i kronologin (tiden). Ett tag trodde jag att Richard Arriso bodde hemma hos sina föräldrar. Det kändes lite overkligt eftersom han är en välrenommerad professor i symbolik. När jag insåg att författaren använde vattnet som flygvärdinnan serverade i förra kapitlet som en slags brygga från Richard Arriso ”nu” till Richard Arriso ”förr” var jag raskt tillbaka i storyn igen.

      Jag undrar om det är ute med Richard nu. Kanske hade den välrenommerad professorn en yngre bror, som hette samma namn, som drunknade?

      Det skulle kanske vara lättare att förstå ”hoppet” i tiden om författaren hade valt att skriva i kursiv stil när det är ”förr”. Jag vet inte…

  2. Walter Stadtdorf skriver:

    En hjälte med ett trauma. Stor applåd. Bra jobbat, Tolstoj*.

    Spoiler alert: slutstriden kommer att utspela sig på en båt/kaj/oljeplattform eller en konstgjord jävla ö. Det går att lista ut även om man läser den här skiten genom ett bak-och-fram-vänt Hubble-teleskop.

    Så där. Mission acomplished. Blogga lite mode istället.

    *Ironi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: