Rubriks kuk

I min trakter är Sydsvenskan den dominerande tidningen på orten. Därför kan jag till och från inte låta bli att klaga över just den tidningen. (Också.)

I veckan som gick besökte Whitney Houston Öresundstrakten. Houston, före detta crack-missbrukare, har häcklats jorden runt och varenda en av oss som äger en Internet-uppkoppling har kunnat ta del av hennes förfall. Vi har kollat på youtube-klipp från Sydney, Melbourne, Perth och en mängd olika städer där hon har snubblat på toner och glömt bort textrader. Det hindrar inte Sydsvenskan från att skicka sin kulturskribent Anna Hellsten (som dessutom delar med sig med att biljetten har kostat 900 danska kronor – betalade hon för det själv eller var det något som tidningen stod för?). So far so shit. Det som får mig att tvingas* skriva om det här är rubriken som artikeln får i papperstidningen. På nätet blir rubriken ”Mycket som inte funkar”. På papper blir det istället, håll i er…

Whitney Houston, we have a problem

Hej. Och. Hå.

Till att börja med nöjer sig inte rubriksättaren med orginalcitatet. ”Houston, we have a problem” hade åtminstone i mina ögon varit nog med information för att den klyschan skulle nå hem. Ett alternativ till att lägga till ett Whitney framför citatet skulle kunna vara att man skickar ut en man med en röd flagga som springer framför varje exemplar av tidningen.

Ett tanke-exempel: Låt oss anta att Whitney Houston, trots år av missbruk och misshandel, skulle bjuda på en helt fantastisk konsert värdig en sexa på en femgradig recensionsskala. Anta också att recensenten tvingas att vänta på ett försenat tåg på vägen hem. Tror ni att det första antagandet kommer att hindra det andra antagandet från att resultera i ett ”Houston, we have a problem” i recensionen?

OK. En gång är ingen gång. Tyvärr var det inte länge sedan politiska redaktören Heidi ”en avbruten övergång till DN är också en övergång till DN” Avellan slog till på ledarredaktionsbloggen. Det här kan verka osannolikt men, tro det eller ej, så sätter Avellan följande rubrik på ett inlägg om det brittiska valet 2010:

Cool Britannia, Cameron

I samma inlägg skriver Avellan följande:

En nystart Storbritannien så väl behöver, efter alla 13 år med Labour; först en rad år med Tony Blair och Cool Britannia, sedan år efter år av trötthet. Och ökande statsfinansiell röra. Cool. Not.

”Cool. Not.” säger Avellan i hederlig gammal Waynes world-stil. Det är dock inget som hindrar henne från att använda exakt samma trötta klyscha som rubrik.

Skärpning!

* Nej, jag tvingas inte i bokstavlig betydelse.

En kommentar till Rubriks kuk

  1. […] Precis som jag på den här bloggen vältrar mig i andras misstag och tokiga tilltag tvingas allt oftare partiernas kommunikations-strateger att koncentrera sig på motståndarnas missöden, eller långsökt uppfattade missöden, än att sälja sina egna produkter. Vägrar en kvinna som vagt liknar Wanja Lundby-Wedin att svara på ett blogginlägg? Skandal! Har en kristdemokrat en mustasch (precis som Stalin)? Kontrovers! […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: