Malmöskytten avslöjad

2013

– Så det var du som gjorde det?
– Mmm.
– Det var alltså du som sköt skotten mot invandrare i Malmö, 2010?
– Det stämmer.
– Ångrar du dig?
– Det känns fånigt att tala om ånger eller också om jag vill be om ursäkt… Jag SKÖT mot de här människorna. De är förmodligen skärrade för livet. Vissa av dem kommer antagligen att känna enorm smärta att bara gå ut genom dörren. Men…
– Men?
– Nej. Jag ångrar inte något och jag ber inte om ursäkt. Det är för banalt.
– Och efterspelet? Det som hände under vintern?
– Det var ju mitt mål. Jag visste inte hur det skulle falla ut men jag hade en teori.
– En teori?
– Min teori… Min teori var en slags omvänd Rote Armee Fraktion-tanke. Känner du till Rote Armee Fraktion? Baader-Meinhof?
– Lite vagt men jag tror ändå att det är bäst att du utvecklar det där.
– OK. De tyska terroristerna hade en tanke om att man med våld kunde få samhället att avslöja ”sin fascistiska grimas”. Med tillräckligt mycket våld skulle samhället visa sitt sanna ansikte och det var repressivt. Jag trodde att det skulle vara tvärtom.
– Hur?
– Jag tror att människan i grund och botten är god och inte vill skada eller döda någon. Och nu har du själv sett vad som har hänt?
– Men det var inte något som du hade någon del i när du satte igång att skjuta?
– Nej. Det kom av sig själv. Det var det bästa jag varit med om.
– Kan du beskriva det med dina egna ord?
– Egentligen känns det lite självgott att göra det nu. Alla har redan läst storyn i tidningarna och hört det i otroligt många TV- och radioprogram… OK. Det var vintern efter att jag hade satt igång skjutningarna. Fast det fanns ju copycats också. Det är egentligen de som jag känner att jag måste be om ursäkt till. De som blev skjutna av andra galningar…
– Är det svårt att tala om det?
– Jag kom nyss på mig själv med att referera till mig själv som ”galning”. Mycket freudianskt. Hur som helst. Vändpunkt var inte alla slacktivisterna, alla som ”gillar olika”, like-hororna och facebookgrupperna, utan det var den där somaliske mannen. Han som satte in en annons i morgontidningen och bad om etniska svenskar som kunde följa honom och hans vänner hemifrån sin farbrors födelsedagsfest.
– Det där nådde ju oväntat stora proportioner.
– Exakt. Det var då, när somalierna som väntade på att någon vänlig själ skulle dyka upp och vandra med dem hem i decemberkylan plötsligt såg att de hade 50 svenskar var att följa dem hem som jag kände att jag var i mål. Och det allra bästa var inte att de där svenskarna följde dem till dörren – det bästa var att de bytte telefonnummer, lärde känna varandra och till och med fick komma in genom den där dörren. Den där kvällen kände jag att jag hade provocerat fram samhällets mänskliga ansikte. Ett leende ansikte.
– Och då lade du av?
– Jag visste inte riktigt om jag hade lagt av då. Det var veckan efteråt, när de här gruppvandringarna eller vad man ska kalla dem upprepades spontant som jag beslöt mig för att lägga av och lämna in mig själv till ordningsmakten.
– Hur skulle du beskriva dina handlingar?
– Våldsamma.
– Inget annat?
– Nej. Jag gick över en gräns… Jag gick över alla gränser. Det är moraliskt förkastligt och jag förtjänar min plats här i fängelset. Jag tar mitt straff.
– Då är jag klar. Har du något att tillägga?
– Jag vill be om ursäkt till alla de som blev beskjutna i copycatskjutningar.
– OK. Klara?
– Jag är klar.
– Tack.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: