Kanon!

2009/10/19

Under de två gångna veckorna har jag slukat Luke Haines Bad Vibes och Marina Hydes Celebrity. Antony Beevors Spanska Inbördeskriget har alltså än en gång sett sig förbisprungen i min litterära to-do-lista och ligger just nu på andra plats efter Nick Cohens lika knastertorra uppgörelse med vänstern, What’s Left.

I min cd-spelare ligger fortfarande Muse The Resistance även om Editors, nära på sönderhypade, Papillon och La Rouxs In For The Kill och Bulletproof har varit på veckans mest-spelade-lista.

Etta på pod-cast-listan är The Guardians Media Talk i hård konkurrens med BBC Radio 4s In Our Time om Dreyfus-affären.

PS2:an är laddad med The Armando Iannucci Show-dvd:en i hård konkurrens med Fifa2010.

Så. Vad har du gjort?

Annonser

Salander-koden

2009/10/09

2009 är året då jag såg folk läsa Stieg Larsson-böcker på tunnelbanorna i Berlin, Rom och London. Själv har jag varken läst böckerna eller sett filmerna. Nån som har lust att förklara vad som är poängen, om man bortser från att Noomi Rapace försöker pitcha sig själv som det perfekta valet av huvudrollsinnehavare när det är dags att göra film av seriefiguren Nemi?


Strage days

2009/10/08

Om Fredrik Strage har pissat på Amanda Svenssons cornflakes kan vi bara spekulera men här lyckas hon, efter en utdragen nostalgi-tripp, nästan hylla honom i ett helt stycke innan hon faller på de två sista orden.

Fast texten ger en intressant inblick i Svensson-livet.


Trailer – The Men Who Stare At Goats Official Trailer HD

2009/08/29

Jon Ronson är en jättesmart journalist som bland annat skriver för The Guardian. Nu har hans bok ”Them Men Who Stare At Goats”, som är jättebra men samtidigt rätt hemsk, blivit filmatiserad. Här är trailern.

Av trailern att döma har filmarna gått på det lite mer lättsamma, lustiga spåret. I boken ligger det hela tiden två mörka, hotfulla moln i bakgrunden. Molnen heter Guantánamo och Abu Ghraib, men fokusera på trailern istället så mår du bättre.


Den feta damen sjunger: David och Fiona Haslam – Fat, Gluttony and Sloth

2009/08/25

Dr David W Haslam är expert på fetma och kardiometaboliska sjukdomar (cardiometabolic disease). Jag antar att det senare är en kombination av hjärt- och matsmältningsrelaterade åkommor. I Start the week (sista som sändes innan det pågående uppehållet), som jag har bloggat om tidigare, har han medverkat som gäst och berättat om sin och makan Fiona Haslams bok ”Fat, Gluttony and Sloth”. Där tar makarna Haslam en koll på hur fetma ses på i samhället.

Jag har inte läst boken men följande, korta, inslag var intressanta i intervjun, om man frågar mig och mina anteckningar.

Haslams tar upp hur fetma skildras i populärkulturen. Till exempel anses den fete pojken traditionellt sett vara något av en trickster. Synen på vad som är fetma och inte har dock ändrats med tiden.

Till exempel är David Lambert, ”The fattest man in Britain”, och Elizabeth Dawtrey (sic?), ”The fat girl of Bethnal Green”, som turnerade runt som cirkusfreaks marginellt överviktiga med dagens mått. De skulle inte få någon att höja på ögonbrynen om de vandrade in på ditt lokala McDonalds. Jag fann den här sidan med John Trunley, ”The fat boy of Peckham”, som ett exempel.

Enligt Haslams ”dödar [fetma] fler människor i den utvecklade världen än terrorism, klimatförändringar eller krig”. Men det finns ”hopp” även om det inte är särskilt hoppfullt för de över viktiga. Haslams säger att…

”not only do obese people die prematurely but obesity increases the chances of infertility, reduced libido and erectile dysfunction, and when two fat individuals form a relationship, the risks multiply.”

De feta som inte räddas av bättre kosthållning, eller kirurgi, kommer alltså att äta sig själva till döds eller gå under av medicinska problem.

Dagens fetma-epidemi kommer att ses som en historisk parentes.


På läslistan: The Spirit Level

2009/08/19

The Spirit Level: Why More Equal Societies Almost Always Do Better. Skriven av Richard Wilkinson och Kate Pickett. Handlar om vikten av jämlikhet i samhällen. Finns att inhandla på Adlibris.

Någon som har läst den redan?

Tills dess tittar på/läser jag det här. Razorjack, en graphic novel som jag hittade på Times recensionssida. Snyggt. Bara en VARNING: Rätt tung PDF-fil! Har du en slö gammal burk till PC kan det här sakta ned tempot ytterligare.


Helgdeckaren

2009/08/02

I början av kapitlet är det någon som tänker. Är det offret eller är det mördaren? Det vet vi inte än. Hur som helst är det skrivet med kursiv text.

Bla bla bla. Trött polis. Bla bla bla. Samtidsmarkörer. Bla bla bla. Byråkrati sätter käppar i hjulen. Bla bla bla. Klumpiga, obligatoriska klass-skildringar för att visa på social medvetenhet. Bla bla bla. Brottslighet med internationella förgreningar som pekar på en globaliserad värld. Bla bla bla. Slentriansågande av pappersarbete som varje person som jobbar på kontor kan känna igen sig i. Bla bla bla. Relationsproblem och vardagspusslande. Bla bla bla.

Uppenbar tomhet efter upplösningen. Lämnar öppet för åtminstone tio fortsättningsböcker som skulle kunna utveckla karaktärerna på polisstationen men som istället bara kommer att göra de mer och mer platta och kliché-artade.

Missade jag något?