Utan ett ord… Svenska journalister <3 Starbucks

2011/01/21

Tidigare på den här bloggen har jag gjort mig lustig över svenska journalister (främst i brytpunkten mellan kultur och ekonomi) som när ett ohälsosamt intresse för den amerikanska kaffe-kedjan och tillika onda imperiet Starbucks. Eller ska vi säga . Just det. För nu byter de ut sin logga med företagsnamnet inkluderat mot en ny där enbart den fåniga lilla sjöjungfrun/sirenen kvarstår. Värt att tillägga är också att de i samma veva lanserar storleken ”trenta” som är dryga litern med övervärderad vätska.

Detta är två WTF-nyheter som den där journalistklicken inte kan låta bli att skriva/twittra om. Jag lägger själv ned min sten eftersom jag inte på något sätt är utan synd i och med att jag skriver just det här inlägget. Mitt raseri blir ytterligare bevis på att kaffe-kedjans strategi har lyckats. Antalen google-träffar på deras namn-som-inte-längre-syns-på-den-löjligt-överdimensionerade-koppen skjuter i höjden och det är frid och fröjd på marknadsavdelningen som nu glatt sitter och rullar tummarna i väntan på att en Facebook-kampanj mot båda tilltagen ska växa sig så stark att de med spelad ödmjukhet tvingas skrota båda ändringarna.

Det om det.

Det sagt så hamnar DNs journalist farligt nära en text (Schumpeter-spalten) ifrån The Economist senaste nummer på just ämnet Starbucks.


Conn-man! viktigt om fotboll

2011/01/20

Tidigare har jag hyllat David Conn på min blogg. Dags att göra det igen.

Ekonomijournalisten som gräver i fotbollens bakgård har gjort ett fantastiskt jobb om transfers och hur det fotbollsekonomiska komplexet maler på, den här gången trippen mellan Portugal och England.

Läs andra delen i hans serie här. Fokus på Man Uniteds signing av Bébé.


Spöken i Kalmar – Troll i Expressen

2010/05/31

Svenska väljare har bara en sak i huvudet. Skattepengar. Gärna en DC10 som cirkulerar över Asien 24/7 för att hämta hem strandade turister men det får inte märkas i lönekuvertet.

I veckan som gick rapporterade bland annat Studio Ett om hur Kalmar kommun hade anlitat ett medium för att driva bort en ande ifrån sina lokaler. Det här har fått Expressens Sakine Medon att gå i taket.

Det som Medon inte inkluderar i sitt raseri är att notan för den här stolligheten slutade på 500 kronor.

Visst har Medon rätt i att det är tokigt att tro på spöken.

Samtidigt, om man kan få sjukskrivningar att upphöra och förbättra personalens arbetsvillkor för en femhundra-lapp, då tycker jag att det är en rätt lätt åtgärd.

Jämför t ex vad en del kommuner spenderar på att marknadsföra sig genom att låta reklambyråer hitta på slogans och göra om logotyper. Eller vilka summor som går till managementkonsulter. Eller, varför inte när vi ändå är igång, alla skattepengar som går till religionsundervisning?

Skrock som skrock.


Daily poppy

2010/04/14

Idag behöver man bara läsa en artikel. Den finns här.


Darling

2010/03/24

Idag kollar jag vad Alistair Darling har för planer för mitt (stackars) ISA account.


Jacob Wallenberg – Sveriges statsöverhuvud

2010/02/13

I veckan har en del upprörts över att Carl Bildt påstod att han och Bill Clintons E-post-konversation var den första sådana kommunikationen mellan två statsöverhuvuden (vilket var fel, eftersom Calle glömt bort vår konung).

I The Guardians affärsmagasin ”The Business” (länk här) går Jacob Wallenberg över gränsen.

Wallenberg får frågan om svenska pengar (aka skatteflyktingar) kommer att stanna i London. Wallenberg påpekar att skattesystemet får rika svenska att flytta utomlands. MEN. Nu är det förändringar på gång. Det är till och med läge för britter att flytta till Sverige menar Wallenberg. Ordagrant säger han, och det här är guld (13:19 och framåt):

It´s time for the brits to move to Sweden in other words. Because now we have taken over, we have taken away the wealth tax, we have taken away inheritance tax.

Inte alliansen. Inte Reinfeldt. Now WE have taken over. Inte valts av folket. Taken over alltså. En sånt erkännande/förhoppningsvis freudiansk felsägning kommer kanske inte som en överraskning. Det är inte heller särskilt överraskande att JW snackar makt-svengelska, den där sortens engelska som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt också behärskar.

Och slutligen. Elect eller choose? Det är frågan…


Bakom lås och bom (Thinking Allowed)

2009/10/09

BBC Radio 4 har tagit upp sociologiprogrammet Thinking Allowed igen och det har hunnit gå ett par avsnitt redan. I det senaste avsnittet, från 7:e oktober, diskuteras det fängelser med Loic Wacquant, amerikansk sociolog, och Nicola Lacey, professor i juridik från LSE. Man hittar avsnittet här, åtminstone en halv vecka framåt.

Laurie Taylor inledde med att berätta om hur han i mitten av 70-talet höll ett anförande där han varnade för att den brittiska fängelsepopulationen höll på att passera 39.000. Taylors farhågor var att 2/3 av dessa skulle återfalla i kriminalitet efter sin tid i fängelse. Idag är den brittiska fängelsepopulationen uppe i 83.000 och förutspås att ligga kring 95.000 vid 2015.

I USA har utvecklingen gått ännu snabbare. Bara mellan åren 1975 till 1992 så fyrdubblades antalet fångar och når nu den svindlande siffran 2,3 miljoner. USA beräknas ha 25 % av världens fångar.

Loic Wacquant pekar på att i slutet av 60-talet gick utvecklingen i USA faktiskt åt det motsatta hållet. I och med framgångarna för medborgarrättsrörelsen och en progressiv samhällsanda sjönk antalet fångar. Det talades till och med om en nation utan fängelser. Det ansågs att fängelser motverkade sitt syfte genom att mer eller mindre utgöra träningsläger och platser för nätverkande fångar emellan.

Sedan dess har det skett en dramatisk ökning av antalet fångar. Något som däremot är konstant är antalet offer. Det har alltså inte blivit fler anmälda brott. Däremot så har lagar skärpts. Som exempel tar Wacquant upp ordningsförseelser som leder till fängelsestraff, ringa narkotikabrott och, inte minst, three-strikes-lagen som innebär att brott oavsett vilken straffssats som de normalt sett genererar placerar en kriminell på livstidsfängelse efter tre fällande domar.

En ännu mer bidragande faktor är att välfärdsstaten har dragit säg tillbaka och att arbetsmarknaden har avreglerats. Det har alltså blivit hårdare press på de som befinner sig i underskikten och det som brukade vara stöd från samhället har ersatts av hårdare tag ifrån ordningsmakten. Istället för att det ges ut socialbidrag tvingas en del fattiga att begå brott och får en fängelsecell istället för det som kunde varit ett statssubventionerat boende.

Wacquant pekar å ena sidan på att detta är en effekt av en nyliberal agenda som skär ned på statens resurser. Å andra sidan innebär samtidigt det växande antalet fångar att staten tvingas att omfördela allt mer resurser just till fängelser.

Precis som i resten av västvärlden har statens tillbakadragande från en del fält som den brukade ha monopol på samtidigt tvingat politiker att tävla inom de fält där de fortfarande finns kvar. Ett av de fälten som ännu är tillgängligt för politikerna är just juridiken. Därför går politiker till val på hårdare tag mot brottslingar, något som de vet inte kommer att påverka dem eller skrämma bort de väljargrupperna som de appellerar till.

Det har alltså skett en downsizing på välfärdssidan av staten samtidigt som det har skett en motsvarande upsizing av den bestraffande sidan. Nicola Lacey pekar på att trenden i USA och Storbritannien är en effekt av två högt individualiserade samhällen. I USA finns dessutom stigmat mot de på samhällets botten i form av att de inte har lyckats ta tillvara den amerikanska drömmen.