Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid? – skiftesföreläsning pt2

2009/11/03

…fortsättning på skiftesföreläsningen ”Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid?” på Malmö Högskola, 2 november 2009.

Efter föredragen följde en öppen diskussion med de tre föredragshållarna med möjlighet att ställa frågor ifrån publiken. Jag återger några av de påståenden som gjordes och hoppas att kunna fånga dess andemening. Jag reserverar mig för eventuella feltolkningar.

Daniel Sandström (DS): Den slimmade redaktionen som Joakim Jardenborg förespråkar har inte bäring för att bevaka omvärlden.

Joakim Jardenborg (JJ): Det finns inte bäring för papperstidningen. De försök som t ex New York Times gör med att upprätta pay walls (murar som kräver betalning för att släppa in användare att ta del av innehåll) är dömda att misslyckas. Det står i vägen för länkningen som är det väsentliga med webben.

Sofia Mirjamsdotter (SM): Om jag har förstått det rätt så betalar annonsörerna för innehållet i tidningen medan prenumerationsavgifterna går till att trycka och distribuera tidningen. Klipp bort det senare och låt annonsörerna stå för tidningsproduktionens omkostnader.

DS: Jag tvivlar på att man kommer att kunna åstadkomma något med pay walls. Däremot har det visat sig att konsumenterna är villiga att öppna upp plånböckerna för inköp av applikationer. Där tror jag att tidningarna kan ha en inkomstkälla. Själva webben i sig är inget problem för papperstidningen. Tvärtom innebär det att Sydsvenskans når fler läsare.

JJ: Jag är skeptisk på att applikationer kommer att kunna rädda pappersvarianten av Sydsvenskan. Dessvärre är det också bråttom att något görs åt det.

DS: Jag anser att ett av de mest akuta problemen är att lösa frågan om press-stödet.

JJ: För att överleva måste tidningarna upprepa Googles strategi; de låste in de 5 vassaste hjärnorna från de amerikanska universiteten att tänka ut en affärsmodell.

SM: Det är inte pappret i sig som banar väg för kvalité. Det går att göra precis lika bra journalistik på nätet. Det finns exempel där papperstidningar har lämnat fältet öppet för medborgarjournalistik där det har uppstått lyckade affärsmodeller på lokal nivå. Par som rapporterar från bygden med en polisradio.

Här fick Mirjamsdotter en fråga ifrån publiken om hur hon själv försörjer sig. Går det att försörja sig som bloggare?

SM: Jag är tjänstledig från Sundsvallstidningen men får betalt för mitt bloggande på Aftonbladet. Just nu försörjer jag mig på att föreläsa och hålla kurser för tidningar (blog. anm. SM kan alltså INTE försörja sig på sitt privata bloggande). Däremot behöver man inte få betalt för att kunna göra god journalistik. Det finns otroligt mycket kunnande och skapande som sker utan betalning.

JJ: Antalet amerikanska bloggare som försörjer sig på sitt bloggande ökar hela tiden.

DS: Jag håller fast vid att papperstidningarna kommer att kunna överleva i ett mellanläge, både med papper och webb.

Här ställs en fråga om medborgarjournalister kommer att kunna stå emot trycket från påtryckningar av makthavare. Det exemplifieras med sydamerikanska journalister som tvingas ta emot pengar för att intervjua eller inte intervjua för att kunna klara brödfödan.

SM: Det finns en egyptisk bloggare som rapporterar om regimens övergrepp och han kan göra detta genom att så många följer hans blogg och ser de klippen som han lägger upp. Tack vare det starka nätverk som han har världen över kommer inte regimen att kunna stoppa honom.

Annonser

Papperstidningens död – ett överdrivet rykte eller en snar framtid? – skiftesföreläsning

2009/11/02

Under måndagkvällen var jag och kollade på den senaste skiftesföreläsningen på Malmö Högskola, som den gamle föreläsningsnörden jag är.

Personerna som höll föredrag den här kvällen var Joakim Jardenberg (JJ), medieutvecklare och grundare av utvecklingsbolaget Mindpark, Sofia Mirjamsdotter (SM), journalist och bloggare på Samesamebutdifferent.se, samt Daniel Sandström (DS), chefredaktör Sydsvenskan.

Personerna som var på plats var yngre än genomsnittsföreläsningen. Däremot var det övervikt på tech-twunts som satt och pysslade med sina I-phones, IMACs och all things Hägmark. Ärligt talat var jag nära att välta över min stolsgrannes MAC i vredesmod över att han hela tiden satt och facebookade.

Joakim Jardenborg inledde, i rollen som deadringer för papperstidningen. Som sin backdrop hade han inledningsvis ett diagram över medieutvecklingen det senast ett och ett halvt seklet. Från ”lokal (sic) marketplace, newspapers, radio, television, blogs, social networks, social news, pod-/webcasts, targeted”. I diagrammet dör tidningarna och radion vid 2020.

Redan 2006 körde The Economist frågan ”Who killed the newspaper” på omslaget och redan tidigare hade Philip Meyer slagit fast att den sista papperstidningen kommer att lämnas till återvinning i april 2040.

Det här får mig, bloggaren, att tänka på den här artikeln i The Onion; ”majoriteten av papperstidningar inköpta av kidnappare för att bevisa datum”.

En av de som enligt JJ är skyldiga till tidningsdöden är Craig Newmark, mannen bakom den amerikanska ”blocket”-siten craigslist. Samtidigt som amerikanska tidningar har tappat ca ca 50 % av annonsmarknaden under de senaste 5-6 åren har craigslist attraherat mer och mer annonsörer. Samtidigt som luften går ut annonshållet visar JJ också siffror på att tidningar tappar täckningsmässigt. T ex har Helsingborgs Dagblad tappat från 76 % till 53 % av hushållen från 1990 till 2006.

JJ pekar på faktorer som att Craigslist, som har kapat åt sig miljoner och åter miljoner ifrån exempelvis drakar som New York Times endast har 21 stycken anställda. När JJ pressar Daniel Sandström på antalet anställda inom Sydsvenskan (koncernen) räknas det till ca 700 personer.

Det som JJ bortser härifrån, även när han tar upp exemplet Twitter (uppe i 65 anställda) och exemplet Google, är att detta inte är journalistiska organisationer. Det handlar om webentreprenörer som är skickliga på att leverera en tjänst som uppenbarligen går ihop men det är inte det samma sak som att tillgodose de behov som en papperstidning kan tillfredställa. Ursäkta avstickaren… Tillbaka till JJ.

JJ menar att en industri som är för stor för att kunna böja sig kommer att brytas. Som ett exempel på en tidning som har lyckats göra omställningen pekar han på amerikanska Christian Science Monitor, som har lagt ned sin tryckeri- och distributionverksamhet. De som vill ha informationen får hämta den på nätet eller ladda hem den som en pdf.

JJ avslutar med att banta ned Sydsvenskan. I den slimmade versionen består Sydsvenskan av 15 journalister, 15 hackare, 15 säljare och 4 chefer.

Näst ut på banan är bloggkändisen Sofia ”Mymlan” Mirjamsdotter. SM inledde kaxigt med att säga rätt ut att papperstidningsdöden inte är något problem. SM fortsatte€ med att påpeka att det finns tidningar som leveras till kostnaden av 100 SEK per dag till norrländska hushåll och ändå inte läses pärm till pärm innan de ska leveras till pappersinsamlingen. SM använder den (trötta) ”Friheten på Barrikaderna” som metafor för det SM anser vara en revolution. Internet är det mest demokratiska av medier och det är ingenting att vara rädd för. Det går att göra exakt samma sorts journalistik som bloggare som journalist (fast man får mer tid att arbeta klart utan deadlines, vilket alla borde vara glada för). Det går exakt lika bra att granska makten i en blogg som i en papperstidning.

Sist upp är Daniel Sandström, som agerar försvarsadvokat för ”gammelmedia”. DS inledde med att replikera till SM att inte revolutioner inte alltid är utav godo. Själv har DS varit med om att försöka göra den 161 år gamla Sydsvenskan till en mer webbanpassad publikation. Det som tidigare kunde hålla borta konkurrenter (distributions- och tryckeri-infrastruktur) är numera till nackdel gentemot webbkonkurrensen. DS ser dock inget problem i att t ex Facebook har flera svenska användare än antalet människor som dagligen går in och kollar på Aftonbladets hemsida. Det handlar inte om konkurrens där, och det ena utesluter inte det andra. Tvärtom är det just sociala medier/nätverk som genererar en stor del av träffarna till Sydsvenskans hemsida genom länkar.

DS lämnar framtiden till läsarvanor. Det är konsumenterna som ser till att hosta upp 2575 kr om året för sin Sydsvenskan prenumeration. På köpet får man klassisk morgontidnings journalistik, med t ex bevakning ifrån Malmö, Irland och Darfur. Men det hänger på en engagerad läsarkrets som är villig att betala för kvalitén. Ett alternativ är att gå den danska vägen där det har utvecklats elit-media med små, dyra upplagor som balans mot lättviktiga tabloider och gratistidningar. DS tror att papperstidningen kan utvecklas till en medial variant på LP-skivan, något för nördiga entusiaster.

Det som vi inte får svar på, som jag saknar, är hur Sydsvenskan använder sina resurser idag i jämförelse mellan reportagen ifrån Irland och Darfur och webbsatsningarna med bloggare. Jag skulle tycka att det var intressant att får reda på hur Sydsvenskan som satsar rätt aggressivt på sin webb lägger ned på de båda fälten. Är de verkligen så mycket djupgrävar som de är pigga på att producera nya bloggar (det vill säga åsikter istället för journalistiskt harvande).

Där tar det slut med föredragen och det följer en öppen diskussion med tillfälle att fråga ifrån publiken.

Läs mer här.


En blick in i framtiden (från igår)

2009/10/13

”Time waits for no man”, sägs det (1). Jag har för vana att inte kolla på hemladdade program för vare sig dator eller TV (eller lyssna på nedladdad musik för den delen heller) men igår gjorde jag ett undantag. En kollega erbjöd mig att kolla på två nedladdade TV-program ”direkt” ifrån amerikansk TV. Det rörde sig om en episod av The Simpsons och en episod av Family Guy.

Precis som de flesta som har tillgång till TV6 följer jag de här två tecknade serierna någorlunda regelbundet även om jag allt oftare kommer på mig själv med att säga:

Det här avsnittet har jag redan sett!

Det var därför intressant att se vad som pågår i de bägge serierna just nu, även om nuet redan har passerats. Båda episoderna hade sänts i USA under helgen som gick till skillnad ifrån de episoderna som sänds i svensk TV. Här nöjer vi oss med episoder som driver gäck med Clinton (2).

Family Guy-avsnittet ifråga var en pastisch på en 80-talsfilm med Dan Akroyd och Chevy Chase. Eventuellt var de med i serien och bidrog med sina egna röster. Det fanns även med en sido-historia om att Peter Griffin, Family Guys egen Homer Simpson, och hans vänner bildade en improvisationsteatergrupp. The Simpsons-avsnittet handlade om att Marge var tvungen att ställa upp i en Ultimate Fighting-tävling för att se till att få stopp på just Ultimate Fighting-tävlandet.

Dessvärre var båda episoderna tråkiga. Risken att jag, inom en förmodligen inte särskilt snar framtid, kommer att finna mig själv uttråkad framför TV:n är alltså överhängande.

(1) Inte särskilt ofta.
(2) Gäller för The Simpsons.


Över…

2009/08/19

tro till Tamiflu. Bakterielogen Hugh Pennington anklagar brittiska politiker för att öka tillgången av Tamiflu till allmänheten av politiska skäl. Pennington anser att spridning av den påstådda mirakelmedicinen ökar risken för att svininfluensan blir resistant. De som har varit i, eller varit i kontakt med folk som har varit i, Mexiko rekommenderas att använda Tamiflu men i annat fall går det lika bra med paracetamol om man har influensa-symptom. Jämför Penningtons varning med det här från Ekots (Sveriges Radios) sida:

Enligt Läkemedelsverket måste 80-90 procent av befolkningen ta vaccinet för att det ska få effekt. Om alltför få vaccinerar sig så får det betydande konsekvenser säger Mia Brytting på Smittskyddsinstitutet.
(Sveriges Radio – Ekot) (struket efter korrigering genom kommentar)

betygsättning. Samtidigt som det höjs varningar om att svenska skolor konkurrerar med att ge högre betyg än sina konkurrenter (Helsingborgs privata Procivitas gymnasium är värst med 10,8 % av eleverna som går ut med enbart MVGn, läs om det här) varnar en studie om att antalet brittiska toppbetyg ökar för 27:e året i rad. På samma tema (skolan) har Johannes Forsberg skrivit en bra artikel här.

befolkning. Inom 30-40 år påstås Asiens befolkning öka med 1,5 miljarder invånare. Hittills har befolkningsökningen kunnat mötas med bevattningssystem och gödsling men ändrade kostvanor och akut vattenbrist omöjliggör att det fortgår enligt en FN-rapport. Läs John Vidals artikel i The Guardian här.

All information hämtad från The Guardians Daily podcast 17 augusti (här).