Antony Beevor och jag

2009/08/31

The future teaches you to be alone
The present to be afraid and cold
So if I can shoot rabbits
Then I can shoot fascists

(Manic Street Preachers – If you tolerate this then your children will be next)

Spanish songs in Andalucia
The shooting sites in the days of ’39
Oh, please, leave the ventana open
Federico Lorca is dead and gone

(The Clash – Spanish Bombs)

Efter att litterärt(1) spenderat sommaren tillsammans med Hitler, Stalin och alla andra ur (2) historiens skräckkabinett, guidad av den förträfflige militärhistorikern Antony Beevors Berlin 1945 – Slutstriden beslöt jag mig för att följa upp med den sammes bok Spanska Inbördeskriget. Den boken handlar om… äsch.

Spanska inbördeskriget upplever jag som lite av en kunskapslucka i min generation. Kanske med all rätt. Om man är advokat för att historieundervisningen ska gräva ned sig i 1900-talskonflikter på halvöar är Spanska inbördeskriget ett smorgasbord. Man stryker mjällen från manchesterkavajen, tar pipan ur mungipan och mumlar om att just denna konflikt var generalrepetionen för Andra Världskriget. Om man däremot är en sönderstressad högstadielärare(3) som snabbt måste hetsa igenom industriella revolutionen för att ADHD-klassen med irriterande mobiltelefonsignaler och bak-o-fram-vända kepsar som alltid sa hora ska hinna se Kanonerna på Navarone för att lära sig något om Förintelsen innan sommarlovet tar vid kan jag tänka mig att man har heeelt andra prioriteringar.

Min bildning om Spanska inbördeskriget, innan jag köpte Beevor-pocketen, kom genom följande män:
1. Herman Lindqvists bok Historien om Spanien,
2. Mick Jones och Joe Strummer (The Clash) samt…
3: James Dean Bradfield och Nicky Wire (Manic Street Preachers)

Medan jag vände mig till källorna 2 och 3 för lite småplock om krigets jävligheter och lite praktisk vardagsetik så plockade jag 13 år lillgammal upp Lindqvists bok för mer djup visdom. Det är värt att nämna att jag vid det här laget hade en oförklarligt stor fascination för Spanien. Det kan ha att göra med att det var rätt nära Columbus-jubileet och OS i Barcelona(4).

Det har nu gått mer än ett decennium sedan jag läste boken men faktum är att så värst mycket, sorry Herman, lärde jag mig nog inte. Jag rekommenderar styckena om det medeltida Spanien men när det närmade sig general Franco et al blev det rätt långrandigt. Kanske var det för allas bästa. 13-åringar ska inte sitta inne och uggla över en stockkonservativ kravatt-mans långtgående friheter med historiska händelser.

Apropå långrandigt, vilket kom på tal en mening sedan, inser jag att jag redan nu har en klass som sitter och skruvar sig i bänkarna framför mig. Så där. Gå ut på rast! Jag återkommer lite senare med ytterligare en drapa om Antony Beevors bok Spanska Inbördeskriget.

*reser mig från katedern där jag suttit med benen dinglande och blicken riktad snett uppåt(5), och suddar ut min mindmap från whiteboarden*

(1) Mycket viktig poäng!
(2) ”Slår på” Herman Lindqvists röst.
(3) …som likt en karikatyr av en förortsrappare går på i timmar om att man kräver mer pengar och respekt…
(4) Just det, det var det OS:et som hade den coola logon!
(5)…lite som Sarah Cracknell på plats 3/5 på min lista över brittiska brudar jag avgudade under 90-talet.


Studio Ett om folkporr

2009/08/13

Studio Ett i P1 är ett av de bästa sätten att orientera sig om vad som händer i världen, om man frågar mig. Insatt och aktuellt. So far so good. Två tummar upp.

Igår beslutade sig Anders Holmberg för att diskutera ”folkporr” med Johanna Nylander, ledarskribent på Expressen, och Josefin Brink (v) med anledning av Nylanders artikel på ämnet.

Resultatet blev det här.

OK. Nylander är inte vassaste kniven i lådan och jag är inte helt överens med hennes analys men…

Fuck you Anders Holmberg, din självgode jävel. Varför ställde inte Nylander och Brink motfrågan om vad Holmberg har för erfarenhet på området? Holmberg och hans höhöande kvalar in på gubbslem-listan.

Vad skulle Valerie Jean Solanas göra?

Uppdatering:

Kanske skulle VJS ha gått till källorna? Jag skickade ett mejl till Anders Holmberg:

Hej Anders,

jag tycker vanligtvis att du gör ett bra jobb på ett mycket bra radioprogram.

Men.

Jag tycker att din utfrågning av Nylander och Brink igår var under all kritik. Att som utfrågare sätta intervjupersonerna under press om deras erfarenheter av pornografi på Internet tycker jag var ett lågvattenmärke.

Därför vill jag passa på att fråga dig om du har några erfarenheter av pornografi-konsumtion.

Tack på förhand,
Christian Wulff

…Och jag fick följande svar:

Hej Christian.

Jag tycker ofta att samtal vinner på att man får veta vad de som talar har för egna utgångspunkter och erfarenheter om det de pratar om. Mycket handlar dock om när och hur den frågan ställs. Jag håller med om att det inte tillförde särskilt mycket så som den ställdes igår.

Självklart har jag tittat på porr. Hur många har inte det?

Mvh

Anders Holmberg

Det verkar alltså som att både jag och Anders Holmberg är överens om att hans fråga inte ”inte tillförde särskilt mycket så som den ställdes igår”. Gott så. Kanske hade frågan tillfört mer om Anders hade lättat på sitt eget hjärta först istället för att sätta press på sina intervjupersoner? Uppenbarligen var hans erfarenheter inte intressanta i gårdagens intervju.

Case closed.