Jacob Wallenberg – Sveriges statsöverhuvud

2010/02/13

I veckan har en del upprörts över att Carl Bildt påstod att han och Bill Clintons E-post-konversation var den första sådana kommunikationen mellan två statsöverhuvuden (vilket var fel, eftersom Calle glömt bort vår konung).

I The Guardians affärsmagasin ”The Business” (länk här) går Jacob Wallenberg över gränsen.

Wallenberg får frågan om svenska pengar (aka skatteflyktingar) kommer att stanna i London. Wallenberg påpekar att skattesystemet får rika svenska att flytta utomlands. MEN. Nu är det förändringar på gång. Det är till och med läge för britter att flytta till Sverige menar Wallenberg. Ordagrant säger han, och det här är guld (13:19 och framåt):

It´s time for the brits to move to Sweden in other words. Because now we have taken over, we have taken away the wealth tax, we have taken away inheritance tax.

Inte alliansen. Inte Reinfeldt. Now WE have taken over. Inte valts av folket. Taken over alltså. En sånt erkännande/förhoppningsvis freudiansk felsägning kommer kanske inte som en överraskning. Det är inte heller särskilt överraskande att JW snackar makt-svengelska, den där sortens engelska som Göran Persson och Fredrik Reinfeldt också behärskar.

Och slutligen. Elect eller choose? Det är frågan…

Annonser

…Once, shame on you. Twice…

2009/10/12

Det här är en grej som jag har brottats med mig själv om de senaste veckorna. Jag vet inte riktigt vad jag tycker men lutar just nu mest åt att den här killen driver med oss.

Samtidigt så känns det som att vi har en ”svensk inför rätta utomlands”-situation. Den där nationella yran när en svensk sitter fast med knark på Gatwick, står anklagad för att ha knivhuggit en grek eller för den delen påträffas med en AK47 i Mogadishu. Varför är alltid ryggmärgsreflexen att domstolar utanför Sveriges gränser alltid har fel?


Bored to Death 3 – Repris!

2009/08/24

Läs först det här inlägget, gjort på min blogg 7:e juli, 2009.

Kolla sedan in den här artikeln.


Latterära ambitioner

2009/07/28

Är det bara jag(1) eller översvämmas svenska tidningar just nu i en flod av rapporter om amerikanska cafékedjan Starbucks(2)? Utan att länka till något som kan påminna om bevis för mitt resonemang så kan jag minnas åtminstone en Aftonbladet-krönika och ett SvD-reportage om nämnda kaffe-imperium.

Svenska USA-korrespondenter tar med sig den svenska kaffe-kulturen utomlands. So far so good.

Frågan jag ställer mig är hur många procent av svenska befolkningen som är intresserade av att läsa om Starbucks. Kedjan existerar inte på svensk mark och jag tror inte särskilt många svenskar har någon speciell relation till varumärket heller. Är svenska journalistkåren köpta av Starbucks marknadsavdelning? Är jag en del av maskineriet när jag i en och samma text nämner företaget vid namn tre gånger?

(1) Förmodligen!
(2) …på vars London-franchiser jag har jobbat på vid två tillfällen och kanske därför har utvecklat viss känslighet för… (3)
(3) …vilket kanske ska nämnas, för protokollets skull.


Gradskillnader i helvetet

2009/07/10

Idag rapporteras (bland annat här) att Kina och Indien ansluter sig till G8-ländernas tvågradersmål.

Jubel? Nej!

Ordförande Reinfeldt säger:

När man accepterar tvågradersmålet så accepterar man synsättet att det finns en vetenskapligt baserad risk för världen kopplad till global uppvärmning, och att den bör begränsas till just två grader.” (från SR.se, se länken i början av inlägget)

Följaktligen har världen beslutat att fortsätta att värma upp världen. Men vad gör vi när vi når upp till de där två graderna plus? Jag vill koppla det här till Michael Sandels resonemang om vad som sker när man kopplar värden som inte kan översättas till siffror istället för att ge sig på den större, moraliska diskussionen. Återigen MMG (se det här inlägget).

Och förresten: låt oss bara en gång för alla konstatera att ”klimatförändringar” är det samma som global uppvärmning/växthuseffekt. Kalla en spade för en spade.

Den här ”nyheten” når varken ”the top spot” för The Guardian, New York Times, Washington Post, Le Monde eller Frankfurt Allgemeine Zeitung vilket jag härleder till att den svenska borgfreden är igång i kombination med Nya Moderaternas nya, gröna inriktning (spin!).


Bored to Death 3

2009/07/07

Till och från kommer jag på mig själv med att leta efter nötter, russin och blockchoklad i skafferiet när jag inte orkar att gå ned till den lokala kiosken och handla riktigt godis. Precis på det sättet misstänker jag att det fungerar när en journalist beger sig till en hittegodsavdelning, oftast tillhörande det lokala bussbolaget eller kanske rentav SJ.

Varför resonerar jag så? Jo, för att på samma sätt som jag vet att nötter, russin och blockchoklad, trots vagt släktskap, inte är riktigt godis så har jag svårt att tro att journalister ser hittegodsavdelningsreportaget som ett riktigt jobb(1) trots att man kommer att ställa frågor och anteckna i sitt block.

Vad som kommer att vara vinkeln på reportaget behöver man knappast stjärnkikare för att se: här ska det frossas i stolliga prylar!

Tyvärr, är jag tvungen att säga, har jag läst dussintalet ”reportage” på det här temat och jag har upptäckt en röd tråd som flätar som samtliga. Kanske vet du, läsare, redan nu vad som är klimaxet(2) i reportaget, det stolligaste av stolliga prylar.

Jag syftar inte på uppstoppade djur, grammisar eller antika vapen, ty jag har läst reportage som har innehållit samtliga av dessa. Istället vill jag lansera en egen, lätt konspiratorisk teori.

Vi antar att du, läsare, har fått en anställning på en hittegodsavdelning. I samband med att den person som du ska ersätta lämnar över nycklar till skåp och ger ett vänligt ord på vägen innan han/hon går i pension så räcker han/hon även över en liten, tummad papperslapp. ”Om det skulle ringa en journalist och fråga om vad som är det märkligaste vi har här i vårt förvar, veckla bara upp lappen och läs.”

Så vad står det på lappen? Givetvis har föregångaren skrivit att det har hittats en kvarglömd benprotes.

Det kan te sig märkligt att någon glömmer/lämnar kvar en benprotes, det är jag den förste att erkänna men sen när blev det här höjden av stollighet, den officiellt fastslagna och standardiserade punchlinen för varje reportage om hittegodsmottagningar?

(1) Jag vill gärna hoppas att journalister åtminstone går in i journalistskrået med ambitionen att avslöja IB-affärer, hitta dolda folksjukdomar och festa med sverigedemokrater.
(2) Anti-.