Lessons learnt 2010:2

2010/01/11

Har du vett och etikett?
a) ja
b) nej

Flest b: OK.
Flest a: OK, glöm dem.

Tillbaka i hemstaden och ute på en välbesökt bar vid Möllevången för att sänka en njuka i goda vänners lag blir jag varse om skillnaderna mellan att dricka med underklassen i East End och medielklassen i Malmö.

Bland de tidigare ursäktar man sig om man stöter emot någon. Till och med din mest ärrade thug som har lika många berättelser ur verkliga livet om The Krays som du har Astrid Lindgren-sagor ber artigt om förlåtelse efter att ha nuddat dig. Efteråt upptäcker du kanske att du saknar din plånbok, din fickrova eller i värsta fall din arm. Men ändå.

Igår blev jag attackerad av en två meter lång varelse som om den varit iklädd en trenchcoat mycket väl kunde ha varit ”komiker”-duon Anders & Måns sittandes på varandras axlar. Ni vet. Lite ohipp frisyr, en skepparkrans och ett par glasögon. Randig tröja.

I full karriär sparkar den här varelsen på min fot, möter min blick uppenbarligen medveten om vad som har skett men väljer att fortsätta vidare. Glömde jag att ta av mig hakkors-armbindeln innan jag gick ut, är frågan jag ställer mig medan jag surt sippar vidare på min ale.

Annonser

Lessons learnt 2010:1

2010/01/07

Mat som serveras på gator och torg och vars främsta USP är att de är ”exotiska” bör undvikas.

En tripp längs minnesfil (ö.a. ”memory lane”) ‘Ackney via Brick Lane-Angel-King’s Cross till Camden utmed kanalen i bitande kyla fick mig att glömma bort tidigare inskaffade kunskaper om gastronomi, livsmedelshygien och bakterologisk krigsföring.

Väl framme i Camden är det första som slår mig att jag känner mig skitgammal. Jag har varit för gammal för Camden förmodligen från första gången jag satte min fot där. 16, klumpig och blyg sjöng Morrissey. 20, klumpigt sminkad och dryg snarare. När jag kom dit rusig på britpop, en kulturyttring som vid det laget hade varit dödförklarad sedan 5 år tillbaka, var det oversizade Limp Bizkit-hoodies och Slipknot-kepsar som gällde. Om jag vid första resan mentalt färdades medelst en kultigt retro BMX känns det som att jag vid det här laget trampar fram på en penny-farthing.

Spola framåt ca ett decennium och H&M, American Apparel och Starbucks har rullat in.

Med facit i hand borde jag ha fattat vinken och gått och ställt mig i närmsta McDonalds-kö. Istället gick jag till det där gatuståndet med exotiska smaker av Asien. Att det inte var någon kö där, till skillnad från den lokala Weatherspoon-branchen eller hos nämnda burgarmånglare kunde, borde, varit en varningsklocka.

Reseguide

Taking Camden Mountain (by Strategy)