Gellert Tamas om apatiska flyktingbarn

2009/10/01

Höstens debatt? Det ser ut som att Gellert Tamas bok om apatiska flyktingbarn, De apatiska. Om makt, myter och manipulation, Natur och kultur, kommer att bli en av höstens mest omdebatterade böcker.

Boken fick två tummar upp och inga motsägelser när den diskuterades i SR P1s Nya Vågen (kolla även in poddradio-registret). Det samma kan sägas om P1s Kulturnytt där Carl Rudbeck recenserar.

Lite mer problematiserande är Jesper Högström på Expressens kultursida. I sista stycket av sin recension är Högström kritisk mot en ”retorisk övertydlighet”. Högström skriver:

Återkommande adjektiv som ”brutal”, uppgifter om hur intervjuare ”knappt tror sina öron” när de konfronteras med känslokalla uttalanden av politiker eller poliser, uppgifter om hur dramats skurkar ”skriker” i luren under telefonsamtal lägger knappast något till fakta.
Klichétermer som ”traumatiserad” och ”dysfunktionell” kring de drabbade flyktingfamiljerna är förståeliga ur sekretessynpunkt men gör också skildringen av verkligheten betydligt mindre begriplig.


I Aftonbladet ansluter sig Ann Charlott Altstadt
till de positivas skara. Altstedt är hård i sin dom mot Holmberg, Hessle och Ring och avslutar sin recension med dessa ord (och inga visor):

Decenniets värsta brott må vara löst med den här 600 sidor tunga tegelstenen mot svensk asylpolitik och myndighetsmissbruk. Men inte sonat. Jag väntar på följder för de ansvariga och skadestånd till de drabbade.

I DN blir Tamas recenserad av Maciej Zaremba, som kan ses lite som en föregångare i samma reportagestil. Zaremba är, kanske inte helt oväntat, mycket optimistisk. Till och med så optimistisk att han på sluttampen skriver:

Jag skulle skriva en recension, men den ser ut som en debattartikel. Kan man avge ett bättre omdöme om ett reportage som vill väcka debatt? Så låt mig bara slänga in att jag emellanåt irriterats av Tamas missbruk av deckarens stilgrepp ”klockan var exakt 5:43 när…” och liknande. Men det är petitesser.

Boken uppmärksammas även i samma tidning av Hanne Kjöller som är den mest uttalat negativa till boken. ”Mer karaktärsmord och dramatisering än seriös granskning” skriver Kjöller.

Så vad säger man, utan att ha läst boken. Jo, till exempel kan man säga så här:

Jag tyckte om Tamas bok ”Lasermannen”. Den var välskriven och mycket engagerade. Den täckte upp ett brett fält. Jag såg aldrig filmatiseringen av samma bok men har förstått att den var rätt uppskattad den med. En dråplig sidoeffekt av filmatiseringen blev att somliga började referera till skådespelaren David Dencik som David ”Lasermannen” Dencik. Just det. David ”Lasermannen” Dencik. Frågar någon mig är det bara John Ausonius som har gjort sig förtjänt av det epitetet. Åter till boken måste jag dock säga att även om jag är positiv till den så tycker jag fortfarande inte att det är det mästerverk som många vill ha den till. Jag tror att många imponerades av estetiken och knockades av hur effektivt den fungerade.

Tyvärr har jag sett ett exempel för mycket på hur det ser ut när andra, mindre skickliga, journalister har gett sig in på att göra ”en laserman” av ett knäck. Det finns något mycket olustigt i att en nyhetsredaktör slänger en bunt notiser om ett aktuellt brottsfall i famnen på en journalist och ber honom/henne att plita ihop en ”laserman”-artikel till helgbilagan. Som ett (mycket tragiskt) exempel, kolla in här hur den fiffige über-hacken Tobias Barkman på Sydsvenskan lyckas med konststycket att väva in lite Stieg Larsson-drama i en gruppvåldtäkt. Hoppas Barkmans mamma är stolt över honom. Åh, vilken samtidsmarkör! Here’s one for you, Barkman: samtidigt som gruppvåldtäkten pågick satt jag själv hemma och såg Vilsmaiers film”Stalingrad”. Vad tänker du göra med den biten information? Ringa till polisen och tipsa om att ett gäng Wehrmacht-soldater kan ha varit inblandade?

Hursomhelst. Den oändliga hypen av det tidigare ”storverket” gör mig misstänksam mot Tamas nya bok. Vi är alla överens om hur viktig och fantastisk boken ”Lasermannen” var. The Backlash has begun. Jag hoppas på sätt och vis att jag har fel. Jag vill inte vara automatiskt motvals men redan i namnet av pjäsen avslöjas vem som är offer, mördare och Överste Senap. Är jag cynisk? Självklart är jag cynisk! Hur kan jag överhuvudtaget ens överväga att ifrågasätta Tamas och flyktingbarnen? Barnen! BARNEN FÖR GUDS SKULL!

Jag ser fram mot att se hur debatten utvecklas efter den här boken kommer ut. Jag kanske till och med blir tvungen att läsa den.

Annonser

Den feta damen sjunger: David och Fiona Haslam – Fat, Gluttony and Sloth

2009/08/25

Dr David W Haslam är expert på fetma och kardiometaboliska sjukdomar (cardiometabolic disease). Jag antar att det senare är en kombination av hjärt- och matsmältningsrelaterade åkommor. I Start the week (sista som sändes innan det pågående uppehållet), som jag har bloggat om tidigare, har han medverkat som gäst och berättat om sin och makan Fiona Haslams bok ”Fat, Gluttony and Sloth”. Där tar makarna Haslam en koll på hur fetma ses på i samhället.

Jag har inte läst boken men följande, korta, inslag var intressanta i intervjun, om man frågar mig och mina anteckningar.

Haslams tar upp hur fetma skildras i populärkulturen. Till exempel anses den fete pojken traditionellt sett vara något av en trickster. Synen på vad som är fetma och inte har dock ändrats med tiden.

Till exempel är David Lambert, ”The fattest man in Britain”, och Elizabeth Dawtrey (sic?), ”The fat girl of Bethnal Green”, som turnerade runt som cirkusfreaks marginellt överviktiga med dagens mått. De skulle inte få någon att höja på ögonbrynen om de vandrade in på ditt lokala McDonalds. Jag fann den här sidan med John Trunley, ”The fat boy of Peckham”, som ett exempel.

Enligt Haslams ”dödar [fetma] fler människor i den utvecklade världen än terrorism, klimatförändringar eller krig”. Men det finns ”hopp” även om det inte är särskilt hoppfullt för de över viktiga. Haslams säger att…

”not only do obese people die prematurely but obesity increases the chances of infertility, reduced libido and erectile dysfunction, and when two fat individuals form a relationship, the risks multiply.”

De feta som inte räddas av bättre kosthållning, eller kirurgi, kommer alltså att äta sig själva till döds eller gå under av medicinska problem.

Dagens fetma-epidemi kommer att ses som en historisk parentes.


Över…

2009/08/19

tro till Tamiflu. Bakterielogen Hugh Pennington anklagar brittiska politiker för att öka tillgången av Tamiflu till allmänheten av politiska skäl. Pennington anser att spridning av den påstådda mirakelmedicinen ökar risken för att svininfluensan blir resistant. De som har varit i, eller varit i kontakt med folk som har varit i, Mexiko rekommenderas att använda Tamiflu men i annat fall går det lika bra med paracetamol om man har influensa-symptom. Jämför Penningtons varning med det här från Ekots (Sveriges Radios) sida:

Enligt Läkemedelsverket måste 80-90 procent av befolkningen ta vaccinet för att det ska få effekt. Om alltför få vaccinerar sig så får det betydande konsekvenser säger Mia Brytting på Smittskyddsinstitutet.
(Sveriges Radio – Ekot) (struket efter korrigering genom kommentar)

betygsättning. Samtidigt som det höjs varningar om att svenska skolor konkurrerar med att ge högre betyg än sina konkurrenter (Helsingborgs privata Procivitas gymnasium är värst med 10,8 % av eleverna som går ut med enbart MVGn, läs om det här) varnar en studie om att antalet brittiska toppbetyg ökar för 27:e året i rad. På samma tema (skolan) har Johannes Forsberg skrivit en bra artikel här.

befolkning. Inom 30-40 år påstås Asiens befolkning öka med 1,5 miljarder invånare. Hittills har befolkningsökningen kunnat mötas med bevattningssystem och gödsling men ändrade kostvanor och akut vattenbrist omöjliggör att det fortgår enligt en FN-rapport. Läs John Vidals artikel i The Guardian här.

All information hämtad från The Guardians Daily podcast 17 augusti (här).