Michael Jackson vänder sig i sin grav…

2009/07/14

Man blir så trött…

Men nu har farmor Katherine, enligt (1) tidningen The Sun, gjort förfrågningar om att skicka dem till exklusiva Wildwood school i Los Angeles.
– Michael lär vända sig i sin grav när han hör det här, säger en källa(2) till tidningen.

Michael lär vända sig i sin grav. Sen ta två steg åt höger. Därefter fyra steg åt vänster med axlarna pumpande upp och ned i takt med stegen. Därefter två små hopp framåt med händerna framför kroppen…osv.

(1) …den rasistiska och sexistiska…
(2) En källa. No more, no less. Stoppa pressarna!

Annonser

Sista spiken i kistan…

2009/06/29

Underbarn.

Lovande talang.

Bisarra rykten.

Irrationellt beteende.

Ju fler dödsrunor om nyss hädangångne MJ jag läser desto mer känns det som en checklista. Jo tack. Frågan är om man ska klassa sina studielån som ”skuldsatt” och få en femma i michael jacksonologi.

Nu väntar jag tålmodigt på att nån sjukhus-anställd i Kalifornien ska offra sin karriär på att tjäna snabba pengar på att sälja bilder på liket. Spruthål i bröst, armar och benveck och skallig enligt media.


Tres: el Maiquelyason

2009/06/26

Så där ja. Idag har den här bloggen nått nytt rekord på antalet träffar, något som jag har att tacka Michael Jackson för om jag analyserar läget rätt. Trafiken här brukar flyta på rätt jämnt men eftersom jag var rätt tidigt ute i morse så känns det som att mer än halva träffkvoten var fixad kring tio-snåret.

Så vad har jag att tillägga, förutom det klipp som ligger nedan i bloggen? Jo, jag vill tacka Michael Jackson för att han lärde mig att skilja pop från rock. Än idag brukar jag med jämna mellanrum anklagas för att vara en ”poppare” när jag i själva verket är rockare i den meningen att jag gillar band med gitarr, bas och trumma.

Jag gillar Jarvis Cocker mer än jag gillade Michael Jackson.

Att Jackson var universellt utnämnd till Popkungen tvingade mig att tänka efter när jag ställdes inför termer som popsångare eller britpop. Det ska han ha ett stort tack för. Utan den tankeverksamheten kunde jag ha befunnit mig i en avsevärt sämre sits än där jag befinner mig nu.

Vid det här laget är det öppet fält att tycka och tänka om MJ. Det är rätt mycket konsensus som råder. Det handlar om att vara bäst på att skriva om hur Jackson överskred rasgränserna med sin musik och skapade fantastisk musik att dansa till (här verkar kultureliten vara överens om att Billie Jean är det bästa sen skivat bröd) MEN att framgången steg honom åt huvudet och att han betedde sig mer eller mindre irrationellt. Det låter som jag resonerade med mina vänner kring 1996, när han var ännu mer paria än vad han var tills just idag. Det fanns få saker som var så hopplösa då som just Ol’ MJ.

Det som jag har att tillägga till de textmängder som har producerats under dagen blir följaktligen:

Hans skäggväxt freakade ut mig. Den passade inte in. Michael Jacksons antydan till mustach och skägg gav mig the heebie-jeebies.

Jag undrar vilka effekter som MJs död kan ha på ”oroligheterna” i Iran. Varje persier som jag har mött har varit stort fan av popkungen.

P.S På radion, halv sex eko-sändningen, säger de att polisen just nu letar igenom MJs hem efter droger. Det känns lite roligt i allt elände. ”OK killar, han är död men nu ska vi hitta knark och festa till hans minne!” D.S.


R.I.P.M.J

2009/06/26