Unga ser hur näthatet breder ut sig – Stoppa expressarna!

2011/01/23
Näthatet - Dagens ungdom...

Näthatet - Dagens ungdom...

OK. Här har Expressen hittat tre kids som ser hur näthatet breder ut sig – Abele-style. MEN GÖR NÅGOT ÅT DET DÅ!!!

Mobbing är mobbing. När t ex en politiker får en bytta skit över sig efter att ha kommit med korkade förslag i TV-programmet Debatt (Abele-style) är det inte mobbing utan rättfärdig kritik. Mobbing över nät är inte hat utan mobbing.

Däremot:

När politiska partier dröjer tre-fyra veckor med att svara på mejl – DÅ misstänker jag att partiet i fråga lider av svårt näthat.

I Expressen, som även kastar in sms-mobbing som exempel på näthat, höjs röster om censur och hårdare tag mot de som hatar på nätet.

Annonser

Here we go again! Nazi-valet 2010

2010/06/07

Valår. Valår. Valår.

Tidigare har jag varnat för att riksdagsvalet 2010 kommer att utspela sig på det förhatliga nätet. I ett flytt ”Förr” brukade man känna igen kampanjande politiker på att de uttalade sig i tidningen/etern. Tidningen kom ut en gång om dagen och etern öppnade klockan 7:00 och stängde med nationalsången vid 22:00. Där emellan tystnad.

Genom nätets introduktion och så kallade bloggar är det numera möjligt att kampanja 24/7. Eftersom trianguleringshelvetet (i kombination med Schlingmanns dresscode) har resulterat i att man inte längre ser skillnad mellan Socialdemokrater och Moderater tvingas man som väljare att grotta ned sig i detaljer för att hitta argumentet varför man ska köpa produkten ledsen Täby-valp eller söderböna med 30 % rabatt pga kort bäst-före datum.

Skulle du mot förmodan hitta någon teknisk detalj som tippar över till fördel för någon av de nämnda kandidaterna (förmodligen en procentuell skillnad i något sjukförsäkringsscenario) innebär ditt ställningstagande i förlängningen att du i samma ögonblick som du lägger din röst att du bjuder in the god botherers eller ger tummen upp till byggandet en av en Zlatan-staty.

I brist på tydliga ideologiska skillnader får man koncentrera sig på annat ”content” av politisk karaktär. Precis som jag på den här bloggen vältrar mig i andras misstag och tokiga tilltag tvingas allt oftare partiernas kommunikations-strateger att koncentrera sig på motståndarnas missöden, eller långsökt uppfattade missöden, än att sälja sina egna produkter. Vägrar en kvinna som vagt liknar Wanja Lundby-Wedin att svara på ett blogginlägg? Skandal! Har en kristdemokrat en mustasch (precis som Stalin)? Kontrovers!

Om en vanlig person (vanlig i betydelsen att han/hon inte är politiker) blir påkommen med att röka i en rökfri zon och uppmanas att fimpa har han/hon ett frikort att brista ut i ”vafan? vann nazisterna kriget?”

Visst. Det är en överdrift. Men det är också det som ger den komiska effekten (som i det här fallet ställs mot 6 miljoner judars död i koncentrationsläger och mångdubbelt fler sovjetiska krigsoffer).

På samma sätt kan en vanlig person, efter att ha upptäckt att en bekant har lagt upp festbilder i det sociala nätverket, skriva ett *flyr ner i en tunnel i Paris* i sin statusuppdatering.

Haha! En referens till den tragiska incidenten när ”Folkets prinsessa” (den adliga societetsflickan Diana Spencer) jagades in i döden av paparazzi! Hi-fucking-larious!

Illustration - nazivalet

Det här är två exemplen på två stora no-nos om man är politiker. Står man på en kandidatlista för ett parti hinner man knappt trycka på ”share/submit” innan man har en rabies-löddrande Anders Holmberg på halsen. ”Menar du verkligen att nazisterna vann kriget? Önskar du dig att Vickan och Dannes tripp med kungaslupen ska resultera i ett brinnande inferno?”

Förhoppningsvis är den svenska journalistkåren 1) helt befriad från ironi eller 2) överbeskyddande för en allmänhet som inte anses vara förmögen att uppfatta retoriska figurer. Är man mer konspiratoriskt lagd kan man tro att det handlar om en strategi att dränka reella politiska skeenden i skvalet av kontroverser. Kan det var så att det var Mats Odell som skickade ut en av sina hantlangare från Carnegie att lämna ett stinkande visitkort i Edward Unsgaards trappuppgång för att locka till sig media coverage för att täcka upp att han precis hade sålt ut alla kommunala dagis till Lehman Brothers?

Urusla arbetsvillkor för ryska städtanter å sido. När det kommer till kontroverser är nazisterna oslagbara. Trots att deras groteska vision mycket välförtjänt bet i gräset för dryga halvseklet sedan är de spader-esset i historiens bad guy-kortlek. Det fick till exempel Maud Olofsson, innan hon byttes ut mot en nyliberal imitatör, bittert inse efter att ha bjudit in en debattör ifrån ett debattklimat där man utgår från att folk kan uppfatta ironier.

I veckan som gick var det (åtminstone) två politiker som genererade nazi-rubriker. I ett fall handlade det om en moderat som gjorde en Hitler-högerjabb för att överraska Ohly, van vid Stalin-vänsterjabben. I det andra fallet använde up-and-coming sosse-politikern Veronica Palm det känsliga uttrycket ”det utvalda folket” som enligt uppgift är nazibeteckningen på judar.

Jag är inte expert på ämnet och gör inga som helst anspråk på att vara det… MEN… Är det inte judarna själva som kom på uttrycket ”det utvalda folket”? Jag är inte 100 % säker men jag drar mig till minnes att jag någon gång har fått det förklarat för mig som ett ok, en börda, snarare än en medalj på bröstet. Jag kan mycket väl tänka mig att någon nazist vid något tillfälle har raljerat över ”det utvalda folket” men i det här fallet tror jag att uttrycket kan vara exakt lika semitiskt som anti-semitiskt. Visst blandar Palm ihop judar i allmänhet med israeler men det är hon definitivt inte ensam om. Inte sällan blandar exempelvis staten Israel ihop de begreppen.

Vid det här laget är det här inlägget redan på tok för långt och spretigt. Jag stannar här men bjuder samtidigt in mina läsare att bidra med sina egna spottings av nazi-kontroverser under det kommande valet.


Outrage! Statsministermord i visa! Som ingen kände till innan rapporteringen

2010/04/20

Från Sveriges radios hemsida:

Nidvisa om Reinfeldt upprör
Tisdag 20 april 2010 04:00

Att Göteborgsbandet PS sjöng låten ”Jag sköt Fredrik Reinfeldt igår” på en musikgala i söndags har gett upphov till diskussioner om var gränsen går för vad man får – eller inte får – sjunga. Debatt mellan Socialdemokraternas förre pressekreterare Manuel Ferrer och Mattias Svensson, redaktör på det liberala samhällsmagasinet Neo, kl 8:15.

Med tanke på den blodiga historia (reds markering) Sverige har, inleder Manuel Ferrer. Man ska kunna skämta om allt, säger göteborgaren. Vi har till exempel Loop Troop som sjöng om Palmemordet efter (reds markering) att det hände, säger Mattias Svensson.

Jag vet att inom kulturrörelsen kan man uttrycka sig väldigt grovt, maler Manuel Ferrer på och fortsätter med att säga att sättet på vilket man uttrycker sig på skiljer människorna från aporna och lyckas i exakt det tillfället att jämföra människor med djur. Vi vet ju hur debatten gick efter ROKS-affären: ”I Hitlers Tyskland jämförde man människor med djur och se vad som hände där!!!”

Grattis Mattias Svensson. Den fighten vann Alliansen, som uppenbarligen har bytt taktik från förra gången Sverige skakades av ett politiskt attentat, nämligen när Ballar av stål-reportern sprutade vatten på statsministern. En del av Sveriges blodiga historia. Alla vi som inte hejar på Alliansen får i Manuel Ferrers indignerade nylle ytterligare ett skäl att gråta på insidan när vi går och lägger vår röst i det kommande valet. Bara för att man inte vill ge Reinfeldt fyra år till att sälja ut våra gemensamma tillgångar behöver det inte betyda att det är fritt fram för det enda alternativet att signa upp Fritzl, Mugabe samt gräva upp Stalins lik.

Jag misstänker redan nu att 30 % av den kommande valrörelsen kommer att se ut exakt så här. Allt snack om att valet flyttar ut på nätet handlar inte om att aktivera gräsrötter utan snarare att dammsuga Youtube på smädelser att dra fram i offentligheten och indigneras över i en studio. Gräsrötterna ska fortfarande inte få bidra själva men uppmuntras däremot att rapportera inlägg som kan uppfattas som övertramp. Partierna kommer inte att knacka dörr, vilket i och för sig är ett plus, utan snarare engagera en stor mängd medhjälpare att söka Facebook-uppdateringar som på ett eller annat sätt kan väcka anstöt. ”Yes we can”-kampanj? Snarare ””Rösta på din pedofil”-”skandalen”” på nytt.

Malcolm Tuckers Obama

Tucker sätter faktiskt INTE tonen

Nu hoppas jag att redaktionen på P1-morgon, som på det här sättet har ökat antalet youtube-sökningar på ”Jag sköt Fredrik Reinfeldt igår” med 500 000 %, sätter ned foten och kommer med ett konkret svar på vad man får – och inte får – sjunga.

Här finns lite av låten och den följande diskussionen.

Hur reagerar du på ”Outrage! Statsministermord i visa! Som ingen kände till innan rapporteringen!” på Goindy?

* Jag blir grön – 3
* Jag blir arg – 3
* Jag blir nyfiken –8324389498234982
* Jag bryr mig inte – 98323218638331


Google lämnar ut ”näthatare”

2009/09/11

Alla som debatterar om Google och dess makt över nätet kan ta sig en funderare om det här:

En domstol har tvingat Google att lämna ut IP-adressen till en person som skrivit att en modell vid namn Liskula Cohen är en slampa på bloggen ”Skanks in NYC”.
(källa PCWorld.com)

Google kan alltså tvingas lämna ut IP-adresser till ”näthatare”, ett angeläget problem förvisso, men kanske mer moraliskt än rättsligt. Om det är fritt fram att lämna ut IP-adresser till folk som sprider illasinnade rykten och förolämpningar så kan man ställa sig frågan om hur Google går fram i till exempel Kina, där de har kritiserats för att dansa efter regimens pipa.