Svenska soldater dog av svenska avtryckarfingrar

2011/03/05

…och avtryckarfingret i fråga finns i riksdagen.

Det är svenska riksdagsmän som ska hållas skyldiga för svenska ”offer” i Afghanistan. Det är de svenska riksdagsmännen som, efter att peka ut talibaner som cyniska fanatiker som offrar liv och lem för en högre makt, är villiga att sända unga män och kvinnor att offra liv och lem för ”friheten” och ”demokratin” och ”kvinnors rättigheter”.

Jag tycker om frihet, demokrati och kvinnors rättigheter och tycker att de är lika välförtjänta för afghaner som för svenskar men alla lager av inre motsättningar i argumenten får mig att tveka.

Det är här som återigen det svenska valsystemets svaghet – brist på personligt ansvar (ständigt det förbannade ”ansvaret”) – visar sig. Det är lätt, och förmodligen upphetsande, för en folkpartist från Gävle eller sosse från Motala, att trycka på en knapp och därigenom okeya igenom en svensk insats på plats men är de villiga att erkänna sin del i konsekvenserna när det kommer tillbaka kistor till svenska flygplatser?

Annonser

Sharm-offensiven: Expressen <3 Mubaraks Egypten

2011/02/12

”Ja, vi har kanske inte gått ut riktigt så skarpt som en del hade velat mot det auktoritära styret under Mubarak men man måste komma ihåg att det är viktigt med turismen för att nära även de progressiva krafterna som nu, genom upproret, har avsatt den gamla regimen…bla bla bla bla bla…”

Var av denna drapa?

Jo. Till exempel det här.

Vilken charterort i Egypten passar dig? frågar Expressens Sara Griberg så sent som 3 november. Någon charterort som inte föder Mubarak styre verkar inte förekomma i listan.

Och förresten: http://superkanda.wordpress.com/


Anna-Karin Hatt i Lördagsintervjun (5/2-11)

2011/02/05

Den dagen då politikerföraktet slår över i revolution kommer den här intervjun att spelas på repeat. Under den relativt korta intervjun hinner Anna-Karin Hatt (C) att både säga att det är bra att frågor samlas på ett ställe (hennes post som IT- och regionminister) och samtidigt beklaga sig över att hon inte har eget mandat på sina egna frågor. Dessutom så hinner hon säga ”a”-ordet (*nsv*r) . Massor av gånger. Och gissa varför C gick tillbaka i valet? Det var givetvis därför att man inte var tillräckligt tydliga och inte nådde ut med sitt budskap = medias fel.

Bra jobbat, Anna-Karin Nattmössa*.

*öppet mål


Kain och Abel. Cain and Able. Cane the Abele! Abele!

2011/01/27

Tidigare har det på den här bloggen ”näthatats” mot det statsfinansierade fostret Anton Abele. Det har skojats om hans förslag och det har gjorts passningar till hans fysiska utseende. Hans psykiska utseende har lämnats ifred men endast för att yours truly inte har vågat sig på att ge sig ner i de djupen.

Det sagt så anser jag att Abele genom sin plats i offentligheten har sträck ut hakan (återfall, f’låt) och därför kallt bör räkna med att det kan komma smockor. Ska då våra politiker behandlas på det här sättet? frågar sig ängslig vän av ordning. Ja. Det ska de. Motsatsen – att vi INTE ska vara vaksamma mot de som strävar efter att påverka vårt samhälle – hade varit fruktansvärd. Om det kraftsamlas mot de låga angreppen (som bland annat just Anton Abele har gått ut och krävt i exempelvis SVTs Debatt) riskerar även den verkliga kritiken att få sig en törn. Det är givetvis inte en okomplicerad väg men här måste öppenhet och frihet har företräde. Men genom sin kandidatur till vår beslutande församling har Anton Abele särskilt sig från the next man och när han under de kommande fyra åren får sin lön betalad av dig och mig (och dessutom har ett fett avgångsavtal) och beslutar över män och kvinnors liv och död (t ex i omröstningar om svensk trupp i Afghanistan) är det inte mer än rätt att syna honom kritiskt.

Så vad gör man i det här läget?

Ingenting.

Man sitter på häcken och låter grabben, likt en Byggare-Bob på amfetamin, gräva sig sin egen grop.

Våldsutvecklingen i Sverige går nu förhoppningsvis en intressant framtid till mötes. En framtid där våldet kraftigt bekämpas genom polis och andra brottsbekämpande myndigheter men framförallt genom att hela samhället äntligen står upp och förhoppningsvis agerar mot våldet.

För mer info – kolla här.


Di(s)(s)ku(s)ionen om ny (s)-ledare. (s). (s). (s)!

2011/01/25

Uttjatningstaktiken.

Om någon vid Mona Sahlins avgång framstod som en ung, inspirerande och lovande talang som kunde vinna såväl socialdemokratisk kärnväljare som den urbana medelklassen och kombinerade ett brinnande intresse för fackligt engagemang såväl som en vilja att omvärdera gamla teser om skatter och hushållsnära tjänster har nu medias kvarnar malt så hårt att denne idag framstår ungefär lika fräsch som Lennart Bodström.

Visa mig en bild av Sven-Erik Österberg och jag ser Akropolis på insidan av ögonlocken. Säg namnet ”Veronica Palm” och jag ser män som gräver i Birka. Flashar Pär Nuder förbi i rutan kommer jag sitta kvar i tron om att Nils-Petter Sundgren har fått tillbaka Filmkrönikan.

Det här är inget nytt. Det var ungefär det här som jag skrev om förra gången det begav sig. Den gången valde man att gå med Mona, vid det laget 15 år förbi hennes toppnotering. Stackars jävel. Nu återstå att se vad (s) kommer upp med den här gången. Och oavsett vem eller vad så kommer det med största sannolikhet vara något vi har sett och hört till leda.

Frammanat av den här artikeln.


Känt ansikte… duh.

2011/01/10

Behold! Journalistiken lever och frodas!

Med en politikers ansikte utprintat och fastlimmat på ett stycke pinne går det att slå världen med häpnad. Aftonbladets Kerstin Nilsson går ut med Sven-Erik Österberg på en pinne på Stockholms central och frågar folk om de känner igen honom. Igenkänning = bra partiledare.

Lika blodfattigt känns det efter att ha hört nyfödda Marika Lindgren Åsbrink Feldt Pagrotsky Sahlin Palme Kokk Sträng, vars pappa var en klåpare som körde svensk lagstiftning om banker och kreditinstitut i botten under sin tid vid rodret, intervjuas i Ekots lördagsintervju.


Importerade stolligheter i P1

2011/01/10

Inte sällan hamnar jag i bråk med vänner på vänsterkanten i andra eller i tredje led.

Låt mig ge några exempel.

På sistone har jag sett facebook-bekanta som ligger långt ut på vänsterskalan stånga sig blodiga för religiösa gruppers rättigheter. Det är hedervärt att stå upp för religionsfrihet men de ska det också handla om friheter istället för t ex religiösa ledares frihet att utöva påtryckningar. En annan händelse var Ship to Gaza som väckte stor uppmärksamhet och väckte samma stora (Facebook-) entusiasm i vänkretsen sammanföll med en konsert där en artist från Jamaica skulle uppträda i Malmö men bojkottades på grund av sina homofoba texter. Det var uppenbarligen OK att stödja homofober i Palestina men inte på Jamaica. Och så vidare.

I det här läget, när ens ”lagmedlemmar” agerar mer på fiendens fiende-instinkt än egen ideologisk kompass är det skönt att se att det finns riktigt stolpskott på andra kanten också.

Enter Roland Poirer Martinsson.

Mannen som jag – kanske inkorrekt, beskyller för Kds ”verklighetens folk”-stollerier – dyker upp på scenen och vilken fest det blir för sansade människor.

Lyssna på det här inslaget ifrån P1 morgon och häpna. Det är rätt charmigt att höra RPMs glada tillrop till en allt mer rabiat Tea Party-rörelse.