Höstkrönikör: Willy Horizont om vår framtid

2010/08/30

Genom det öppna fönstret till arbetsrummet hör jag barnbarnens glada stim ifrån min trädgård. Det ger hopp om framtiden. Det är nämligen barnen som är vår framtid. Det är de som en gång kommer att ta över den jord som vi idag lånar.

Lånar och lånar, ja. Ibland känner man sig nästan tvungen att säga ”rånar”.

För det är väl det vi alla gör, så där till mans, när vi kör omkring i såna där löjligt stora SUVs, köper skivor av Lady Gaga och krigar. För krig, det är något som de vuxna gör.

Inget barn vill ha krig. Krig är dåligt.

Tänk hur det hade varit om barnen hade fått bestämma. Då hade det inte krigats i världen och det hade sett annorlunda ut.

Inspirerad av barnbarnens glada rop utanför mitt fönster sätter jag handen till tangentbordet och börjar att skriva en sång. Musiken är Elgars ”Pomp and Circumstance”, en fin bit, och sången skulle passa mycket bra på till exempel skolavslutningar eller bemärkelsedagar. Det är fritt fram att använda den. Jag kräver inga royaltys.

(mel. Pomp and Circumstance)

Alla ni som är vuxna,
sluta bråka och slåss
Tänk på oss som är unga
ta och lyssna på oss,
Raj, raj raj raj… osv

Efter de två första stroferna tog inspirationen slut. Så kan det vara ibland. Det är välkommet med förslag till fortsättning.

/Willy Horizont, professor i Historia.


Sommarkrönikör: Willy Horizont om populärmusik

2010/07/27

När jag vill koppla av efter en hård dags arbete flyttar jag mig från arbetsrummet till TV-rummet.

”Slappar” jag månetro framför dumburken med en välgjord dokumentär ifrån BBC eller myser med en engelsk deckare?

Nej, jag plockar fram mina gamla stenkakor och minns min ungdoms melodier. John (Lennon) och Paul (McCartney) sjunger i stämmor. Paul (Simon) och Art (Garfunkel) sjunger även de i stämmor. Peter, Paul och (and) Mary sjunger… Ja, vid det här laget vet du hur det låter när de sjunger de också.

Det var en fantastisk tid att förströ sig i populärmusik. Med en slant som man tjänat ihop under en sommar på ett bruk eller genom att hjälpa en äldre släkting som hade speceributik kunde man springa ned till butik mitt i staden och köpa den senast inkomna grammofon-skivan från Storbritannien eller USA. En del gillade Elvis, som nog de flesta känner till. Själv gillade jag Tommy Steele. Om du, unge läsare, frågar Din mamma eller Din pappa är jag säker på att de hade en favorit av de två de också!

Idag handlar populärmusik, eller pop, mest om den där Lady Gaga. Det ägnas spaltmeter (till och med spaltmil!) åt att dividera om att hon, inte särskilt lady-likt, bär byxor. Och musiken? Den låter mest som allt annat man hör på radio.

Skulle man kunna tänka sig Sir Paul McCartney uppträda utan byxor? Det har jag mycket svårt att tänka mig!

/Willy Horizont, professor i Historia.


Sommarföljetongen – kapitel 65

2010/07/27

Väl i bilen, efter att ha beordrat Janus Looke och agent Cooper att återigen köra mot Anna Steiners lägenhet, plockade Richard Arriso fram ett anteckningsblock. Det var ett anteckningsblock med ett mjukt brunt läderfodral med ett inpräntat mönster i övre högra hörnet. Mönstret bestod av ett ”w” som skars igenom av ett ”f”. Detta var Arrisos favorit anteckningsblock och det var ett av hans mest kära ägodelar tillika ett av hans främsta verktyg på fältet inom symboliken.

Arriso skrev först ned Anna Steiners namn. Plötsligt skrev han namnet på den kvinna som just nu bodde i Anna Steiners lägenhet: Rita Sennarn.


Sommarföljetongen – kapitel 64

2010/07/26

Arriso strök med handen över näsroten med hårt hopknipna ögon och pannan i djupa veck. Han skakade på huvudet.

– Och du menar att Anna Steiner överlevde all den här misshandeln, förnedringen och tortyren? Hur kan en människa gå igenom något så utstuderat sadistiskt? Arriso kollade upp på Hobbes.
– Allt är sant professor Arriso, sa Hobbes. Varenda ord. Inklusive att hon dessutom blev en mästare på förklädnader.
– Det känns svårt att tro att någon, efter alla dessa nätterna med flaskor, basebollträn, bilbatterier, innerslangar, kedjor, cigaretter och fälgkors ändå har styrkan att gå vidare, sa Arriso och svepte sin whiskey i lika delar vredesmod och sorg.

Hobbes reste sig ur fåtöljen och tog sin käpp, som hade stått lutad mot fåtöljen under hela samtalet. Han pekade med kroken på den välrenommerade professorn i symbolik.

– Om jag vore du, professor Arriso, skulle jag undersöka Anna Steiners lägenhet lite närmare, nu när du vet det jag vet!

Arriso reste sig plötsligt och begav sig mot sin bil.


Sommarföljetongen – kapitel 46

2010/07/08

– Hur dålig fadersgestalt EXAKT var Steiner? frågade Arriso, inte helt säker på att han ville veta men samtidigt var det väsentligt att han fick reda på alla detaljer för sin utrednings skull. Hobbes vände blicken från brasan till den välrenommerade professorn i symbolik.
– Vill ni verkligen veta, professor Arriso? Hobbes tog en rejäl klunk whiskey. Vill ni verkligen veta?

Arriso tänkte efter med pannan i djupa veck innan han plötsligt svarade ja på generalens fråga.


Sommarföljetongen – kapitel 45

2010/07/08

Hobbes slog upp två glas med whiskey. Han sträckte över ett till Arriso. De båda männen skålade i tysthet. Under tiden hade Arrisos följeslagare, agent Cooper och Janus Looke, lämnat lokalen. Vad de höll på med var höjt i dunkel.

– Anna Steiner, sa Hobbes. Han snurrade sitt glas så att whiskey roterade och dess arom, doft, steg. Hobbes kollade upp på Arriso. Anna Steiner…
– Ja, vad vet ni om Anna Steiner? frågade Arriso.
– Anna Steiner hade en… En komplicerad barndom.
Komplicerad?
– Modern dog vid förlossningen.
Arriso skakade på huvudet, suckade inkännande och tog en sipp på whiskeyn.
– Uppfostrad av sin far, fortsatte Hobbes. Steiner var en mycket skicklig vetenskapsman men någon god fadersgestalt… Någon god fadersgestalt det var han inte!

Arriso ryggade tillbaka av Hobbes plötsliga utfall mot Steiners syn på barnuppfostran!


Sommarföljetongen – kapitel 44

2010/07/08

– Anna Steiner.

Hobbes fuktade läpparna med tungan samtidigt som han sträckte sig efter en flaska som stod på ett närliggande bord. Det stod två stycken whiskeyglas som gjorde flaskan sällskap på bordet.

– Whiskey, professor Arriso? frågade Hobbes.
– Irländsk, skotsk eller är det en amerikansk bourbon? motfrågade Arriso. Arriso var väl medveten om att irländsk whiskey är mildare än den skotska dels eftersom man sällan använder torv till mältningen, dels eftersom man destillerar tre gånger istället för två, något som inte är vanligt i Skottland. Gemensamt för de båda är att den måste lagras minst tre år för att vid försäljning få kallas whisky. Amerikansk bourbon är däremot oftast tillverkad på majs, och namngiven efter Bourbon county i Kentucky, USA, där den först tillverkades.
– Skotsk, svarade Hobbes.

Efter att ha funderat några bråkdelars sekund nickade Arriso plötsligt jakande!