Tre läsningar och en text om ateism

2011/01/19

Inleder dagen med följande texter…

The Guardian om mittbackar. Mycket intressant om en position som oftast uppfattas som spelförstörande när personer på posten gör sitt jobb ordentligt.

Skidlandslaget och sportgalan. DNs Johan Esk rapporterar från firmafesten. En insikt från en man på plats.

Och efter sporten kommer en ”anti-rekommendation”.

Elizabeth Gerle (eller Hussein el-Alawi om man får tro text-credden under rubriken på sidan) fortsätter på Sydsvenskans debatt om religion/sekularism. Ett rätt tamt och lätt uppgivet inlägg. Älskar rubriken ”Alla sidor behövs för balansen”.

Vad sägs om följande tanke-figur på temat?

Du spelar fia med tre vänner. Plötsligt, mitt i spelet, ”knuffar” en av personerna kring spelbrädet undan alla andras spelpluppar med hänvisning till en okänd auktoritet. När de tre övriga protesterar kräver spelsabotören respekt för den okände auktoriteten. Vid det här laget inser de två, hittills anonyma, spelarna vid sidan om dig att det här är något som de kan dra nytta av de med och de väljer att åberopa lika okända auktoriteter. Spelet går vidare, fast nu med skillnaden att spelets regler konsekvent ställs på ända. Senare under kvällen inser några av vännerna att det här spelet inte fungerar korrekt och att det på det här viset aldrig kommer att kunna ta slut. Vid det här laget är de som hakade på ”okände auktoritet”-vännen beredda att omvärdera och återigen ansluta sig till spelets regler. Då dyker en femte kamrat upp med just argumentet: Alla sidor behövs för balansen!

Det här kan behövas slipas på men jag hoppas ändå att jag har uttryckt mig klart nog.

Annonser

Till svars

2010/03/01

Idag inleds rättegången mot Karadzic. Jag hoppas att han får samma hårdhänta behandling som P1 morgons Cecilia Strömberg ger ”OS-svikaren” Helena Jonsson.

Jävlar vilken passivt aggressiv bassning hon får för att hon har mage att vanhedra Sverige i skidspåret. Tårarna rullar längs mina kinder och bildar ringar i kaffekoppen.


Hej då Canada

2010/03/01

…Men korven den har två…

Vänner av ordinarie TV-tablå rejoice! Två veckor av mer eller mindre bisarra variationer av skidåkning är över (åka 2,4 km baklänges och sen skjuta gevär på en gammal rodel? inga problem!).

Jag tog mig tid att se lite av invigningen och råkade trilla hem under dam-curlingfinalen. Åsynen av idrottsgrenens namn gav associationer om victorianska kvinnor vars kommande fotsteg sopas av ett följe av tjänare men visade sig faktiskt vara mer spännande än så.

Jag känner mig därför rätt nöjd med min egen insats under OS. Jag såg mindre än en timme men lyckades klämma in ett guld.


Lame Canada! Lame Canada!

2010/02/13

Yippee!

Den fattige mannens sommar-OS, vinter-OS, drar igång med buller och bång. På plussidan, utan några larmrapporter om akrylamid och med hälsosamt avstånd från den där varningen om att TV-tittande orsakar hjärtmalfunctions.

För mig tar det roliga slut kring klockan 12.15, då Kanadas trupp vandrar in. Det är alltid paraden av nationer som är den största behållningen. Den reaktionäre 1800-talsnationalisten i mig får otroliga kvantiteter vatten på sin kvarn (Schweiz vandrar in och plötsligt känner jag manad att resa mig ur soffan och ursinnigt hytta med näven och skrika ”Var har ni gömt nazi-guldet?”) samtidigt som ensamma afrikaner i gore-tex funkar på samma sätt som bilder av två kisande kattungar som ligger hoprullade i en låda med sockar. Underdoggeriet får ens hjärta att smälta som polarisarna.

Hursom. Nu är det igång. Deadwood-boxen och jag. Tillsammans. Resten av februari.