Blodfattigt… (Bored to Death 4)

2009/09/07

Försöker att koncentrera mig på True Blood men jag kommer på mig själv med att tycka att det är för mycket The City. Det är blankpolerat träigt och jag har lust att köra en påle genom vampyrernas colgate-leenden, ytterligare en genom deras perfekta hy och en tredje genom manusförfattaren.

Jag börjar istället att fundera på vilka vampyrskildringar som jag ”köper” och vilka som bara är schlock. Var det filmatiseringen av en ”En vampyrs bekännelse” som sköt den genuint farlige vampyren i sank och ersatte den med någon slags teen-angst-grej?

Något som retar gallfeber på mig är att serien är utstuderat ”mörk”. Mörk, för den som inte vet, är när man har hjältar som inte är hjältar utan kan vara nihilistiska svin och bete sig omoraliskt. Omdömet brukar låta något i stil med att karaktärerna är ”nyanserade”, ”har djup”, ”rör sig i en gråskala” och kanske till och med ”ifrågasätter vår samhällsmoral”.

En gång i tiden fanns det kritiker som satte sig själva i sitsen som moraliska domare och fördömde sånt här men av dem ser man inget idag. Snarare är det tvärtom. Vid det här laget är vi uppenbarligen alla inne på ”mörk”.

Jag sitter just nu själv och filar på ett manus får en tre säsonger lång scen (just det, tre säsonger lång scen) där en man först hånglar med en kvinna, skjuter henne och slutligen begraver henne. Det är inte ett talat ord genom hela scenen men däremot så regnar det konstant. Det är fritt fram för tittaren att skapa sig en ramberättelse omkring det som sker och besluta sig för vad man tycker om det. Inga pekpinnar här inte.

Till sist vill jag passa på att slänga ut den här frågan: är det någon som betraktar Alexander Skarsgård som en filmstjärna? Eller låt oss säga så här: Har någon(1) någonsin köpt en dvd, köpt en biobiljett eller plockat upp ett magasin som har Alexander Skarsgård på förstasidan?

(1) …som inte själv heter Skarsgård i efternamn…

Annonser