Sommarpratare: From Lucy with Love missförstådd

2011/03/04

Sätter morgonkaffet i halsen och sprayar kreativitetsmaskinen med det lysande äpplet när jag snubblar över den här artikeln/krönikan/artikikan.

En Ingrid Sommar har missuppfattat Christian Anderssons metafor om Barcelona-stolen i From Lucy with Love som en ”kackerlacka”.

Givetvis var Mies Van Der Rohes stol en kackerlacka men inte för att den är ”en form som finns överallt” utan för att den kommer att överleva oss alla, enligt den klassiska ”efter atomkriget”-sanningen.

Här har någon på redaktiionen inte ens orkat igenom första stycket utan att reagera.


På sta’n

2011/03/03

– Aluma! här var det Aluma! Stöd de hemlösa!
– Hej hej.
– Aluma! Köp Aluma!
– Här står du, ja.
– Ja. Här står jag och säljer Aluma.
– Ok. Så vem är du i Solsidan?
– Solsidan?
– Ja, Solsidan.
– Det vet jag inte vad det är för något.
– Nähä. Solsidan?
– Nä, du. Det ringer inte i någon klocka där inte.
– Med hon?
– Nä.
– OK.
– Ska du ha inte ta och köpa en Aluma?
– TYPISKT FREDDE! Att bara sälja och sälja hela tiden! I knew it! Du är så jävla Fredde!!!


Journalistikjournalistiken – Frigyes träffar fläkten

2011/02/26

Den här artikeln alltså.

Den tror jag kommer att träffa den skrivande klassen i nyllet och resultera i en den debatt under den kommande veckan.


Catti Brandelius Overdrive – flera sorters olika feminismer

2011/02/25

Dr Kosmos analytiska och observanta skärpa. Till-och-från-briljanta Miss Universum. Professora som gick mig helt över huvudet.

Up yours, Catti.

Snubblar över det här klippet och plötsligt är det som en (tredje-)våg sköljer över mig. Bra, dåligt, whatever, men något helt annat är det.


That ungdomar och sex cocktail

2011/02/25

I ett samhälle där det inte längre lyfts på ögonbrynen om det knarkas i TV eller filmer skildrar trubbigt våld mot huvuden i närbild är kombinationen ungdomar (barn!!!) och sex det lättaste sättet att få vän av ordning att gå i taket. Ta till exempel det senaste ståhejet om åtta-klassare som skulle skriva om sex (vilket resulterade i den här dåliga krönikan som tar fram det sämsta ur mig och får mig att vilja skrika ”BARA FÖR ATT DU INTE FICK KNULLA!!!” i nyllet på skribenten).

”Låt barn vara barn!” är ett säkert credo som alltid är lätt att ta till. Barnet som barnet ska låtas vara är oftast en ytterligare skönmålad version av någon slags airbrushad Astrid Lindgren-tillvaro (där barnen faktiskt har rätt komplex uppväxtsituation med farsor som är sjörövare/negerkung eller vanliga hederliga landrövare). Att det var dryga 100 år sedan kidsen fick slita på potatisåkern eller rensa skorstenar är snabbt bortsorterat för att istället lämna öppet för en curlingtillvaro.

Ytterligare ett lager på WTF-löken tillkommer när ”låt barn vara barn”-brigaden dessutom höjer röster om att kidsen ska sättas i tigermorsa-skola med fokus på att odla ingenjörer befriade från flumskola i nästa andetag. Kanske inte helt i linje med barn-vara-barn-ideologin.

Krönikan, länkad ovan, är förståelig men också mesigt underdogig i all sin tweeness. Det är klart att det sticker i ögonen på de som aldrig fick/får ligga men… Men… Men va’ fan.

Vi lever i ett samhälle som uppmuntrar till konkurrens och ingen kommer undan jakten på någon jävla slags status. Alternativet, lätt sammanfattat i klassiska ”jaså, du vill ha det som i Sovjet!?!”, är uppenbarligen inte rätt väg att gå. Den som ger sig ut på korståg mot ”sexualiseringen” av ungdom kämpar i motvind och motströms.


Vad gör alla superkända människor hela dagarna?

2011/02/21

…finner du svaret på här.


Dummast just nu: Sparbanken Öresund

2011/02/16

Jippee!

Mad men-feber! Ännu bättre! Mad women!

En galen kvinna är chefen på reklambyrån Bysted, Ulrika Wærneman , som i sin fula busskampanj hävdar att ”hållbarhet är att ge tillbaka”.

Det är så fel på så många plan att avdelningen som tillverkar plan har att göra till undergången. Övertid.

Hållbarhet är ofta(st) motsatsen till hållbarhet, till exempel ur ett ekologiskt perspektiv. Även människor emellan är det ofta mer hållbart att bara kläcka ur sig ett ”äsch det var inget – ingen fara – det behövs inte” istället för att ge tillbaka.

Den här sortens hippie-snack ger mig krupp. Och jag vet hur det känns.