Tweet upp i rätten – rekommenderad läsning

2010/05/11

Idag rekommenderas en koll på fallet Paul Chambers, en man vars frustration över en flygplats producerade ett inte särskilt roligt ”skämt” på Twitter – något som nu har resulterat i en bot på £1000.

Read all about it!

Det finns mer att läsa om det på den excellenta Jack of Kents blogg.

Annonser

Londen – ett förtals-Las Vegas?

2009/10/20

Den 12:e oktober publicerades den här artikeln på The Guardians hemsida. För dig som inte orkar klicka vidare ger jag ett kort utdrag:

The Guardian is /…/ forbidden from telling its readers why the paper is prevented /…/ from reporting parliament. Legal obstacles, which cannot be identified, involve proceedings, which cannot be mentioned, on behalf of a client who must remain secret.

The only fact the Guardian can report is that the case involves the London solicitors Carter-Ruck, who specialise in suing the media for clients, who include individuals or global corporations.

The Guardian hade alltså fått en munkavel. Anledningen visade sig vara att advokatbyrån Carter-Ruck representerade företaget Trafigura som försökte tysta ned en skandal i Elfenbenskusten.

Det här ärendet har väckt debatt om England och Wales rättssystem när det kommer till förtalsmål (kolla även här). Det har nämligen visat sig att engelska domstolar används av privatpersoner från hela världen för att kontrollera sitt anseende, och inte sällan görs detta genom att strypa medierapportering. Exempelvis har en ukrainsk oligark tagit en ukrainsk-språkig hemsida baserad i just Ukraina inför rätta i London.

Den engelska lagstiftningen på området är dels en effekt av FNs artikel 17, som lyder som följer:
1. No one shall be subjected to arbitrary or unlawful interference with his privacy, family, home or correspondence, nor to unlawful attacks on his honour and reputation.
2. Everyone has the right to the protection of the law against such interference or attacks.

(Källa: Wikipedia)

Dels beror det på den brittiska pressens historiska och ökända brist på respekt för kända (och i vissa fall) okända människors privatliv. Att den här FN-artikeln drevs igenom i efterspelet av Diana Spencers död efter jakten av paparrazzi genom Paris är en förklaring till både artikeln och den roll den har kommit att spela i just England och Wales.

En effekt av det här har blivit att t ex flera amerikanska stater, däribland New York, New Hampshire och Hawaii, har drivit igenom statslagar som hindrar dess invånare att hänvisa till brittisk förtalslagstiftning. Innan året är slut verkar en nationell motsvarighet klubbas drivas igenom av kongressen. Att England och Wales har hamnat på kollisionskurs på den här frågan med just USA, som är en allierad på så många andra plan, anses pinsamt av brittiska juridikspecialister.

För mer information om det här rekommenderas The Guardians Media Talk.