Vad gör alla superkända människor hela dagarna?

…finner du svaret på här.

Dummast just nu: Sparbanken Öresund

Jippee!

Mad men-feber! Ännu bättre! Mad women!

En galen kvinna är chefen på reklambyrån Bysted, Ulrika Wærneman , som i sin fula busskampanj hävdar att ”hållbarhet är att ge tillbaka”.

Det är så fel på så många plan att avdelningen som tillverkar plan har att göra till undergången. Övertid.

Hållbarhet är ofta(st) motsatsen till hållbarhet, till exempel ur ett ekologiskt perspektiv. Även människor emellan är det ofta mer hållbart att bara kläcka ur sig ett ”äsch det var inget – ingen fara – det behövs inte” istället för att ge tillbaka.

Den här sortens hippie-snack ger mig krupp. Och jag vet hur det känns.

Hallå Telia! 30-talet ringde! De vill ha sin rasism tillbaka!

Det är något ruttet i den danska staten och så vidare…

Vid det här laget är ”vi” ”alla” överens om att vi har ett ”annat” ”kulturellt klimat” i Danmark. Danskarna har, precis som finnarna och norrmännen, valt att gå man ur huse och lägga sina röster på ett parti som är inskränkt nationalistiskt, mångkulturhatande och dessutom lider av svårbotad islamomani.

Det här gör givetvis ont i alla oss som vill ha det där mysiga, varma och öppna Danmark man hörde talas om under 70- och 80-talet!

Därför gör det ont när Telia väljer att sponsra ett projekt som marknadsförs med följande bild:

Vi befinner oss alltså på ”klassiskt” black face-territorium. Jag har inga problem med att man döper sitt bolag till TV2 Zulu eller att man är generös och ger bio-erbjudanden under sommaren (vilket är varan som säljs med bilden). Det är fine by me. Men bilden? Jag tycker att den är aningen olustig.

Jag misstänker att få svenskar har undgått turerna kring vad man ska kalla chokladbollar eller ståhejet kring ”Nogger Black”-kampanjen. Att ett svenskt företag skulle göra en reklamkampanj med bilden ovan (som bara är en i en serie som jag tyvärr inte funnit på nätet) känns mycket avlägset. Telia tycker dock att det här är OK, fast på andra sidan sundet.

Jag fann inget annan lösning på problemet än att jag fick ge mig ut på ett mini-Ad Crusade.

Jag skickade ett mejl till TeliaSoneras Sverige-kontor och frågade dem vad de tyckte om Zulu Summer Cinema-kampanjen, inkluderade wikipedia-länken ovan, och fick följande svar från en Brand Manager:

Hej Christian!

Tack för ditt mail och fråga.
Telia i Danmark sponsrar Zulu Sommarbio som en aktivitet för att bjuda på goda filmupplevelser till sina kunder.
Bilden du refererar till är en del av Zulu Sommarbios marknadsföring.
Telia i Danmark har även ett samarbete med Nordisk Film biografer, och i detta sammanhang finns ett stående erbjudande för Telias kunder att gå på bio varje tisdag ”gå 2 men betala för 1”.

I Sverige har vi valt att inte sponsra film utan här fokuserar vi på fotboll & musik.

Din referens till black face har självklart inte varit syftet bakom aktiviteten.

Jag hoppas detta är svar på din fråga

Med vänliga hälsningar
Elisabeth Andersson
Group Brand manager, Brand Management HQ

Wait a minute. ”Din referens till black face”. Vadå ”din”? Det är väl inte jag som har smetat skokräm i ansiktet och dragit på mig banankjolen? Frågan är om Telia i Sverige skulle kunna tänka sig att sponsra fotboll som t ex det stundande VM:et i Sydafrika eller musik som Johnny Cleggs nästa turné med samma typ av reklamkampanj? Det tror INTE jag.

Zulus reklambyrå hade väl åtminstone kunnat göra som produktionsbolaget Eyeworks och betalat ett par riktiga zulus med majsmjöl och småpengar för ett photoshoot?

Tyvärr har Telia vägrat att svara på mitt följande mejl. Tystnad alltså. De tycker att vi är klara med det här och vill inte veta av mina referenser till black face. Tack för det Telia. Det blir lätt att välja telefoni-operatör.

Om man inte vet vad Danmark är för något slags land kan man klicka vidare på någon av de följande länkarna, samtliga leder till artiklar om Lena Sundströms bok ”Världens lyckligaste folk” som inte alls har hyllats ensidigt i media, vilket somliga vill göra gällande. Tvärtom tycker jag att kritiken i bästa fall har varit ljum. Jag tycker hur som helst om Sundström. Läs om det här:
Aftonbladet
Expressen
Sydsvenskan
Newsmill-artikel av Sundström

Ad Crusade pt8

Det känns som att vi närmar oss slutet på den här sagan. I dagarna har jag sänt mitt tillägg till mitt klagomål till ASA (Advertising Standards Association, för alla som inte har hängt med sedan början). Ärendet har besvarats av Spendrups och TV3 och just nu kan jag meddela att ASA väger mer åt att fria än att fälla. Jag har dock gjort ett sista påpekande där jag bland annat anmärker på att Spendrups i det här fallet har gjort sig skyldiga till något av ett övertramp när det kommer till alkoholreklam riktad mot den svenska marknaden.

Jag misstänker att ASA kommer att gå på den linjen de har uttryckt i sitt brev (i vilket jag har ombetts att hålla låg profil i ärendet under den närmaste tiden, därav inget publicerande av vare sig ASAs ståndpunkt eller mitt tillägg till anmälan). Det innebär på sätt och vis en förlorad strid men samtidigt så har anmälan också från start varit något av en chansning, ett höftskott, en lott inhandlad på vinst eller förlust (…vilket givetvis bjuder in, lagar mat och dukar till en ”surt sa räven”-tolkning).

Från första början till nu har ju mitt huvudsakliga motstånd varit mer att reklamen är fördummande och ett plagiat än att det uppmuntrar till alkoholmissbruk.

Nu återstår att se vad som blir domen men jag är som sagt ytterst tveksam till att jag kommer få spika upp den åkerlundska skalpen på min vägg. I vart fall den här gången.

Brudar och bärs

Just nu bombas vi från dumburken med den här skiten.

Kvinnor är logotomerade offer som är hälften Imelda Marcos, hälften Frida Fahrman, hon som är dagen-innan-löning-fattiga Ebba Von Sydows lågbudgetvariant av Elin Klings bortskänkta Sofie Fahrman ur Blondinbellas egna sortiment.

Karlar å andra sidan är festivalstöliga ingenjörstudenter på grönbete. Inga sansade, jämtländska livsnjutare inte.

Det senare det kan jag ta. Det tycker jag rent av att vi, män, kan bjuda på. Däremot så saknar jag bärsande brudar i reklamen. Varför får vi aldrig festa med dem? Av egen erfarenhet kan jag rekommendera att stöla i kvinnors sällskap. Jag tycker om tjejer som inte tvekar för att svepa en Tuborg eller knäcka ett sexpack Falcon Bayerskt.

Jag vill passa på att göra det här till en jämställdhetsfråga. Är det rimligt att vi i ett samhälle där den kvinnliga delen av befolkning tjänar mindre än den manliga ska lägga på ett kulturellt tvång att de ska dricka vin eller dåliga cosmos som kostar dubbelt så mycket som en stor stark?

Ytterligare ett lager (HA! lager!) på min hyllning till bärsande brudar läggs på med den här nyheten: malaysiska Kartika Sari Dewi Shukarno som har dömts till spöstraff på grund av att hon har just tagit en öl.

Det är därför, snudd på, varje fri kvinnas plikt att ta en öl för att visa sitt stöd. Så skit i vad de malaysiska mullorna, Cissi Wallin och Hillevi Wahl och alla de andra gratistidningskrönikörerna skriver för en kort sekund(2) och svinga en bägare.

(1) …motvilligt…
(2) …eller ännu bättre: resten av era liv…

Ad Crusade pt7

Inte sällan så ägnar jag mig åt att fylla den här bloggen med det som pågår i mitt inre själsliv. Det kan handla om att låta mig få utlopp över folk som inte har vett och etikett när det kommer till köande eller folk som har på sig märkliga byxor. Över helgerna låter jag sedan en vecka tillbaka den så kallade helgdeckar’n Mainer vid Götlaborgspolisen att få utrymme.

Men.

När hela världen står utanför (Jumper) och knackar på är det svårt att sitta tyst. Just nu har jag haft ett korståg mot ett svenskt bryggeri(1) där jag har försökt att få kontakt med motparten för att nyansera och om tillfälle ges kanske även ironisera över dennes ståndpunkter.

I fallet med bryggeriet visade det sig, efter en kort kontakt med brand managern Stefan Santos, en man vars namn har genererat mer än en träff till just denna blogg, att de hade väldigt kort uppmärksamhets-spann. Ifrån reklambyråfolket har jag inte fått ens ett out-of-office-meddelande.

Därför värmer det när handläggaren på ASA, Advertising Standards Authority, bryr sig om att skicka brev och upplysa om hur det går med mitt ärende.

ASA skriver:

Dear Mr Wulff

YOUR COMPLAINT

Thank you for contacting us about an ad for Mariestad lage, broadcast on TV3. We are writing to tell you that our investigation of your complaint is still in hand. As soon as we are able to do so, we will write and inform you of progress.

Thank you for raising your concerns with us and for your patience while we complete this process.

Yours sincerely
XXX
Investigations Executive

Stort tack till ASA.

(1) …men i förlängningen även en viss hårdrockande reklamare.

Ad Crusade pt6

Ni som har följt mitt korståg mot Spendrup reklamfilm för Mariestads öl (kolla under kategorin ”Wulff vs Åkerlund”) får ett smak prov på hur det kan se ut om/när man får brev från brittiska Advertising Standards Authority (ASA):

Dear Mr Wulff

YOUR COMPLAINT

Thank you for contacting us about an ad for Mariestad lager, broadcast on TV3. We have considered your complaint and we have taken it up with TV3 and the advertisers under our formal investigations procedure, which means that we have asked them to comment on the complaint and send evidence to support their claims.

When we have a response, we will prepare a draft recommendation and refer your complaint to the ASA Council for adjudication. You will have an opportunity to comment on the draft before it is considered by the Council. Once the Council has made a decision, the adjudication will be published on our website.

If the advertisers respond to your complaint by offering to change their advertising in a way that resolves your concerns, we may close the case without referring it to Council or publishing an adjudication. This has the advantage of resolving your complaint more quickly. However we resolve your complaint, we will let you know the outcome.

Yours sincerely,
XY
Investigations Executive

Så där ja. Jag har valt att undanhålla namnet på min käre Investigations Executive. Jag har redan nog träffar på namnet ”Stefan Santos”. Frågan som dyker upp i mitt huvud nu är om jag ska ta till vara min opportunity to comment on the draft before it is considered by the Council? Någon som har något förslag?

Värt att tillägga att jag fortfarande inte har fått något svar på de mejl till Spendrups och Chimney Pottarna. De sistnämnda har förmodligen haft fullt upp med Sommaren med Göran medan Spendrups kanske bara har tagit det lugnt med en kall öl i näven.

Latterära ambitioner

Är det bara jag(1) eller översvämmas svenska tidningar just nu i en flod av rapporter om amerikanska cafékedjan Starbucks(2)? Utan att länka till något som kan påminna om bevis för mitt resonemang så kan jag minnas åtminstone en Aftonbladet-krönika och ett SvD-reportage om nämnda kaffe-imperium.

Svenska USA-korrespondenter tar med sig den svenska kaffe-kulturen utomlands. So far so good.

Frågan jag ställer mig är hur många procent av svenska befolkningen som är intresserade av att läsa om Starbucks. Kedjan existerar inte på svensk mark och jag tror inte särskilt många svenskar har någon speciell relation till varumärket heller. Är svenska journalistkåren köpta av Starbucks marknadsavdelning? Är jag en del av maskineriet när jag i en och samma text nämner företaget vid namn tre gånger?

(1) Förmodligen!
(2) …på vars London-franchiser jag har jobbat på vid två tillfällen och kanske därför har utvecklat viss känslighet för… (3)
(3) …vilket kanske ska nämnas, för protokollets skull.

Ad Crusade pt5

Medan andra bloggare fotar sig själva i Monki-provrum, förolämpar tjejer på nätet och lägger ned humorsajter så kränger jag på mig GW Persson-västen och ger mig ut på jakt efter reklamare som är polare med Madonna och jämtländska sexmaniker.

Jag kan meddela alla mina läsare att jag under veckan har mottagit ett brev(1) i från Advertising Standards Authority (ASA) där de låter meddela att de har tagit kontakt med TV3 för att utreda saken. Jag har även fått veta hur jag själv kan gå vidare genom att höra av mig igen och komplettera min anmälan.

Sommarstinn på sol och god medelhavsmat så känner jag mig inte särskilt motiverad att komplettera alls. Jag anser att det är mycket som tyder på att jag har rätt(2) i(3) det här ärendet.

På sin höjd kan det hända att jag kompletterar den här sidan med brevet som jag mottog.

(1) Just det. Ett vanligt jävla pappersbrev.
(2) Just det.
(3) Just.

Ad Crusade pt4

Medan andra bloggare förolämpar högljudda big brother-bönor och jagar kvällstidningsjournalister som hobbyskriver smygrasistiska kioskdeckare så kränger jag på mig GW Persson-västen och ger mig ut på jakt efter 90-tals-80-talshårdrockare och jämtländska livsnjutare.

Dessvärre har det gått rätt trögt på sistone. Jag har inte höra av Sam Wilson sen senaste kontakten (dokumenterat i pt1). Jag har inte heller fått något svar ifrån Spendrups efter den senaste mejlväxlingen med den trevlige brand managern Stefan Santos. Vid det här laget känns nästan som ett tvång att droppa hans namn i tid och otid nu eftersom det är ett av de mest frekventa sökorden som leder till min blogg.

Detta i sin tur får mig att tänka tanken att Spendrups kanske just nu följer varje steg jag tar i den här bloggen eftersom spåren (som jag inte brytt mig om att ens försöka dölja) leder hit.

En annan teori är att nämnde brand manager sitter och surfar sitt eget namn på måfå. Kanske är han lite mer intresserad av sitt eget ”brand” än om den där öl för livsnjutare…

Oavsett viket börjar jag tröttna. Jag vill se resultat av mitt kampanjande. Om jag får en larger-than-life-sized Stormare i papp utanför mitt fönster som halsar bärs samtidigt som han har två silikonbrudar under varje arm eller om det resulterar i att Spendrups tvingar Åkerlund att vandra land och rike rullad i fjäder kvittar det lika.

Jag vill kunna blogga vidare om britter och politik kryddat med bra låtar och roliga klipp utan att behöva psykologisera över jämtars liv och leverne.