I Storbritannien har det sedan dryga månaden gått ett underhållningsprogram som heter The Bubble. Det största avtrycket som den TV-serien har gjort på mig är att jag har börjat tvivla på om, annars briljante, David Mitchell (mest känd från Peep Show) verkligen är rolig. The Bubble funkar inte och jag har svårt att se att det får förlängt på brittiska öarna. Det ska tilläggas att Mitchell får hjälp av stand-up-komiker.
Över till Sverige får Rickard Olsson, som inte har varit en av huvudrollsinnehavarna i Peep Show, inte hjälp av några stand-up-komiker. Han får sällskap av Förkväll/inte Förkväll-kvinnan, mannen som skriker om björnar och lejon och den där Erik Hörstadius som jag måste googla för att få någon slags information om över huvud taget. Hörstadius är född 1964. Jag vet inte om det är just det som gör honom kvalificerad till att bidra till söndagsunderhållningen men där har ni det. 1964.
The Bubble var inte roligt på engelska. Efter att ha sett första episoden var min första reaktion om det verkligen var värt att hålla tre komiker instängda i en vecka för så få skratt. Efter att ha sett den svenska version är det precis den synpunkten som är den starka sidan. Vi svenskar blir av med tre störiga personer under några dagar och med tanke på vilka som är på väg så känns det OK med mig.
Men kul, det är det inte.