Inför Arsenal – Barcelona

2010/03/31

Att glädjas med Ribery, Olic och resten av Bayern München över deras seger mot Manchester United är en sak. Hoppas på seger i kvällens match är en helt annan.

I värsta falls-scenariot leker Messi och hans lagkamrater med ett ineffektivt och trögt Arsenal. Campbell och Song, stand-ins för ordinarie centerbackarna Gallas och Vermaelen, blir rundade likt konerna på uppvärmningen.

Kanske tvingas en frustrerad Song att riva ned en springande Messi efter att Campbell har tappat markeringen? Visst är det att måla fan på väggen men efter senaste tiden känns det inte som en omöjlighet.


Jag hjärta Floria

2010/03/29

God vänner! Äntligen är den här! Underbara Floria Sigismondi (som hyllats på den här bloggen tidigare) har gått från att göra musikvideor och till att göra en film om musik. Medan Per Gessles bäste polare Anthon Corbijn fick spaltmil i DN Kultur när han tog sig an (det trista) Control-projektet så kan jag inte komma ihåg att jag har läst en enda notis om Sigismondis film om bandet som gav oss Joan Jett. Här (ovan) har ni trailern.

Rock’n’roll på er!


Birmingham City – Arsenal 1-1 (omgång 32)

2010/03/28

Birmingham City 1
Phillips 90
Arsenal 1
Nasri 81

Ouch. Det som inte fick hända… Det är något med Birmingham. 2008 var det just där det vände. Arsenal såg ut att röra sig mot en liga-seger men så hände den där incidenten. Eduardo fick foten avsparkad (bilden av hans ansiktsuttryck och foten hängandes löst i strumpan går inte att radera från huvudet) och dåvarande lagkapten Gallas sittstrejkades efter Birminghams kvitteringsmål.

Den här gången gör Almunia en tabbe i förlängningen. Avståndet till Man Utd och Chelsea i toppen känns astronomiskt. Tänk vilken skillnad två ynka poäng kan göra.


Ont, det gör ont – pt II

2010/03/28

För några veckor sedan rasade jag mot Skavlan. I helgen har jag inte behövt göra det. Så här skriver man i SvD och så här skriver man i Expressen.


Bubblan – funkar inte här heller

2010/03/26

I Storbritannien har det sedan dryga månaden gått ett underhållningsprogram som heter The Bubble. Det största avtrycket som den TV-serien har gjort på mig är att jag har börjat tvivla på om, annars briljante, David Mitchell (mest känd från Peep Show) verkligen är rolig. The Bubble funkar inte och jag har svårt att se att det får förlängt på brittiska öarna. Det ska tilläggas att Mitchell får hjälp av stand-up-komiker.

Över till Sverige får Rickard Olsson, som inte har varit en av huvudrollsinnehavarna i Peep Show, inte hjälp av några stand-up-komiker. Han får sällskap av Förkväll/inte Förkväll-kvinnan, mannen som skriker om björnar och lejon och den där Erik Hörstadius som jag måste googla för att få någon slags information om över huvud taget. Hörstadius är född 1964. Jag vet inte om det är just det som gör honom kvalificerad till att bidra till söndagsunderhållningen men där har ni det. 1964.

The Bubble var inte roligt på engelska. Efter att ha sett första episoden var min första reaktion om det verkligen var värt att hålla tre komiker instängda i en vecka för så få skratt. Efter att ha sett den svenska version är det precis den synpunkten som är den starka sidan. Vi svenskar blir av med tre störiga personer under några dagar och med tanke på vilka som är på väg så känns det OK med mig.

Men kul, det är det inte.


Uslu

2010/03/24

Skenande gudsvagnar. Ifrån en gudsterminal.


Darling

2010/03/24

Idag kollar jag vad Alistair Darling har för planer för mitt (stackars) ISA account.