Catti Brandelius Overdrive – flera sorters olika feminismer

2011/02/25

Dr Kosmos analytiska och observanta skärpa. Till-och-från-briljanta Miss Universum. Professora som gick mig helt över huvudet.

Up yours, Catti.

Snubblar över det här klippet och plötsligt är det som en (tredje-)våg sköljer över mig. Bra, dåligt, whatever, men något helt annat är det.


Föreläsning: Dirty Diaries och kvinnlig porrfilm »En kvinnlig blick – en annan syn« – pt1

2009/09/08

På måndagkvällen 7:e september passade jag på att ge mig av mot mina gamla jaktmarker, det vill säga Malmö högskola, och närvara vid en föreläsning om kvinnlig pornografi som gick under namnet Dirty Diaries och kvinnlig porrfilm »En kvinnlig blick – en annan syn?«.

För den som har bott under en sten senaste veckorna är Dirty Diaries en samling erotiska kortfilmer gjorda av kvinnor med en mobiltelefonkamera. Kortfilmerna fick stöd av Svenska filminstitutet och därför gick många människor i taket efter som STATEN finansierade det hele. Så var dock inte fallet, som alla som kan sina stiftelsebidrag känner till (läs ett försvarstal för det här).

Den stora behållningen med föreläsningen var den brittiska debattören och porrfilmsregissören Anna Span. Till skillnad ifrån de svenska mobiltelefonkamera-utrustade konststudenterna som vill göra politiska statement så har hon istället ambitionen att göra kommersiellt gångbar pornografi fast med en kvinnlig utgångspunkt.

Span har satt upp följande punkter som hon ansåg var skillnaden mellan sina egna produktioner och den ”manliga pornografin”:

1: Snygga män
2: Ögonkontakt mellan aktörerna
3: Sammanhang (kläder, miljöer etc)
4: Verklighet (relationer, såp-operaliknande)
5: Humor
6: Kvinnor som njuter och har övertag
7: Varierande miljöer
8: Avpornofierade kvinnor, ”pretty not porny”
9: Inte för mycket story
10: Fokus på kvinnor som får oralsex

Span har även tre don’ts: hon gör inga DVD:er som är inriktade på sexuella, kroppsliga eller rasuppdelade scener. Varje DVD måste innehålla ovanstående ingredienser och vara ”filmiska” i det att det finns ett omkringverk runt om sexet.

Span delade även med sig om sin resa från att ha varit porrmotståndare till att bli ge sig in i producentledet. Hon berättade också om de uppoffringar hon hade tvingats till efter det att hon som St Martins-skolad medelklass-kvinna komma ut som pornograf för släkt och vänner. Vi som närvarade vid föreläsningen fick även många praktiska tips för den som funderar på att själv spela in. Sammanfattningsvis kan man säga att det blev en guidad tur från de praktiska detaljerna ”på pornografi-fabriksgolvet” till teorierna bakom Spans arbete. Det var därför hårt när moderatorn tvingades avbryta henne för att få plats för de övriga deltagarna.

De övriga föreläsarna var Joanna Rytel, konstnär och porrfilmsproducent, Ingrid Ryberg, filmare och filmvetare, Stockholms universitet samt Mariah Larsson, filmvetare, Malmö högskola. För att anknyta till föreläsningens tema med en osofistikerad double entendre tar jag dem bakifrån. Mariah Larsson gjorde bra ifrån sig från sin teoretiska horisont. Det var dock en aning träigt med en teoretisk bakgrund klockan 20:40 efter att ha blivit bjussad på praktiken dessförinnan. Ingrid Ryberg visade sin film och läste sitt föredrag rätt av från pappret vilket inte var optimalt för att behålla intresset. Kanhända var det engelskan som ställde till problem. Alla utom Rytel framförde sina föredrag på engelska. Och apropå Rytel…

Att Rytel fick ta över direkt efter Span var mycket olyckligt. Span hade nämligen tvingats hasta igenom sitt föredrag och var märkbart störd av detta. Det fanns uppenbarligen mycket mer som hon ville ha sagt.

Men ”sagt” blev det inte.

Istället fick vi se en trulig och hipsterpåbylsad Rytel som inte ville prata om sin film ”Flasher Girl on Tour”. Det enda som hon fick fram under den tiden hon stal från mig var att hon tyckte att eftersom män kan blotta sig ostraffat så är det inte mer än rätt att kvinnor ska kunna göra det också. OK.

Till att börja med; män kan inte blotta sig ostraffat. Det finns paragrafer i lagen som säger ifrån om de gör det. Det finns män som blottar sig men de är inte sanktionerade av resten av manligheten att göra det.

En obehaglig detalj i Rytels film när hon blottar sig och onanerar på offentliga platser är att det är personer som befinner sig under kategorin ”konstnär” på status-stegen som råkar illa ut. Det är a-lagaren på parkbänken, taxi-chauffören, kyparen och så vidare som blir objekten när Rytel-subjektet tar plats. Det hade varit kul att höra vad Rytel hade att säga om det. Men det fick vi inte.

Till skillnad från de andra, debattören och föreläsarna, genomförde Rytel sin sorgliga ursäkt till anförande på svenska men inte ens det kunde öppna upp för en diskussion. Det är svårt att hitta ursäkter för detta. Jag menar att om en person har problem med att stå framför folk och förklara sig kanske man ska överväga om man ens ska bjuda in personen att föreläsa.

Det ska tilläggas att jag tycker om Rytels aktion när hon sig känd med ”gubbslemskuppen” vid finalen i Fröken Sverige 2001. Det var länge sen nu och i och med det här är hon nere på noll i min bok.

Just nu ligger länken till föreläsningen här men jag förmodar att den kommer att hamna här efter ett tag.


Brudar och bärs

2009/09/04

Just nu bombas vi från dumburken med den här skiten.

Kvinnor är logotomerade offer som är hälften Imelda Marcos, hälften Frida Fahrman, hon som är dagen-innan-löning-fattiga Ebba Von Sydows lågbudgetvariant av Elin Klings bortskänkta Sofie Fahrman ur Blondinbellas egna sortiment.

Karlar å andra sidan är festivalstöliga ingenjörstudenter på grönbete. Inga sansade, jämtländska livsnjutare inte.

Det senare det kan jag ta. Det tycker jag rent av att vi, män, kan bjuda på. Däremot så saknar jag bärsande brudar i reklamen. Varför får vi aldrig festa med dem? Av egen erfarenhet kan jag rekommendera att stöla i kvinnors sällskap. Jag tycker om tjejer som inte tvekar för att svepa en Tuborg eller knäcka ett sexpack Falcon Bayerskt.

Jag vill passa på att göra det här till en jämställdhetsfråga. Är det rimligt att vi i ett samhälle där den kvinnliga delen av befolkning tjänar mindre än den manliga ska lägga på ett kulturellt tvång att de ska dricka vin eller dåliga cosmos som kostar dubbelt så mycket som en stor stark?

Ytterligare ett lager (HA! lager!) på min hyllning till bärsande brudar läggs på med den här nyheten: malaysiska Kartika Sari Dewi Shukarno som har dömts till spöstraff på grund av att hon har just tagit en öl.

Det är därför, snudd på, varje fri kvinnas plikt att ta en öl för att visa sitt stöd. Så skit i vad de malaysiska mullorna, Cissi Wallin och Hillevi Wahl och alla de andra gratistidningskrönikörerna skriver för en kort sekund(2) och svinga en bägare.

(1) …motvilligt…
(2) …eller ännu bättre: resten av era liv…